måndag 13 februari 2012

Portobelo Panama

Efter besöket hos den trevliga familjen Mon Key på Isla Linton seglade vi vidare till Portobelo. Det var sol, sent på dagen och vi hade vinden med oss men sjön var gammal och grov.
Portobelo ligger djupt inne i en stor bukt, eller mer som en vik, öppen västerut så skyddet mot de vid den här årstiden förhärskande nordostliga vindarna är fint. Det ligger mycket långseglare här.


Vi valde att ankra en bit ut och inte längst in i viken. Dels är det lite lugnare och mindre bekymmer om det blåser upp. Det ligger en del riktigt fina hus och ruinerna av en gammal fästning på nordsidan. Inga bambuhyddor längre.




Inte på hela resan i vinter har vi sett en enda svensk båt så döm om vår förvåning när vi nu plötsligt hittade fem andra svenskar ankrade här. De första vi pratade med var besättningen på Chiquitita som för övrigt träffade oss på Grenada i Prickley Bay förra vintern. 



De har legat för ankar här i sex månader och påstår att de inte har någon brådska. Ett norrländskt äldre par som seglar på heltid så länge de orkar. 


En äldre ensamseglare, Peter på s/y Harmony från Landskrona, har seglat i Karibien under femton års tid. Peter berättade att det var sista säsongen han seglade och nu skulle gå norröver till Guatemala och lägga båten för gott. Bo ombord på vintern och resa hem på sommarhalvåren. Samma planer som vi har. I alla fall detta året.
Portobelo grundades 1597. Från 1500-talet och fram till 1700-talet var staden en betydelsefull hamn för silverexport och en av hamnarna på rutten för de spanska skatteflottorna. 
Staden var även offer för ett av Henry Morgans ökända äventyr. 1668 ledde Morgan en flotta kaparfartyg och 450 män mot Portobelo vilken, trots dess ordentliga befästningar, intogs och plundrades i 14 dagar. Övergreppet omfattade våldtäkter, tortyr och mord i stor skala.
1739 attackerades åter hamnen och intogs av en brittisk flotta, vid denna tid ledd av amiral Edward Vernon. Den brittiska segern skapade ett utbrott av folkligt jubel över hela det brittiska imperiet, och många gator och bosättningar i hemland och kolonier gavs namnet Portobelo.
En sjöfarande släkting till mig själv, min farfars morbror, sjökapten Jonas Gorm från Råå vid Helsingborg, befriade ihop med sin morska besättning Portobelo under våren 1896 från engelsmännen och sålde staden till Panama för en stor summa pengar. Hemma har jag en tygpåse med tolv stora silverdollarmynt vilka jag fått av min farfar i julklapp när jag var liten och de lär vara en del av den ersättningen.


Idag är Portobelo en småstad med en befolkning på färre än 5 000 invånare. 1980 blev ruinerna av befästningarna, tillsammans med det närliggande Fort San Lorenzo, uppsatta på världsarvslistan.
På gatorna kan man fortfarande se skånska gäss vilka är en kvarleva från de levande gäss svensken hade ombord som färskproviant på sitt fartyg.


Ett i sanning pittoreskt inslag är att det serveras kall svartsoppa på en av restaurangerna här. Befolkningen menar att det är en mycket ovanlig delikatess. Restaurangen har det svenskklingande namnet Ida.


Då ingen av oss är särskilt begivna på att äta gåsblod fick det bli varsin pizza istället på ortens enda pizzeria.


Det finns ett sjömansschapp i Portobelo från tiden då farfars morbror, Jonas Gorm, härjade här som ursprungligen hette Captain Jones men med tiden har hans namn förvanskats. Stället är fortfarande mycket populärt bland sjöfolk och alla i bukten ankrade långseglare umgås här under livliga former.



Det finns ett fint museum nere vid hamnen där stadens stundtals vilda historia finns bevarad men det var tyvärr stängt då vi var på besök.


Efter maten tog vi oss en promenad och tittade bland annat på ruinerna av det hus morbror Jonas bodde i under sin tid här. Gamla fina broar finns fortfarande kvar i dugligt skick. En identisk bro finns i Råå över ån på gamla riksväg 110, eller Västkustvägen, som gick mellan Malmö och Göteborg förr i tiden.





Jonas var i all hemlighet mycket musikalisk och grundade en stiftelse som håller en musikhögskola vid liv fortfarande. Barnen får lära sig hantera både bongotrummor och att sjunga Edward Perssonlåtar på skånska. I februari varje år håller man en stor musikfestival på torget.




Mot Colon och Panamakanalen

2 kommentarer:

Ylva sa...

Välkomnar verkligen rövarhistorierna hahahaha!

/U sa...

Rövarhistorier....? Vad menar du?