måndag 29 november 2010

Socialt liv för ankar

En del av vardagen, precis som hemma, går åt till att åka och handla. Skillnaden är att man många gånger hemma shoppar för shoppandets skull och det verkar vara något sorts helgnöje att åka ut till ett stort shoppingcenter och konsumera en massa onödigheter. Här blir det bara precis vad man behöver i bästa fall. Inte alltid det går att hitta vad man förväntat sig. En annan skillnad är att här tar vi jollen istället för bilen plus att det är varmt och behagligt så här års samt att bilarna ligger i diket hemma men här gör båtarna det. Lite varstans längs stränderna ligger det avmastade vrak och vittnar om orkanen Ivans härjning över ön 2004. En riktig mara att råka ut för något sådant. Risken är dock inte så där jättestor om man planerar sin tid riktigt.


Det finns två platser att landa på där vi ligger ankrade. En av dem är den lilla bryggrestaurangen Big Fish alldeles vid varvet där vi orkanförvarade båten. Ibland ligger jollarna i flerdubbla lager när väldigt många ankarliggare åkt i land. Här spelas förövrigt musik live vissa kvällar och det finns en grill på baksidan.


Att ta sig någonstans på på land är billigt och enkelt. Ett otal små minibussar med chaufför och konduktör kör ständigt runt på olika rutter som går i princip överallt. Bara att ställa sig någonstans så tar det inte många minuter förrän någon konduktör spanat in oss.


Sju och femtio svenska kronor kostar det att åka oavsett sträcka så länge man hoppar av på den slinga man kör och det dubbla för att bli körd till dörr. Är övertygad om att ett sådant system i t.ex Stockholm skulle gjort succé direkt. Men se så kan det ju klart inte få gå till i Sverige, att stanna där det inte finns någon standardiserad hållplats,aj,aj...


Efter en mödosam shoppingtur är det gott att sätta sig på Big Fish och läska sig med en lemonad samt fundera på allt möjligt och flörta lite innan man tar jollen tillbaka ombord.


Viken där vi ligger just nu heter Prickly Bay och är belägen på sydvästra sidan av ön. Många båtar ligger här och smårullar behagligt i dyningen. En del under längre tider och andra bara några dagar. Vi träffade en svensk båt i våras som legat still här i över fem månader. Lätt hänt att fastna då livet är bekvämt och man etablerar ett socialt liv vilket det ju av naturliga skäl blir svårt att upprätthålla när man flyttar sig ofta.


Många privata villor ligger utsmetade i etage längs strandsluttningarna och representerar större förmögenheter för vanligt folk. Vad nu vanligt folk är. Allt är ju relativt...


Glatt överraskade blev vi när Curt på Bellis och Nisse på Kairos dök upp strax intill. Vi låg samtidigt i Mogan på Gran Canaria för ett år sen.


Curt har varit norröver och sedan lagt upp på Trinidad över orkansäsongen och Nisse har varit nere i Brasilien och kikat runt.


En dag blev vi inbjudna att träffas ombord på Elin Alida hos Ingela och Mats och tog därför en stärkande promenad ihop med de andra gästerna genom det grönskande landskapet.


Det regnar mycket just nu vilket gör det så grönt till skillnad mot sist vi var här då allt var bränt och visset.


Mats mötte upp och hämtade oss vid Martins Marina som ligger i viken strax öster om Prickly Bay där vi ligger.



Elin Alida är i mångas tycke en mycket vacker båt vilket vi också tycker. En Bruce Roberts 46:a byggd i stål. Egentligen en 43 fotare men ritningarna ändrades 3 fot under byggnationen.


Ingela, som bakat ett hav av små goda pizzor, tog emot och välkomnade oss ombord. En trevlig eftermiddag som gick fort. Tack så hjärtligt!



Ännu en behaglig dag på värmen

söndag 28 november 2010

A Cool Man

Där det är varmt är kylen guld värd. Fungerar den inte blir det problem. Inte för alla men för oss som är vana och bortskämda. Det finns långseglare som är ute år efter år utan kyl och det blir klart ett visst sätt att leva. Mycket får försakas och det blir troligen bröd, gröt och bulgur mest hela tiden.


Vår kylbox är luftkyld vilket för den tekniskt intresserade, men ej insatte, betyder att köldmediet som förångats inne i kylboxens värmeväxlare och dragit till sig värmen i boxen cirkulerar med hjälp av en kompressor till en kylare utanför där den varma gasen skall kondensera och avge värmen till kylluften som en fläkt viftar genom spalterna. I Nordeuropa där luften är relativt sval fungerar det men inte här. Kylningen blir för dålig och kompressorn jobbar och drar en massa ström som man oftast har ont om ute på ankarplatserna. Lösningen är att kyla med sjövatten men då våra resurser ombord inte räcker för så avancerade ingrepp var vi tvungna att be Mr Basil om hjälp. En välkänd cool man bland alla seglare som haft problem med sina kylanläggningar.


Med skruvstäd på pickupens flak, kylgasflaska med manometrar i händerna och svetstuber i bakfickan är han gurun som fixar allt som inte är kallt nog. Med en liten hemgjord kylslinga, en vattenpump, slangar, nipplar och elsladdar hjälptes vi åt att få till det. Basil kopplade in kylslingan i serie med befintlig luftkyld kondensor så kylen fungerar fortfarande om man till exempel ligger på land och saknar kylvatten. Fiffigt och enkelt system som faktisk i ett slag verkar ha minskat ner elkonsumtionen dramatiskt ombord.

Tänk om man själv kunde hoppa ner i kylen ibland...