Mount Hartman Bay och Concorde Waterfalls

Efter nära nog två veckor i Prickly Bay beslöt vi oss för att byta vik och seglade därför en vacker förmiddag runt udden och in i Mount Hartman Bay där vi ankrade upp precis framför det här fina lilla sommarstället.

Strax intill oss låg vackra s/y Elin Alida från Stockholm. Mats och Ingela har hjälpt oss med att installera ett mycket effektivt wifi system ombord så nu blir allting lättare att sköta på distans. Som att blogga och hålla kontakt med nära och kära. Mats och Ingela har legat för ankar här ett antal månader under orkansäsongen och hunnit bekanta sig med ön ordentligt. Massor av fina tips, allt från lokal mat till utflyktsmål, har vi fått.

En dag tog vi jollen och utforskade kusten österut en bit. På Hog Island hittade vi den här lilla primitiva men charmiga strandbaren.

Båtar som vittnar om stora drömmar med små medel hittar man lite varstans. En del slutar tragiskt, en del lyckligt. En del är mitt uppe i äventyret och seglar runt som vi, andra har fastnat och anpassat sig till den lokala vardagen.

Någon hade byggt en stor jacuzzi av snäckskal. En dröm att anlägga hemma i trädgården och kanske med en tam groda att plaska ihop med.

Är man nu på en ö i Västindien gäller det att passa på att se sig om och alltid är det fler som har samma ide och är villiga att dela på en minibuss. 

Julen firas på allvar även här men med skillnaden att man börjar julpynta först i december och inte början av november som på de stora köpcentren runt om i världen.

Ön sprudlar av grönska så här i slutet av regnperioden. Det är friskt och inte så mördande hett som när vi lämnade båten i somras.

Husen ligger utspridda på sluttningarna och är ofta pålade för att man skall slippa dyra markarbeten samt skydda dem mot forsande vatten när skyfallen kommer. Vägarna är smala och slingriga men våra chaufförer kan det där.

Vi har börjat omvärdera de första intrycken som inte var så bra när vi kom hit i våras. Kommer man bara bort från de ställen där man är trött på turister så är folket här väldigt vänliga. Ingen märkbar kriminalitet och relativt bra ordning även om det kan vara lite si och så med gamla bilvrak längs vägarna då det är ont om organiserade bilskrotare i trakten. Folket är stolta över sitt land och sina vackra öar.

Färden denna söndag den 5:e december, tillika andra advent, åkte vi upp och badade under ett vattenfall i regnskogen.

En liten fin djup badsjö hade bildats och vi hoppade förtjust i och svalkade oss i det söta vattnet. Kallt? nja inte så farligt men visst var det svalt.

Allting flyter ihop i den frodiga grönskan och ibland kan man nästan tro att husen är en del av naturen.

Många infödda har färgglada tröjor med ränder både på tvären och längden. I naturen är randningar och mönster

lite mer fantasifullt ordnade, som på den här lilla lakritsbönan. Det är faktiskt härifrån den mesta av världen lakrits exporteras. Man handplockar frukterna och framställer små lakritskrumelurer i  något av de många kokerierna runt om på ön. Exporten sker i  lösvikt och först i mottagarländerna påsas den upp i plastpåsar och säljs till hutlösa priser.

När vi var rentvättade och svala fortsatte färden till en liten by där man ordnat kvällsmat. En del hus längs vägarna är väldig välskötta och färglada.

Små jourbutiker finns överallt, ofta små familjerörelser där man säljer med ena armen samtidigt som  man har minstingen på den andra.

Solnedgångarna är, precis som överallt i tropikerna, spektakulära men snabba. Inte som på norra och södra delarna av klotet långa och utdragna. Det blir natt på en halvtimma. Är det inte månsken blir det kolsvart.

Maten vi bjöds på kallas "all down" och är en lokal rätt som består av att man tager vad man haver och kokar det i en stor gryta. Gott, njaaa, exotiskt i alla fall med smak allt från get, fisk, inälvor och kanske några självdöda kackerlackor också, ha, ha...

Vän av ordning har rättat mig! Det heter inte "all down" utan "oil down" och för den matlagningsintresserade finns det information att googla fram om hur man tillreder grytan på rätt sätt.
Barnen var nyfikna och blygheten släppte snabbt. En fin upplevelse som alltid. och när man drabbas av ett tragiskt dödsbud hemifrån inser man att det enda som gäller är HÄR och NU samt vilket privilegium det är att få ha tid och möjlighet att uppleva allt det här.

Hoppas ungarna får behålla sin Ö som den är!