söndag 12 februari 2012

Green Turtle Bay Marina

Vi var klara med San Blas/Kuna Yala och lämnade med saknad för att segla till Panama. Det blåste rejält och sjön var grov med gammal dyning och vi hade dessutom motström. Tre till fyra meters sjö från alla håll och kanter är inget guldläge precis.


Som tur är har vi fått sjöben och för en gångs skull kunde vi nu segla utan att bli sjösjuka. En befrielse vilken inte går att ge rättvisa med ord. Redaren var i högform liksom jag då vi såg fram mot att få besöka nya platser och framför allt att få komma till en marina och fixa lite. 


År 2006 då världsekonomin fortfarande var i ordning och det var full rulle med investerare som stod i kö för att pumpa pengar i nya projekt påbörjades ett sådant i Green Turtle Bay, Panama. En ny marina för den expanderande båtturismen i Karibien skulle byggas. Inte nog med det utan med tillhörande upptagningsramp, förvaringsområde, strandanläggning med bungalows, barer och allt möjligt annat. Vi visste att projektet inte var helt färdigt men hade ändå ganska stora förväntningar vilka kom duktigt på skam. Allt hade stannat av och en öde och knappt halvfärdig anläggning mötte oss. Förmodligen hade finanskrisen första stöt 2008 stoppat arbetena där. Vi har sett fler liknande exempel på andra ställen tidigare.
Angöringen var otäck med korallrev och våldsamt brytande sjö längs inseglingen och ett inlopp i form av en trång kanal med kraftiga strömmar som hela tiden ändrade riktning.


Den inre hamnen var orolig med sug in och ut så båten ryckte i förtöjningarna hela tiden och alla våra elva fendrar gick åt. Bryggorna var dessutom så höga att båtens reling kom under så det var precis att fendrarna fyllde sin funktion. 


Sjön suger och det smakade gott med en stadig bit mat då vi var väl förtöjda, Vi såg ett par män som arbetade med anläggningen men ingen var intresserad av oss. Konstigt nog var det välansat med bevattnade gräsmattor och trädplanteringar. Tydligen finns det hopp om bättre tider och lite pengar kvar att hålla drömmarna vid liv att en dag få till det hela.


En spanjor från Kanarieöarna låg också med sin båt i marinan och förklarade att det inte kostade något och att vi kunde tanka så mycket utmärkt färskvatten vi ville gratis vilket är ovanligt i Karibien. Det brukar kosta ett par hundra kronor kubikmetern annars. Det gick dessutom att dricka direkt. 
Jag passade då på att tömma våra tre tankar fullständigt, skölja genom och sen fylla upp med nytt vatten. Över 600 liter drickbart vatten ombord är ovanlig lyx. 
Jag satt och vaktade påfyllningen och väntade på att tankarna skulle bli fulla. Tankarna, mina egna alltså, flöt iväg och tiden gick när jag plötsligt fick en känsla av att allt inte stod rätt till. Det hade förflutit orimligt lång tid och än hade det inte runnit över, vilket det i själva verket var precis vad som hänt. Hela båten var full av vatten upp till durkarna och jag fick igång nödlänspumpen med blixtens hastighet. Det visade sig att styrbordstankens nivågivare helt enkelt korroderat sönder så vattnet i tanken rann över och ner i kölen när den blev full. Slarvigt av varvet som byggt båten att sätta en givare med lättmetallgängor i en tank av rostfritt stål. Det uppstår galvanisk korrosion mellan de olika metallerna och den minst ädla delen rostar helt enkelt bort. 

Tre andra tankar har samma givare så det är nog läge att kolla där…


En slip som förmodligen aldrig använts

Och en öde första del av semesteranläggningen

Strandbar med kund men utan försäljning

En riktig toalett med vattenklosett fanns det

Stränderna runt stället var öde

skräpiga

och lite deprimerande

 dessutom rejält pinat av passadvindarna


Någon som saknar en sko?

Inga kommentarer: