lördag 27 mars 2010

Framme


Tjugofyra dygn tog det. Chaguaramas, Trinidad, blev det. Bifogad bild skall nu inte misstolkas så man tror att det är någon form av spontant infall att få rikta in baken åt nordost när det yppade sig ett tillfälle att kunna sikta ordentlig utan störande sjörullning. Nej det är helt enkelt en tacksamhetsrit att åter få vara på fast mark. Fylligare information följer inom kort när kajen slutat rulla...

Tjohoo, här skall dansas Calypso!

fredag 26 mars 2010

På sjöben över Atlanten

Det är måndag kväll vilket betyder biokväll ombord. Vi, nu tre i besättningen, har varit till sjöss en vecka utan att kräkas och sitter i vår lilla hemtrevliga rullande salong. Alla är djupt koncentrerade på filmatiseringen av Stieg Larsens ”Flickan som lekte med elden”. Vid närmare eftertanke är situationen ganska lustig. Det känns nästan som om vi satt hemma och såg på TV i vardagsrummet och inte mitt ute på Atlanten helt utlämnade åt Universums krafter. Ute är det natt, fullmåne och ljumma passadvindar driver båten, med sina segel saxade, i ett behagligt tempo mot den Karibiska övärlden. En liten propeller släpar efter båten och sätter snurr på en generator som laddar batteribanken vilken driver autopiloten som styr båten efter den information den är inställd på att följa. När solen är uppe hjälper även den till med laddningen. Ett antal satelliter ute i rymden hjälper oss att navigera och så länge vi har ström får sextant och papperssjökort förbli oanvända. Vi gör vårt eget dricksvatten. Ett par smågrisar, en get och några höns huserar i en bur på fördäck. Vi matar dem med fisk och får i gengäld varsitt glas getmjölk samt ägg och bacon till frukost varje morgon. Vårt lilla fartyg är med andra ord modernt ekologiskt och självförsörjande i stort. Det ända man behöver göra är att laga saker som går sönder vilket de gör hela tiden. Från tiden till sjöss i maskin i min ungdom har jag ganska mycket erfarenhet av att hålla gammalt som nytt skräp igång med små medel. 
Filmen vi tittar på finns på en liten rund plastskiva. Rörliga bilder i färg och med ljud till. Allt högst verklighetstroget. Ingen handvevad projektor utan vinden driver indirekt den moderna filmspelaren via den lilla släpgeneratorn som sitter nedfälld från akterskeppet. Det är lätt att glömma att det för mindre än en mansålder sen inte fanns TV i hemmen och de flesta på landet hade uteskithus, eldade med ved och saknade varmvatten i kranen. Ombord har vi både inne och uteskithus, centralvärme och varmvatten i kranarna. Man kan för en billig peng flyga i stort sett vart man vill på jordklotet inom ett dygn och någon filur man känner som kanske sitter i en taxi i Shanghai når man sekundsnabbt via nätet eller med en liten ficktelefon med färgskärm och videoöverföring. Månen har vi redan varit uppe och hoppat på och satt upp en flagga precis som på båten och hemma i trädgården. Tänker ofta på hur spännande det egentligen har varit och är att få leva genom hela denna snabba utveckling.
Jönsson från Arlöv har mönstrat på och tjänstgör i första hand som äggvändare ombord. De nyvärpta äggen måste för att hållas färska antingen kylas, smörjas med vaselin eller vändas var tredje dag vilket alltså Jönsson är huvudansvarig för under resans gång. Dock endast i mån av tillgång på ägg.


