söndag 9 december 2012

Ankomst Belize

Efter att ha checkat ut från Guatemala i Livingstone just vid mynningen av Rio Dulce, vilket för övrigt betyder "Den söta floden", ångade vi för halv maskin ut i salt havsvatten igen och satte kursen norrut mot Belize. Landet som tidigare hette Brittiska Honduras. Där pratas det engelska och vi blir för tillfället mindre språkhandikappade då spanskan vår är skral.
Man kan klarera in i Punta Gorda som är den sydligaste tullhamnen i Belize men då det saknas hamn och ankarplatsen är orolig med öppen sjö valde vi att fortsätta förbi norrut för att stämpla våra pass på ett annat ställe som heter Big Creek istället, vilket inte betydde mer än en dagsetapp vidare och dessutom åt rätt håll för oss.
Vattnen är svårnavigerade med otillförlitliga sjökort och massor av korallrev så vi letade upp en öde och skyddad vik att vänta in gryningsljuset i. New Haven står det i vår seglingsguide.


Det är fortfarande litet kvar av regnperioden men det lär snart vara slut med de otaliga ösregnen. Innan det mörknade, just då vi ankrat, svartnade himmelen och det öste obarmhärtigt ner massor med kallt vatten hela natten.


Dagen efter var det torrt igen och efter en frukost i lugn och ro fortsatte vi pigga, morska och optimistiska norrut för en fin halvvind med lugn sjö då det endast blåste runt 5 m/s.


Världens näst längsta korallrev, efter Stora Barriärrevet på Australiens ostkust, sträcker sig längs hela Belize och halva Mexikos ostkust. Man kan gå inomskärs ända upp till Mexikos gräns mot Belize. Oftast råder fina ostliga passadvindar och vattnet är platt innanför de skyddande reven så seglingen här är minst lika njutbar som fin svensk skärgårdssegling när den är som bäst. Det är mellan 25 och 30 grader varmt i både luft och vatten hela vintern och passadvindarna ger en sval skön svalka.
Strax efter lunch kom vi fram till Big Creek för att checka in. Vår guidebok är över tjugo år gammal och den enda som finns att få i dagsläget. Vi köpte den på en loppmarknad i Guatemala för tjugofem spänn. Mycket är inaktuellt och sjökorten handritade vilket vi fick erfara du vi kom fram till hamnen där man enligt uppgift kunde förtöja vid en träbrygga och gå upp till tullen. En nyanlagd stor containerhamn var vad vi hittade och blev dessutom bortschasade så det var bara att segla vidare och  ankra utanför Placencia ett par sjömil bort istället där det fortfarande finns en hederlig träbrygga utan ordningsvakter som hindrade oss.

 

En liten filur tittade storögt på båten då han såg att den förde svensk flagg

Besättningen på en holländsk båt, s/y Job med Piet och Tine ombord hjälpte oss med information om var och hur vi skulle checka in och få vårt seglingstillstånd.


Det är mycket byråkrati i de här länderna. Massor av dokument och stämplar. Först jollen iland, en kilometers promenad, en halvtimme med Hokey Pokey watertaxi en lång omväg och sedan vanlig landtaxi en halvmil till baksidan av den nya containerhamnen från vilken vi tidigare blev bortschasade från. 



Först passpolisen för uppehållstillstånd, sen tullen för kontroll att vi inte är smugglare, sen hamnkapten för seglingstillstånd i Belizes farvatten och slutligen hälsovårdsmyndigheten vars inspektör meddelade att vi måste elda upp all mat vi hade ombord omedelbart. Jag bad att få äta upp den istället men det fick jag inte så jag lovade att sätta fyr i brasan och elda upp den. Dessutom fick jag intyga att samtliga lakritskrumelurer vi lämnat från oss i skeppspottan först pumpas till en förrådstank ombord innan vi pumpar dem överbord. Någon mottagningsanläggning i land fanns inte Inte någon kom ombord. Inte ens tullen som bara ville ha betalt för att stämpla ett antal papper. Allt som allt nio st dokument att hålla reda på. På de franska öarna i östra Karibien kunde man checka in på internet utan ett papper och utan avgifter. Här kostade det 900:- SEK för ankomst och seglingstillstånd 10 dagar och förmodligen kostar det lika mycket att lämna landet. Synd att klaga då upplevelserna inte är ransonerade i proportion till avgifterna utan får upplevas i obegränsad mängd.


Det är inte första och inte sista gången. Det är bara att ta skeden i vacker hand och visa tålamod. Det är deras land och deras bestämmelser hur onödigt det än kan verka med alla dessa papper som förr eller senare åker i papperskorgen både hos oss och dem. Förr hos oss och senare hos dem.
Sen blev det dock bra. Placencia visade sig vara en riktigt liten trevlig semesterort med avslappnad atmosfär samt en flera km lång strandpromenad att promenera på och med massor av små butiker att handla upp våra få pengar i, samt pensionat och restauranger att bo och äta på om man nu så önskar som omväxling till det mustiga sjöliv vi lever till vardags.




Vi passade på att köpa lite Conchbullar som kan jämföras med fiskbullar fast inte lika räliga utan lagade på djur som bor i jättesnäckor i havet istället för fisk. Gott och nyttigt. Tre och femtio svenska styck.



En del kineser har slagit sig ner i Karibien och driver små diverseaffärer med riktigt bra sortiment så vi passade på att handla lite proviant hos Nang Kee för kommande segling ut till en obebodd atoll på vägen norrut. Han bedyrade att Kina har goda relationer med Sverige och att han uppskattade att få ha oss som kunder.


Allting har en baksida. Så även Placencia där en del bodde i husvagn med finfåtöljen direkt på gräsmattan vid entrén då det förmodligen är för varmt inomhus utom när det ösregnar eller på natten.



Bäst att kolla utbölingar ordentligt från alla håll

Inga kommentarer: