fredag 30 december 2011

Vad mer kan man begära av en utflykt?...

En annorlunda mellandagsutflykt i tropikerna med två polisrazzior och en lös papegoja på bussen, förföljda av vilda apor och en lös häst i regnskogen plus en liten näve guld ur en bäck. Det är nog ganska svårslaget och dessutom helt sant.
Vi tar det från början. Julen är över och vi har fått uppleva en trevlig sådan ihop med ett tjugotal andra långseglare av olika nationalitet.


Själv var vi det enda paret från Sverige och på julafton hade vi gemensamt bokat en liten trevlig kvarterskrog där krögaren satt ihop en hel meny efter eget huvud.



Dagen efter på juldagen hade vi själva ett stort knytkalas på hamnplan i marinan där alla åt av varandras mat. Kul att få smaka sig igenom olika länders traditionella julrätter och själv få bidra med några av våra.


När vi sovit ut och smält all den goda maten bestämde vi oss för att göra en utflykt upp i bergen och vandra genom regnskogen ner till havet. Det finns en nationalpark som heter Tayrona och dit åker de flesta organiserat med guide. Själv tycker vi det är roligare att åka med lokalbussar och få genuina upplevelser utan att få allt tillrättalagt. Dessutom mycket billigare. En guidad dagstur kostar ca 600:- SEK att jämföra med bussen som kostar 15:-. Visserligen enkel resa och per person. Många av bussarna är säkert privata och ofta personligt dekorerade som denna hemtrevliga variant med vita gardiner och fransvolanger fastsatta med häftstift i framrutans gummilist.


Bussen var precis full och vi fick de absolut två sista sittplatserna. I gången hade man stuvat diverse fraktgods. Innan avgång kom tungt beväpnad polis ombord och samlade in id-kort från utvalda personer vilka sen kollades mot något register via mobiltelefoner. Vilka kriterierna var framgick inte och vi själva slapp kontrollen.


Väl framme vid Tayrona klev vi och en del andra resenärer av för att bege oss in i regnskogen och njuta av djur och natur. Då regnperioden är över var det relativt torrt men vissa sträckor var fortfarande ganska leriga och svårframkomliga.



Parken ligger på bergssidan längs havet norr om Santa Marta och vi letade upp en led som gick genom regnskogen ner till havet.  Att bli betraktad av en häst ute i djungeln var lite oväntat.


Lite mer väntat var kanske att få se vilda apor även om det kanske inte är så vanligt att de kommer så nära som de gjorde här. Vi fick två träffar, först med en ganska stor flock bruna stora och senare såg vi även ett par små svartvita men tyvärr utan att få något bra foto.



Termiter finns lite varstans och det är inte ovanligt att man bygger sina bon runt trädstammar. Samhällena består av kung och drottning. Båda är fertila och honan lägger flera tusentals ägg per dygn. Dör hon träder en annan hona in. Övriga invånare är arbetare som är både blinda och sterila samt vakter med så stora käkar att de inte kan äta själv utan matas av arbetare.


Överallt ser man små motorvägar med termiter som vandrar tomhänta åt ett håll och bär på byggmaterial åt andra hållet tillbaka till samhället. Man bygger små tunnelrör utanpå träden för att vara skyddade på sin väg upp i trädkronorna.


Vissa träd har fotbollsstora frukter som växer lite slumpartat direkt på stammarna. De liknade nästan förvuxna grapefrukter. Röd peppar hittade vi också av vilka ett par fick följa med hem till byssan ombord.



Efter en lång och mödosam vandring genom den varma djungeln kom vi fram till havet och kunde svalka oss ett tag. Vi passade på att äta upp vår matsäck och släcka törsten med kristallklart vatten vi tappat på flaskor vid en källa under vår vandring. En flod med mycket svalt vatten flöt ut i havet och vi kunde även svalka våra välluktande fötter som varit innestängda i varma ullstrumpor och vandringskängor hela dagen.



Det finns gott om vattendrag och under vandringen tillbaka ropade Kinna plötsligt upphetsat: "GULD-GULD"!!! och döm om min förvåning,


det glittrade av små guldflarn i en liten bäck. Ryktet vi hört besannades men det lär vara förbjudet att vaska ur guldet.


Frestelsen blev dock för stor som bilden här avslöjar. Hur mycket det blev innan solen gick ner tänker jag dock inte avslöja...


I övrigt var det klent med både ormar, tigrar och björnar men en och annan boplats med infödingar som odlade bananer och annat gott fick vi se längs stigarna.




Efter drönarlivet i marinan var turen ganska påfrestande och det var gott att sätta sig med en kall lemonad och vänta på bussen tillbaka till Santa Marta och vårt guppande hem.


Bussen var precis fullproppad och vi fick nöja oss med ståplats i nära två timmar vilket kanske inte var så där jättekul efter en hel dags vandring. Kul var dock att en lös tam liten papegoja härjade fritt i bussen och delade både mat och dryck med folk.


Även den här resan blev det polisrazzia. Lite mer omfattande den här gången. Alla fick kliva av och under tiden genomsöktes bussen minutiöst av polis utrustade med både ficklampor och stora revolvrar. Bussen var en långfärdsdito och kom från Venezuela varifrån det troligen smugglas både det ena och det andra. Det är visst inte ovanligt att man gömmer stora plastdunkar med bensin bland bagaget.


Från det ena till det andra så har båten begåvats med nya solpaneler. Tidigare hade vi mjuka sådana som låg på solseglet, biminitoppen, men det visade sig bara vara skräp som efter ett år upphörde att ge ström. Viking Yachting i Göteborg, som sålt skräpet, bytte dock ut dem mot nya av annan typ som hittills fungerat klanderfritt. Grossisten, Exergon i Stockholm, tog dock avstånd från precis alla argument att panelerna de facto inte uppfyllde angiven effekt längre och menade mer eller mindre att det var solen det var fel på. Tycker man skall undvika att gynna ett sådant företag! EXERGON i Stockholm var det.


Panelerna ger maximalt med ström om de placeras vinkelrätt mot solen. Efter en tids funderande fick jag med hjälp av ett par böjda rostfria rör och några hållare i aluminium för cykelstyren, allt inhandlat billigt lokalt här, till hållare som kan vridas både horisontellt och vertikalt. Panelerna kan därför både fällas in längs sidorna eller fällas ut och alltid vinklas rakt mot solen.


 Gott Nytt År!

tisdag 20 december 2011

Jul i Colombia


Första julen under vår långsegling låg vi i Puerto Mogan på Gran Canaria och passade då på att fira med släkt och vänner i Sverige. Andra julen firade vi i Admirality Bay på den Västindiska ön Bequia ihop med femton andra svenska långseglare. Den kommande julen som nu står för dörren kommer vi att fira i Santa Marta, Colombia.


Det har börjat blåsa här liksom det gjort i Sverige den senaste tiden. Det gör så under slutet av december och hela januari. Mest på nätterna och rejält emellanåt. Ett tyskt par som gav sig iväg mot Panama för en dryg vecka sedan överraskades av hårda vindar och beslöt att söka nödhamn i Barranquilla vid (floden) Rio Magdalenas mynning.
Man visste tydligen inte hur farligt stället är. Dels för att det flyter ut en massa stora stockar och annat bråte som kan skada båten då strömmen är mycket stark, dels för att djupen i sjökorten inte stämmer alltid då det hela tiden bildas nya grundbankar och gamla försvinner. Dessutom är kriminaliteten hög och det är mer eller mindre laglöst land runt flodmynningen. 
Vad hände? Jo de gick hårt på grund och fick gå i livflotten och lämna båten. Några fiskare räddade dem och när man senare återvände för att försöka bärga båten var den plundrad på precis allt och man hade som kronan på verket satt fyr på inredningen. Stackars människor. De kommer enligt utsago att vara med på vår gemensamma fest här på julafton så vi får säkert deras egen version av vad som hände så småningom.
Santa Marta sjuder av liv inför julen. Det är full kommers i butikerna och hela stan är pyntad. På kvällarna finns det fantastiska ljuskreationer längs hela strandvägen och i parkerna.




I Marinan kör killarna som jobbar här runt i små vita elbilar klädda i röda tomteluvor. Allt för att vi skall känna oss hemma och få del av julfirandet.
Snö finns faktiskt här på de närbelägna 5770 meter höga topparna av Sierra Nevada de Santa Marta, världens största kustberg. Där ligger också nationalparken Tayrona vilken vi har planer på att besöka inom kort. Inlägg kommer så småningom.


Kinna har passat på att fylla jämnt, tror det var fyrtio, så det gäller att passa på när det vankas tårta. Ju fler rosor, desto större tårta! Själv blev jag magsjuk och riktigt dålig så vi fick ställa in födelsedagsmiddagen på kvällen. Tårtan missade jag också så den var det i alla fall inte.


Astrid grattade också
Precis som hemma har det varit inköp av julmat vilket inte är helt lätt här men med lite fantasi och en del kompromisser har Kinna fått till det riktigt bra.


Det blev både köttbullar, julskinka och Jansson frestelse plus att vi hittade Abbas röda rom på glasburk. Jansson var inte helt lätt men med en burk sardiner i tomat, nejlikor, salt och kryddpeppar blev det riktigt bra.


Med bra Internetuppkoppling, vilket marinan håller med, har vi via SVT-play tillgång till de flesta program och tittar på Aktuellt och Rapport dagligen. Kalle Anka är naturligtvis ett måste i eftermiddag...
Vår rutt på haven sen vi lämnade Domsten är nu uppdaterad och mer detaljerad om man zoomar in ordentligt. Länken går till Google Maps och finns uppe till höger.
Vi återkommer efter julhelgen och avslutar det här inlägget med att önska våra vänner som följer vår resa här på bloggen en riktigt;

God Jul!

Knoll o Tott instämmer!

måndag 19 december 2011

Taganga

Bussen till Taganga går närhelst och nästan hursomhelst. Det finns ingen tidtabell och inga hållplatser. Det verkar komma bussar var femte minut oavsett var man skall åka. Alla bussar har konduktör som inte säljer biljetter utan bara kasserar in pengar och hänger på utsidan och raggar kunder understödd av ett ivrigt tutande. Helt fantastiskt system. Turen tar en knapp halvtimme och kostar 1200 pesos (ca fyra svenska kronor).


Taganga är en liten sömnig fiskeby bakom en bergskam strax norr om Santa Marta där vi förövrigt ligger tryggt förtöjda i den fina nya marinan där man får tio gratisdagar om man stannar en månad .


Vi försökte cykla till Taganga en dag men gav upp då vägen var så dålig att det var lättare att gå och vi dessutom blev varnade för att vissa områden på vägen dit är direkt farliga även dagtid. Vi hann se en del av slummen innan vi vände tillbaka till Santa Marta. Ingen kul syn och man undrar om det verkligen inte går att snygga upp runt sig även om man är fattig. Man behöver ju inte kasta sina sopor rakt ut på gatan och det går ju att gräva diken i vägkanterna. Som det är nu regnar gatorna bort fullständigt och på vissa ställen är fårorna så många och djupa att det blir direkt svårframkomligt.


Det finns några enkla vandrarhem och turismen består mest av ryggsäcksfolk. Vi hittade även flera dykfirmor som arrangerar båtutflykter till fina dykplatser vid nationalparken Tayrona.




Dagens dykturer hade redan avgått så vi slog oss ner på en litet trevligt matställe med havsutsikt och åt upp varsin god grillad fisk med stekt banan till istället för potatis.


Små jourbutiker, som vi kallar dem hemma, finns överallt och verkar ha öppet alltid. Man hittar det mesta där utom gott bröd som för övrigt knappt finns att tillgå. Att hitta ett fast fullkornsbröd är nästan omöjligt utan man bakar nästan bara vitt luftigt formbröd. Är övertygad att man skulle kunna göra sig en förmögenhet här med en kedja bagerier som bakar goda, matiga och nyttiga fullkornsbröd.


Det kör naturligtvis även runt stora Coca-Cola lastbilar och tankarna går till att drycken från början spetsades med kokain. Drogen tillverkas illegalt i stora mängder i Colombia fortfarande.



Då vi bestämt oss för att ta en guidad dyktur letade vi upp en dykfirma som verkade bra. Killen som ägde stället var civilingenjör men hade hoppat av ekorrhjulet i Bogota och tog det nu lugnt med sin dykfirma här i den lilla fiskebyn istället. 
Kvart över sju på morgonen, prick som avtalat, kom killen och hämtade oss vid marinan i Santa Marta.



Vi provade ut vår utrustning och dykbåten vi skulle ut med kom fram ur ett garage. Två entimmarsdyk med lunchpaus mellan stod på programmet. Alltid lika spännande att komma till nya dykmål och det är ofta väldigt bra att kosta på sig guidade förstadyk innan man ger sig ut på egen hand. Mycket för att få koll på var de bra dykplatserna finns.


Kusten här består av ett antal fjordliknande vikar med öar utanför. Det är mycket grönt och vackert på bergssidorna.



Första dyket blev tyvärr en besvikelse då sikten var urusel då det regnat mycket de senaste dygnen vilket gör att en massa slam åker ut längs kusten från alla vattendrag som dränerar bergssidorna. Dessutom fungerade min regulator dåligt och att på tjugo meters djup få i sig en munfull saltvatten vid varje andetag plus ett cyklop som läckte som ett såll var inte roligt. Så efter lunchen hoppade vi över eftermiddagsdyket och tog en tupplur i varsin hängmatta istället.


Julen närmar sig med stormsteg