Jönsson har en gedigen meritlista och har i sin ungdom bland annat prylat en polis under en fotbollsmatch i Malmö, varit ubåtskock i marinen, såskock på Grand Hotell i Lund, försett besättningen med sallad ombord på Svenska Amerika Linjens M/S Kungsholm, matros på segelfartyget Unicorn som för övrigt under senare år varit med i ” Pirates of Carribien” samt haft mycket andra kul och livsbejakande sysselsättningar. Jönsson är dessutom son till Halvpannan Jönsson, världsberömd racerförare som bland annat körde Grand Prix lopp i Paris på femtiotalet.
Redaren utlyste häromdagen en fisketävling ombord, mest för att förvissa sig om att läget är under kontroll om provianten så småningom börjar tryta. Jönsson är rapp i både tanke och handling och fångade därför snabbt en liten flygfisk i flykten med högerhanden mellan tumme och pekfinger


samtidigt som han med andra handen krokade en liten vacker tonfisk. Jönsson är begåvad när det gäller Atlantfiske men av naturen snäll och känslosam varför han började gråta då han tyckte synd om djuren där de låg på däck och kippade efter vatten vilket resulterade i att jag fick ha ihjäl de små fiskarna åt honom


Personligen är jag själv inte lika rapp och skicklig när det gäller fiske varför jag i förebyggande syfte för att rädda anseendet smusslat med mig en stor uppblåsbar guldfärgad mycket verklighetstrogen plastmakrill från en leksaksaffär i Las Palmas. I ett obevakat ögonblick då besättningen sov middag gastade jag högt från akterdäck och man kom rusande med kamerorna i högsta hugg. Falsariet avslöjades som väl var aldrig då jag råkade tappa fisken just då fotot var taget.


Lördagen, tursamt nog inte fredagen, den trettonde i tredje fyllde Jönsson sjuttiotre år samtidigt som vi gled in över tretton grader nordlig latitud. Yttertemperaturen där håller nästan trettiotre grader dygnet om så vi kunde hålla kalas utomhus mitt i vintern. Redaren hade bakat en magnifik tårta med vispgrädde på ovansidan och saftig konserverad frukt inuti. Jönsson, som är lite glupsk till läggningen, glupade omedelbart i sig nästan hela tårtan.


Vi lämnade Puerto de Mogan på Gran Canaria söndagen den siste februari strax efter att ett mindre lågtryck dragit förbi och kom därför till sjöss i ett strålande sommarlikt väder. Seglingen har sedan flutit på i en rasande fart med härlig slör för stadiga passadvindar. Vi gjorde så god fart att vi beslöt oss för att ta en extra sväng ner om Kap Verde, ögruppen en veckas segling nästan rakt söderut, för att titta hur det såg ut där. Tyvärr hann vi aldrig se en enda av öarna då farten var alldeles för hög. Vi fick nöja oss med att betrakta dem på fartygets navigationsplotter. Pilarna på fotot styrker samtidigt de ständigt rådande och fördelaktigt starka passadvindarnas förekomst i området.


Eftersom vi seglar mot jordens rotationsriktning i så pass hög fart som vi konstant gör måste vi bromsa tiden genom att då och då ställa tillbaka samtliga klockor som finns ombord. Äggklockan undantagen eftersom den bara går att vrida fram, men i och för sig automatiskt ställer tillbaka sig själv om man av misstag skulle fingra på den, så den påverkar inte tidsrytmen ombord nämnvärt. Hade vi seglat lika fort som jorden roterar hade tiden stått helt still och vi hade blivit tvungna att stoppa klockorna helt och bara ändra datum varje dygn då vi passerat datumlinjen i en rasande fart.
Tiden rusar ändå på och det blir nästan aldrig långtråkigt. Mycket för att Jönsson nästan jämt sjunger någon Evert Taube låt ur sin rika repertoar samt vid festliga tillfällen även uppträder som farbror Frej. Jönsson är även en hejare på att skriva limerickar och förärade oss häromdagen den här;

Den seglande trojkan från Sveden
På Atlanten blev ganska så sleden
För istället för tre
Fyra veckor de blé
O nu vill dom allri mer se-den

Själv har jag startat ett projekt med att räkna alla synliga stjärnor under nattvakterna för att så småningom subtrahera tidigare vetenskapsmäns äldre observationer från mina egna och på så vis få fram antalet satelliter och rymdlaboratorium som vid dags dato beblandat sig med övriga himlakroppar. Månen undantagen.


Atlanten är större än man tror…