lördag 24 november 2012

Thanksgiving

I USA är "Thanksgiving day" en stor högtid och man firar med att vara lediga från sina jobb, umgås med släkt och vänner samt att äta kalkon. Då ägarinnan till marinan där vi ligger, Daphne, är från Texas så blev vi häromdagen tillsammans med andra gäster inbjudna att äta just kalkon och idka trevligt umgänge. Daphne själv är för tillfället hemma i Texas och istället sköter en god vän till henne, Myke, om ruljansen tills hon är tillbaka igen.

 Stora fina "Turkeys"

 
 Dapnes hus på en kulle strax ovanför marinan

 
 Underbar sjötomt

 
 med exotisk tropisk vegetation

 
 Enkel, funtionell och vacker inredning

Redaren och en f.d. restaurangchef från Kuba hjälper till med käket

 Myke fixar sötpotatismos i mikron

 Nästan alla bidrog med spännande tillbehör och vi fick njuta av en riktig festmåltid

 Skål och tack till värden

 
 Som ofta bland långseglare finns det musiker och så även här. Efter middagen bjöds vi på en stund med fint gitarrspel och sång.

 Marinans duschar, toaletter och tvättstuga under basttak

 Båt riggad som vindsurfingbräda. Ostagad mast, hmm...?

Nya båtar kommer och går och kommer igen ibland. En del stannar vid boj och tar jollen iland.

 Bella hjälper till att vakta båtarna och sover på bryggan nattetid

Liberator är i stort sätt sjöklar nu. Mycket har blivit fixat och en del förbättringar har gjorts. Allt är i bästa och fungerande skick. För ovanlighets skull finns det inget på listan längre som behöver lagas. Man ber en stilla bön, tar i trä och korsar fingrarna varje morgon i hopp om att så skall förbli vilket det naturligtvis inte blir. Så skall det vara när långa sjöresor står för dörren ännu en säsong. Sen är det bara att börja om nästa säsong, var det nu blir. Hur som helst är det dags att lämna Totugal och Guatemala. Inte utan saknad, den saken är helt klar!


Bänkarna har fått sköna skräddarsydda madrasser att både sitta och ligga bekvämt på. Sprayhooden har fått en bakvägg som alternativ till vårt heltäckande sittbrunnstält vilket inte lämpar sig att ha uppe till sjöss, nu kan man segla riktigt bekvämt i dåligt väder. Blir det kyligare breddgrader är det bara att sätta på värmen i salongen och ha nedgångsluckan öppen så blir det varmt och skönt för den som går vakt däruppe. Mesigt, tja kanske det, men med ålderns rätt!


Underhåll och reparationer, "the never ending story..."

onsdag 14 november 2012

Praktiska förberedelser

Dagarna flyter som för det mesta på i ett behagligt tempo. Ungefär som floden vi ligger på, en halv till en knop. Avfärden från Rio Dulce närmar sig alltmer och listan med saker som skall fixas blir kortare och kortare.
Impellern i motorns kylvattenpump är bytt. En liten gummisnurra som skall bytas efter max 1000 tim gångtid eller helst varje år. Den har gått knappt 900 timmar och byttes senast 2009. Tur var det då flera skovelblad var trasiga och förmodligen hade vi snart fått motorstopp och fått segla till kaj för reparation då motorn överhettar utan denna lilla fidus funktionsduglig.
Den kombinerade vind/vatten generatorn har länge fört oljud så därföt tog jag vinkelväxeln till vindpropellern med hem och bytte både lager och kugghjul. Nu visade det sig att även lagerna i själva generatorn var slut 

 

då det kommit in saltvatten trots att tillverkaren uppger att själva generatorn är helt underhållsfri då den är vattentät genom att drivaxeln har en tätningsring med dubbla läppar. Så var det alltså inte. Som tur var hade jag beställt reservdelar tidigare för alla eventualiteters skull.


Som ofta då man rotar med grejor vilka varit utsatta för saltvatten blir det problem. Även om bultar benämns som rostfria så händer det att de rostar fast och går av då man tar i för mycket... 


På tal om rostfritt fiskade jag häromdagen, med en kraftig magnet, upp en Moraknivskopia från Biltema vilken jag råkat tappa i vattnet och som var märkt "Stainless Steel". Rostfritt stål är som de flesta vet inte magnetiskt....! Även bulten ovan kommer från Biltema. Billigt men inte alltid bra.
Akterdäcket förvandlades snabbt till en stökig maskinverkstad men som tur var fick jag även låna marinans verkstad med arbetsbänk och skruvstäd för de svåra momenten som att pressa av och på kullagerna.


 
 Nya lager på vindgeneratoraxeln

Utan tekniska kunskaper, erfarenhet och praktisk händighet blir det svårt. En del långseglare har det med i bagaget men de flesta skaffar sig färdigheterna under resans gång. En liten klick har inte förmågan eller saknar intresse och då blir det problem. Förr eller senare ofta stora och kostsamma sådana.

