söndag 8 januari 2012

Minca

Det börjar bli dags att lämna Santa Marta och Colombia efter en fin tid här. Drygt en och en halv månad i en bekväm marina är inte helt fel men det är alltid kul att komma vidare och få uppleva nya äventyr. Många av båtarna i gänget har redan lämnat. Nästa destination för vår del är San Blas.
Nyåret är infirat utan större åthävor än lite mingel i hamnen med de andra långseglarna och en hummermiddag på ett trevligt ställe i närheten på tu man hand. Det var förvånansvärt lite fyrverkeri och smällare på tolvslaget men ett fantastiskt folkliv på gator och torg.



En sista utflykt upp i bergen blev det för ett par dagar sedan och efter detta inlägg dröjer det förmodligen ett tag innan vi kan berätta vidare eftersom vi lär sakna internetuppkoppling i San Blas eller Kuna Yala som indianerna där kallar sitt land vilket egentligen tillhör Panama men har självstyre.
Vi hade planerat att ta en buss upp till den lilla bergsbyn Minca men då det har varit oroligheter med en del skjutande i omgivningarna däruppe gick det ingen buss. En del taxichaufförer ville inte köra men vi hade tur och hittade en som mot lite högre pris var villig att ta oss ditupp.




De första vi träffade när vi klev ur taxin var våra båtgrannar från marinan. De hade tagit in på ett av hostellen däruppe.


Minca är en liten sömnig bergsby med några små enkla hotell, en riktig restaurang och ett antal små barer där man kan få en kall dricka och något lätt hemlagat att äta. Ofta potatiskakor med friterad matbanan. Det finns gott om elaka mikroorganismer i värmen och man är ofta mer eller mindre magsjuk. Ett flertal gånger har vi varit riktigt däckade och då blir man liggande i ett till två dygn innan det rättar till sig igen.


Vi begav oss upp längs en liten bergsväg i den gröna skogen. Lite förvånad blir man när man möter två män med ett stort kylskåp på en stock mellan sig.


Precis som hemma finns det tydligen biodlare även här och man kan köpa färsk honung direkt på plats.



Det växer mycket bambu vilket man använder vid byggen. Man kan ha det som takbjälkar, till byggnadsställningar eller något annat praktiskt. Rören är grova som mansarmar, starka och lätta.


Ett ungt par hade slagit sig ner på en platå med hänförande utsikt över Santa Marta med havet som bakgrund och höll på att bygga sig ett enkelt hus av just bambu och lera. Under tiden sover man i tält. Kanske för att slippa alla smådjur på nätterna.

 

På ett ställe vi passerade föder man upp och säljer Toucan-fåglar. Otroligt vackra djur i nästan overkliga färger. Vad en fågel skall med ett näbb som är tre gånger så stort som huvudet är svårt att förstå men den fyller sin funktion. I vårt tycke lite taskigt mot djuren att låsa in dem så vi köpte inga. För den som vill fördjupa sina kunskaper finns mer information här; http://en.wikipedia.org/wiki/Toucan.



Efter en lång och mödosam vandring uppför kom vi fram till ett litet paradis med vattenfall och badsjö. Lika fort som vi kom i, kom vi upp igen. Ungefär som hemma då man badar bastu på vintern och rusar ut och hoppar i en isvak. Men skönt var det.


Det finns gott om blodtörstiga flygfän som är helt opåverkade av allsköns olika insektsmedel som finns att köpa och smörja in sig med. Redaren ställde villigt upp och lät sig stickas så jag kunde få ett bra foto på insekten. På kvällen var våra ben fulla av färglada centimeterstora röda bettmärken som kliade något fruktansvärt.


Med tungan rätt i mun
 Fikapaus med leverpastejmacka och kaffe

Naturens vackra mångfald

 
Clementiner, bara att plocka och njuta

 Heavy Duty, Colombian style




Tillbaka i byn framåt kväll pausade vi hos våra grannar och tittade på fåglar från hostelverandan. Fantastiskt att se hur små kolibris står helt still i luften. En tam amazonpapegoja hade specialiserat sig på att härma babyskrik. Det lät så äkta att man bara häpnade.




På väg hem till båten framåt kväll passade vi på att handla lite mat. Colombia är kontrasternas land och att komma från en primitiv och fattig bergsby rakt in i ett ultramodernt och lyxigt köpcentrum känns nästan overkligt.


Håller den?