Tobago Cays

När vi tidigare lämnade Union Island passerade vi den lilla trevliga hemgjorda ön Happy Island vilken en kille som heter Janti byggt av i huvudsak stora snäckskal. Dit ut åker många med jollen och tar en sundowner men då solen just gott upp fortsatte vi förbi.

Nästa mål var Tobago Cays som består av ett par småöar och ett stort hästskoformat korallrev vilket bjuder på bra ankarplatser på läsidan trots att det blåser rejäla passadvindar. Ljumma sköna sådana och med ett windscoop på skansluckan blir det riktigt drägligt under däck fast solen steker och gör teakdäcket brännhett.

Tobago Cays anses erbjuda ett av Karibiens bästa dyk och snorkelställen. En del av korallerna har dock blivit förstörda av orkaner som dragit förbi under de senaste åren.

Området är klassat som nationalpark och varje dag kommer det förbi en båt med parkvakter och tar upp en avgift. Själv har vi i skrivande stund efter fyra dygn inte drabbats så det verkar som man har dålig koll på verksamheten.

Även om vi har dykutrustning ombord nöjer vi oss med snorkling här vilket absolut inte är det sämsta. Undervattenslivet är fascinerande och vi ser mängder av olika fiskarter i regnbågens alla färger. Det är grunt och bra sikt innanför revet. De stora fiskarna finns utanför. Haj bland annat, dock ganska ofarliga för människor. Vid en av öarna finns det orädda sköldpaddor som man kan umgås med och tävla om vem som kan hålla andan längst. Ännu har ingen padda kommit tillkorta. I alla fall inte mot mig. I den här lilla viken träffade vi på minst ett halvdussin ganska stora sådana.

Petit Tabac, en liten obebodd sandö med några palmer på, ligger alldeles utanför revet. Den har gjort sig mest känd för att en av scenerna i den första "Pirats of the Carribean" spelades in här. Det är den plats där Johnny Depp hittar ett gömt förråd av romflaskor och börjar dricka upp dem. Dessbättre, eftersom vi bara dricker vatten, kaffe och en och annan lemonad, hittade vi inte några romflaskor då det var för mycket bränningar för att sig iland säkert.

Matvanorna har sakta men säkert förändrats och numera blir det mest kokosnötter till frukost och languster, klolösa jättehumrar, till kvällsmat. Det här exemplaret vägde 25 lbs (12,5 kg).

Vi gör ofta härliga utflykter med lunchkorg eller bara fika till någon paradisstrand. Cyklop och simfenor får oftast följa med.

Det vimlar av stora vackra snäckor och lyfter man på en sådan i vattnet är den nästan alltid bebodd med en krabba som viftar hotfullt med en stor klo.

Solnedgångarna är ofta spektakulära men tyvärr ett kortvarigt skådespel och är det inte månsken blir det nattsvart direkt. Aktivt liv på dagarna tar ut sin rätt så det är inte ovanligt att vi kojar in redan vid niotiden men går då i gengäld upp med solen vid halvsjutiden istället. Ett flertal svenskbåtar träffade vi på även här och nu börjar vi prata ihop oss inför julfirandet. Stämningen känns väldigt avlägsen och det lär nog inte bli någon större förändring med den saken.

Mot Bequia för att fira Jul och Nyår