 
 Vår granne passade på att nita nya öljetter i sina kapell i verkstaden

Viktigt är också att alltid försöka ligga före och underhålla i tid innan grejorna rasar och blir odugliga ute till sjöss. Likaså att inte låta listan med söndriga saker bli för lång utan hela tiden målmedvetet beta av eländet. "The never ending story"...
Gasolflaskorna är av järn och placerade i ankarboxen framme i fören där saltvattnet rinner ner när sjöarna slår över. Rost, rost och åter rost. Aluminium eller glasfiberflaskor finns att köpa men har annan standard på anslutningarna så det blev till att för andra gången blästra och måla våra gamla flaskor så de förhoppningsvis varar tills vi kommer hem. Här fyller man dem, hemma är det utbytessystem och då blir man av med rosten på köpet.
Däcksduschens slang har förlängts så den räcker från för till akter för att vi skall kunna spola bort salt även när vi inte ligger i marinor. Ofta ankrar man ute direkt efter en blöt sjöresa och regnar det inte så kan man bli liggande långa tider med en massa salt på allting och det tar på grejorna.
All gelcoat på skrov och överbyggnader skall tvättas, poleras och vaxas för hand. Bottnen måste göras ren och för att spara pengar blir det till att dyka med borste och skrapa istället för att gå till ett varv och lyfta båten. Så länge bottenfärgen är i bra skick får det bli så.
Solpanelerna skall monteras för att ge ström till framför allt kylen då vi ligger för ankar. En medbringad regulator har monterats då panelerna tidigare delat denna med vindgeneratorn vilket visade sig bli för för mycket stöm då båda källorna jobbade fullt.
Kylen behöver påfyllning av gas vilket normalt är ett dyrt specialistjobb varför vi köpt egen utrustning och nu kan göra jobbet själv utan besvär med att hitta kompetent folk att vänta på, ofta långa tider.

 

En annan sak som stått för länge på listan är att på ett enkelt sätt kunna förvandla den stora dubbelsängen i redarhytten till två praktiska sjökojer. En stor dubbelsäng utan slingerskott gör den nästan omöjlig att sova i då man kasar från sida till sida i rullningarna om havet rör på sig som det nästan alltid gör mer eller mindre.

 Redaren provligger styrbords sjökoj

Seglen skall packas upp och rullas på förstagen och i masten, Täckpreseningar skall tvättas, torkas och packas, vattentankarna rengöras och fyllas, kolfilter för dricksvatten förnyas, bränsletankarna dräneras på kondensvatten, garderober och förråd tvättas ur och innehållet vädras.
Gästflaggor är ett annat kapitel. I välsorterade båttillbehörsaffärer finns de mest efterfrågade flaggorna men välsorterade båttillbehörsaffärer är det ont om i västra Karibien. Myndighetspersoner i en del länder tar mycket illa upp och det förekommer att man inte blir inklarerad utan gästflagg. Flaggan skall föras under SB:s vantspridare i förmasten om man har flera sådana. Under BB:s hissar man den helgula signalflaggan Q, vilket står för "Quarantine", som tas ner efter inklareringen eller efter det att eventuell karantänstid upphört. Den påtalar vid ankomst att fartyget är fritt från pest och andra allvarliga sjukdomar. Ingen förutom befälhavaren får gå iland innan formaliteterna är avklarade. Så var det förr men nuförtiden verkar det mest vara en gammal tradition som lever kvar fortfarande. Dock med vissa undantag där man fortfarande håller hårt på reglerna.
Redaren har därför köpt upp tyger i olika färger och syr numera själv de flaggor vi inte hittar att köpa.


Många sidor till finns att skriva om förberedelserna så ingen skall tro att vi lever lyxliv i lättjans tecken hela tiden. Även om tempot är fritt skall jobben göras. Men visst en viss lyx är det ju att få göra det utan tidspress.
Internet är en fantastisk uppfinning och massor av information finns att hämta för att planera framtiden. Kartor med vindar, våghöjder och strömmar. Satellitbilder, tidvattentabeller, information om myndigheter, säkerhetsinformation, och massor av annat matnyttigt.

Golfströmmen
Vindprognoskarta för hela Karibien inkl Mexikanska Golfen

 Tidvattentabell för flodmynningen. Det är grunt och man måste gå ut vid högvatten

 Orkanen Sandy vilken drabbade bl.a New York nyligen

 Tidszoner

När inte nätet är tillgängligt har vi en kortvågsmottagare för väderfax där man kan hämta hem prognoskartor i PC:n vilket är lite omständligare men fungerar i nödfall.

Våghöjdskarta från vår väderfax
En annan variant vilken vi inte provat förr är att köpa ett lokalt simkort med internetabonnemang till mobilen och använda den vid kustseglingar och på ankarplatser med mobiltäckning. Vi har även en WiFi-antenn som förstärker signaler från trådlösa nätverk viket ofta gör det möjligt att ansluta pc:n flera kilometer ut på sjön om det finns sändare.


Nu återstår i stort bara proviantering, att fira "thanksgiving" med kalkon på marinan samt att klarera ut hos tull och passpolis. Och naturligtvis även invänta ett bra väderfönster norrut.

Mot Belize med sina lååånga fina korallrev



söndag 4 november 2012

Sunday morning swap

Varje söndagsmorgon är det marin loppmarknad med och för långseglare, eller långliggare, på Mar Marine, Rio Dulce då man idkar byteshandel eller säljer det man inte behöver längre alternativt köper det man kommer att behöva under den fortsatta resan. Priserna brukar vara mycket rimliga. Nästan alla kommer sjövägen i sina jollar från de olika marinorna här längs floden. Mycket avspänt, socialt och hemtrevligt. Andemeningen är att hjälpa varandra, inte tjäna pengar.


 

Känner man för det serveras det utmärkt söndagsfrukost också. Halva nöjet med besöket är att studera folket vilket lämpligen görs i lugn och ro medan man dricker upp sista kaffeslurken efter frukosten.

 

En härlig mix av olika nationaliteter från hela världen. Och var hittar man en långseglare himma från Lomma om inte här! Dessutom med en svensk flagga till salu.





Det är bra omsättning på prylarna. Många säljer sina sjökort och cruisingguides från tidigare seglingar och köper nya för kommande äventyr. Precis som vi och med turen att hitta precis det vi letade efter. En hel bärkasse blev det.


Tillbaka ombord granskade vi våra fynd och Redaren bjöd på hemlagad sval tamarindsaft med ett par läskiga men läskande rambutanfrukter.



Tamarind (Tamarindus indica) är en ärtväxt som ursprungligen kommer från Afrika och är vanlig i Indien. Det är den enda arten i släktet. Namnet kommer från arabiska tamr hind, vilket betyder 'indisk dadel'. Växten är ett högt träd, och veden är mycket hård och används bland annat till promenadkäppar. De hela fruktbaljorna och fröna används som föda. Fruktköttet är syrligt och innehåller 25% socker.

Omogna tamarindskidor äts som grönsak, frukterna är mycket syrliga. Fröna omges av en brun pasta-liknande massa som tas tillvara och säljs i burkar eller pressat till kakor. Det hårda skalet avger ingen fukt och pastan hindras därför från uttorkning och oskalad frukt har därför exceptionell hållbarhet. Tamarind används i HP-sås och Worcestershiresås för den syrliga smaken, och tamarind ingår ofta i de olika asiatiska köken.

Tamarindsaft och fruktkött

Rambutan

Rambutan (Nephelium lappaceum) är en taggig frukt med en ganska stor kärna i mitten. Fruktköttet är ljust och vattnigt. Trots sitt avskräckande yttre är frukten mycket njutbar med en smak som något påminner om fläder.
Loppmarknad, med eller utan loppor med hem...?

lördag 3 november 2012

Morales Shoppingcenter

Under pågående arbete med att få båten sjöklar växer listan med smått och gott som måste inhandlas. Det kan vara isoleringsband, nya hänglås, ny elkabel till solpanelerna, silikon till sittbrunnsfönsterna, klor att tvätta med, nya sandaler, smörjolja, gas till pentryt och allt möjligt annat. För att förena nytta med nöje tog vi bussen till Morales ett par mil bort. Det är närmsta "shoppingcenter" där man hittar det som inte finns i Rio Dulce där vi ligger med båten.

 Frukt och grönt i mängder

 Spanmål

 Läderhantverk

 Skomakeri

Skrädderi

 För Cowboys

 En vagn kommer lastad med kokosnötter

 Florista

Basarerna under tak med sina smala gränder och prunkande färglada mångfald är ett nöje i sig att bara strosa runt och titta och  insupa alla intryck och dofter. Mycket roligare än kliniska moderna köpcentrum som till exempel nya Väla i Helsingborg.
 






 Apotek där man kan köpa "Boric Acid" åt Kalle Kackerlacka

 Köpcentrum för små gåvor (fritt översatt)

 Zoobutik

Småbussarna är för det mesta överfulla och förarna kör som om det vore ett rally med stor prispott. Det märks tydligt att folk ute på landet är ovana att se turister och barnen tittar med storögd förvåning och undran vad vi är för filurer. Resan tog nästan en timma men kostade bara en dryg svensk tiokrona enkel per person.



 Amerikansk truck på amerikansk mack

 Klackbar längs vägen

 Vägarbete


 Snabblunch på Pollo Express a´18:-

 Nytt kompasskydd. Kan även användas som solhatt.

Bra med koll på midjemåttet. Mycket god mat här...