måndag 25 oktober 2010

Happy Hour

Hej igen alla äventyrsintresserade läsare. Efter ett längre avbrott känns det förlösande att åter få skriva och berätta om en tillvaro som är få förunnad och av vilken vi med ödmjuk tacksamhet njuter dagligen. Blev nyligen, på ett mycket tragiskt sätt, påmind om att det där med att få ha hälsa och ork i behåll alls inte är en självklarhet. Det är så lätt att glömma men ack så viktigt att påminna sig.

Precis som överskriften utmålar är det verkligen "happy hour". Båten är i skrivande stund lyckligt åter i sitt rätta element. Men för att inte gå händelserna i förväg tar vi det från början.



Efter att ha packat in båten på land hos ett litet välskött varv på ön Grenada i södra delarna av the West Indies tog vi oss till Europa för att slippa segla under orkansäsongen som sträcker sig från juni till november. Södra delarna är säkrast så därför lägger många upp på Trinidad längst ner i raden av öar. Själv valde vi, efter att ha forskat ordentligt i saken, Grenada lite längre norröver då klimatet är betydligt torrare och kriminaliteten nästan obefintlig där till skillnad från Trinidad. Risken att drabbas av en orkan är givetvis lite större. År 2004 drog orkanen Ivan rakt över Grenada och sopade bort ungefär 200 segelbåtar som låg på land. Varvet lärde sig läxan och idag har man riktiga stålvaggor att ställa båtarna i samt helgjutna betongfundament i marken i vilka man surrar båtarna.
Strax innan vi återvände hit drog en ny orkan fram (Thomas) rakt mot Grenada men vek som tur var för oss av norrut och drabbade istället St Lucia där tragiskt nog en del människor fick sätta livet till.
Att väl avkyld kliva av planet i trettiofemgradig värme och mer eller mindre direkt börja med fysiskt arbete på båten tar på krafterna och att dessutom bo i båten som är ännu varmare inuti var inte att tänka på. Vi letade därför upp ett svalkande pensionat, med det passande namnet Cool Running Inn att pusta ut på när vi inte arbetade. Stället drivs av Indier och man håller sig med riktig Landlord vilken i mitt tycke kråmade sig alldeles för mycket för Redaren.
Det första vi gjorde efter att ha ställt väskorna på rummet och bytt om till tropikdress var att med andan i halsen krypa under presenningen och inspektera båten. Vi hade förberett oss på det värsta som att hitta horder av kackerlackor i tjocka lager av mögel, allt av värde vi lämnat kvar stulet  samt batterierna urladdade och förstörda (ruskigt dyra saker...) men fann till vår glädje allt i samma skick som när vi lämnade i våras. Batterierna fulladdade tack vare en solcell jag kopplat till och hängt ut i solskenet. Vi sov gott och svalt sen.


Upp tidigt, det ljusnar redan halv sex, arbeta på förmiddagen, vila middag och sen ett par timmar innan solen går ner redan klockan kvart i sex. Det blir beckmörkt direkt. 
Vi fuskade och lät varvet ta de värsta skitjobben som att renslipa hela botten. Lika bra att göra underhållet grundligt då miljön här i det mycket salta och varma turkosa havsvattnet annars fort ställer till det med besvärande beväxning. En halvmeter vattenlinje och hela blykölen slipades helt rena och epoxibehandlades flera gånger, hela botten grundades sen och till slut målade jag själv två lager skyddsfärg med lämplig mängd gift i. Det finns lokala färger som är så giftiga att inget växer på båten men dessa är officiellt inte tillåtna så vi valde att värna miljön och måla med snällare färg.


De hjälpsamma grabbarna på varvet gjorde ett bra jobb, själv försökte jag göra likadant utvändigt och Redaren kämpade på invändigt i hettan. Allt blir belagt med fint damm som måste bort.


Vi fick senare höra av ett par andra svenskbåtar som lagt upp på Trinidad att de fått en del stulet och hela inredningen full av illaluktande mögel då en avfuktare lagt av efter någon månad. Usch, usch...


En vecka går fort och det är mycket att fixa innan det är dags att komma i sjön. Dagen kom dock till slut och vi har bestämt att stanna och ligga för ankar ytterligare en tid. Kylboxen är luftkyld och drar kopiöst med ström i värmen så enda raka är att sätta på en vattenkyld kondensor. Kapell till gummibåten är ett måste om inte solen skall förinta den långsamt. Lite ditten och datten som konstrar som vanligt efter ett landuppehåll måste åtgärdas. Segel skall lagas, kapell till takluckorna sys och proviant inhandlas. Vi tänker också vara sociala och träffa de andra svenskarna som ligger här. Göra lite utflykter och annat trevligt. Bada och sola tillhör rutinerna...

Värme gör sig bäst i passadvindarna ute bland korallreven