Endast en dag på ön Cozumel hade vi att spendera då vi har en bokad plats att hinna fram till i en marina på Isla Mujeres uppe vid toppen och öster om Yucatanhalvön där vi ämnar fira jul & nyår samt resa lite i Mexikos inland.
Inget är som man väntar sig. Vi väntade oss en lite isolerad genuin karibisk ö men fann en veritabel turistfälla där man storsatsat på dollarstinna kryssningsturister. Totalt fem megastora kryssningsfartyg låg förtöjda vid stora nybyggda kajanläggningar ute i havet. Två av dem norska.
Efter frukost i den lilla trevliga hamnen tog vi på oss finskorna och vandrade mot Capitania de Puerto, hamnkontoret, för att avsluta våra byråkratiska ålägganden. Myndigheten där och dess regler och rutiner är till för och framtagna för stora fartyg som t.ex norska kryssningsfartyg med 2000 gäster ombord. Samma regler och byråkrati gäller små segelbåtar från Helsingborg eller andra trevliga ställen runt om i världen. Ungefär som det var på femtiotalet i norden då man var tvungen att klarera ut och in för att segla till danmark för att smuggla pilsner och dessutom få böter av tullen som då hade som en av sina främsta uppgift att jaga pilsnersmugglare.
Under promenaden passerade vi "Base Aerea Militar numero 4 General Brigadier F.A.P.A Eduardo Aldasoro Suarez" och fick se en äkta Lockheed T-33 från spanska inbördeskriget i Mexiko 1926.
Vi fick vårt inbetalningskort och gick till banken, betalade och återvände till hamnkapten och fick en bibba papper med en ännu större bibba stämplar och underskrifter på samt en instruktion om hur vi skulle rädda oss om det kom en orkan fast orkansäsongen är över. Dessutom fick jag besked att båten måste importeras till Mexiko och sedan exporteras igen då vi lämnar landet. Detta hade man inte befogenhet att göra här utan vi måste segla till Cancun så att de kunde kontrollera båtens tillverkningsnummer som finns inpräglat i skrovet. Det visade sig senare att vi fått för få stämplar och ett papper för lite när vi senare skulle verkställa importen. Det blev stora problem och trots att man är uppfödd i ett byråkratiskt samhälle så är det bara förnamnet på hur det fungerar eller rättare sagt inte fungerar här. Mer om detta i nästa inlägg.
Därefter var vårt fartyg och dess besättning tillåtna att färdas i mexikanska farvatten. I alla fall till hamnen där importen skall ske. Man undrar när de skall krokna på allt detta onödiga trams.
Förmiddagen ägnade vi åt att glittra ihop med alla diamanter som finns till salu i staden och hade samtidigt turen att få se ett äkta diamantsliperi där man även tillverkar flotta smycken på löpande band åt de rika amerikanska kryssningsladysarna, många med blåfärgat hår.
Annan, i vårt tycke trevligare shopping, fanns också. Konst, fina handfat med vacker glasyr och annat inhemskt konsthantverk fanns i mängder. Likaså Tequila som produceras lokalt på ön.
Om man till äventyrs skulle bli sugen på en riktigt god förmiddagscigarr från Cuba eller kanske ett nytt flashigt armbandsur hade man förmånen att kunna få köpa det samtidigt.
Nu var vi här i andra ärenden än att shoppa lyx så vi hyrde en moppe istället för att komma bort från kommersen så fort som möjligt och istället uppleva ön på ett trevligare sätt. För de som inte ännu lärt sig köra moppe fanns det trehjulingar att hyra istället.
Vackra monument och skulpturer fanns överallt längs havet
Långa vackra men öde stränder kantar det mesta av ön
Små fina badvikar med små restauranger lite här och var
Julen närmar sig även här i värmen
Hej på ett tag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar