söndag 12 februari 2012

Turkost vatten

Den här delen av Karibien har hittills inte bjudit på det där riktigt fina klara turkosblåa vattnet som inbjuder till bad hela tiden. Många floder rinner ut från Sydamerikas regnskogar och för med sig slam långt ut till havs så vattnet är alltid lite brunt och grumligt. Likaså här i San Blas östra delar där öarna ligger nära land. Vita stränder finns heller inte utan det är mest mangrove eller klippkust.
Annat är det i den västra delen där det ligger öar längre ut och långa rev som skyddar vattnen innanför. Sjön är därför inte alls så grov här som tidigare.
Vi satte därför kurs norrut mot det klara vattnet för att bara koppla av och bada några dagar. Första stället vi kom till heter Green Island eller Kanildup på kunaspråk. En liten paradisö lagom stor att ta en promenad runt. Fina vita stränder också.



Det låg redan ett par andra båtar här. Bland annat två norskflaggade ganska skabbiga segelbåtar fulla med ungdomar. Två svenska tjejer i övre tonåren kom simmande över till oss och berättade att de var med som betalande gäster. Vi har förstått att många mer eller mindre seriösa seglare bedriver någon sorts svart charterverksamhet och säljer platser ombord via Internet utan att blanda in myndighetstillstånd och annat. Förhållandena ombord var enligt tjejerna inte vad de väntat sig utan de kände sig lite lurade.

Även en stor lyxyacht hade letat sig in bland grynnorna. För övrigt den första vi sett i San Blas och fler får vi säkert se längre västerut där indianerna börjat anpassa sina liv till att tjäna pengar på turister istället för att leva sina traditionella liv med odling och fiske som huvudnäringar. Lite tråkigt även om det inte är helt förstört. Än…


Två indiankillar kom ut i sin kanot och sålde ett par levande languster som åkte direkt i grytan och därefter i magen på oss då de blivit vackert röda. Alltid lika gott. De är fredade i mars, april och maj så det gäller att passa på nu. Billigare än här blir det nog aldrig.



Ännu längre norrut, ett par timmars segling, ligger Holandes Cays. Dessutom allra längst ut vid de yttersta reven innan öppna havet. Dyningarna från hela Karibien väller in här och bryter våldsamt mot de skyddande reven. Navigeringen är ganska svår så det är skönt att ha vår utmärkta ”cruising guide”.

 

Det händer att seglare råkar illa ut och går på reven här. Oftast i mörker. Utfallet blir så gott som alltid totalhaveri. Det kan dessutom vara fruktansvärt svårt att ta sig oskadd, eller ens levande, ur en sådan situation. En del mister även livet. På håll såg vi vraket av en segelbåt som låg på sidan på ett av reven.


Stället vi ankrade på kallas ”swimmingpool anchorage” och är rena Söderhavsparadiset. Vattnet är kristallklart och det är en av de mest populära ankarplatserna i hela San Blas.

 

En av öarna kallas ”Barbecue Island” då man ofta träffas på stranden där och grillar fisk. Det är alltid någon som harpunerat och fiskarna är stora och räcker till många.
Vi njöt av paradiset ett par dagar för att sen sätta kursen in i ”the Gulf of San Blas” där turisterna handlar molas och går på museum. Det finns faktiskt ett sådant på ön Sugdup som tillhör ögruppen Carti Islands.






Redaren håller kursen!

Inga kommentarer: