fredag 27 maj 2011

Bondbil

I väntan på nya äventyr i Karibien kommer här ett nytt inlägg i en serie om fordon jag har haft kul upplevelser med genom livet.
Den som var med på sextio och sjuttiotalen vet att James Bond, krögarlegenden Lars Lendrop (Hotell Savoy, Kockska krogen och Skanörs Gästis) och min gudfar Yngve Lerud i Bjärred hade likadana bilar, nämligen Aston Martin.
En gång tog Yngve ut oss grabbar och visade vad en rak fyra liters sexa med 325 Hk, tre dubbla Weberförgasare och två överliggande kammar, gick för...! Huuu, jag kan fortfarande framkalla den hårresande upplevelsen. Intrycken fastnade för livet och jag drabbades av ett svårt habegär. Trots att vi fyllt arton år och precis fått körkort fick vi naturligtvis inte prova den. Minns att jag omedelbart bestämde mig efter den åkturen men det skulle ta mig sju år att skaffa en egen. Under tiden var jag ofta nere i Henning Wendels källargarage bak fängelset på Lundavägen i Malmö. Wendels sålde Aston, Lotus och Morgan och hade en välutrustad verkstad med både svarvar och fräsar. Kommer speciellt ihåg en Aston med Zagatokaross, bilar som idag är värda astronomiska belopp bland samlande entusiaster. Många var gångerna då jag bland annat dräglade över en Morgan +8:a som Henning hårdnackat nekade mig att köpa på avbetalning då jag hade för dålig fast inkomst. Det resulterade naturligtvis i ett annat slumrande habegär som senare i livet resulterade i tre olika Morgans, men mer om detta i ett kommande inlägg här.
Efter en tids hårt men välavlönat arbete i kombination med sparsamhet och en lönsam båtaffär fick jag råd att köpa min drömbil. En Aston Martin DB6 Vantage 1966 med aluminiumkaross. Den kostade mig nästan 25 000:-, begagnad 9 år gammal, en på den tiden ganska stor summa pengar.
Jag köpte den mitt inne i London 1975. Den var svårkörd, högerstyrd och vänstertrafik samt rusningstid rådde då jag just köpt den. En idag gammal god vän, som jag lärt känna då jag sommarjobbade som lättmatros på flygbåtarna mellan Malmö och Köpenhamn, tjänstgjorde som kapten på en lastbilsfärja som trafikerade rutten Great Yarmouth - Esbjerg och jag fick lifta med bland långtradarna. Det var nästan fullt och det fanns endast två platser kvar. En uppe på övre däck i det fria där jag parkerade och en på huvuddäck där en trailer välte under överfarten. Hade bilen stått där hade den blivit skrot...! Turen hem var utan överdrift euforisk och grannarna höll på att sätta morgonkaffet i vrångstrupen när jag anlände med den vackra bilen.


Efter en tid av mycket roligt med det udda fullblodet bytte jag in den hos Nisse Nilsson Bil AB i Malmö. Också en lite udda bilhandlare som bara hade exklusiva sportvagnar men med Porsche som röd tråd. Det blev en gul 911:a E-Targa med Carreraspoiler bak. Tror det var en 73:a. Livet lekte och jag hade träffat en kul tjej samt just mönstrat av en båt så börsen var full. Vi var båda lediga och det var sommar så vi packade varsin liten väska och drog ner till Rivieran på de tyska motorvägarna, över Alperna och via Paris. I Monaco ösregnade det och precis alla hotell var fullbokade och vi fick övernatta i bilen. Att tillbringa en hel natt stillasittande i en Porsche är inte roligt. Jag lovar!


Aston Martin var på den tiden en liten exklusiv engelsk sportvagnsfabrik utan löpande band med många David Brown racing Aston Martins i bagaget. Man skördade många framgångar på racerbanorna och vann bland annat Le Mans och Nurburgring tre år i följd.


Ett mindre antal bilar var ständigt på gång sida vid sida i de ålderdomliga lokalerna på sextiotalet. Den fanns även att få som cabriolet.


Motorerna var handbyggda och signerade. Ramlagerna hade en tolerans på endast 6/10000-dels tum eller 0,015 mm. Alla kolvar precisonsvägdes och fick avvika ytterst lite. Två motoralternativ fanns, en med tre enkla SU-förgasare på 275 Hk och en lite vassare med tre dubbla Weberförgasare på 325 Hk som satt i Vantage modellerna.


Karosserna handknackades av aluminiumplåt i två delar och passades sedan ihop av noggranna yrkesmän samt lackades 22 gånger med slipning och polering  mellan varven tills djupet i lacken var perfekt. Fem hela kohudar gick åt till skinnklädseln.
Efterföljande DBS modeller fick lite rakare linjer och så småningom en V8:a motor. Inte lika vacker i mitt tycke men modet växlar ju hela tiden.


Idag är de litet rundare igen.


Min gamle DB6:a fanns utannonserad i en motortidning 1982 och såldes till en amerikan i Californien enligt utsago från annonsören som jag alldeles nyss hittade på internet och ringde upp nu många år senare. Idag säljs fina exemplar för åtta till tio miljoner!! Och den med Zagatokaross, vilken stod i Wendels källargarage i Malmö på sextiotalet, såldes nyligen för nästan 30 miljoner!!!


Nyligen inhandlade jag en Vantage V8:a med manuell 6-vxl låda som endast gått 1200 mil. En ägare och i ett ypperligt fint skick, ja nästintill nyskick. En omtumlande känsla snarlik den jag fick på sjuttiotalet då DB6:an inhandlades. Modellen var med i bland annat Bondfilmerna Casino Royale och Spectre varför jag såg det som lämpligt att införskaffa regplåtar med nr "007 MI". MI står för Military Intelligence, en underrättelsetjänst i London där Bond jobbade på avd MI6.



Med rätt att va glytti...

torsdag 19 maj 2011

Morrhoppan

På sommarbesök i Sverige återupptog jag genast den gamla trevliga ovanan att besöka Löddeköpinge på tisdagskvällarna. Där träffas då alla mer eller mindre fordonstokiga människor och djur. Senaste tisdagen hade jag turen att bli påsprungen av redaktören för svenska Morrisposten, herr Bertil Persson från Flädie, som berättade att han fortfarande har den Morris Traveller kvar han köpte av mig för sisådär 35 år sedan. Jag blev naturligtvis glatt överraskad.







Fortsättningsvis, med jämna eller ojämna mellanrum, kommer här lite nya inlägg om diverse udda fordon jag ägt, brukat och mestadels älskat under mitt brokiga liv och som skänkt mig många trevliga upplevelser. Detta förhoppningsvis till allmän förströelse i väntan på fortsatta äventyr i Karibien till hösten. De som inte är intresserade slipper läsa.

Trevlig Sommar!