Dags att lätta ankar

Äntligen har det härliga livet i Västindien börjat på allvar. Vi förflyttar oss i sakta mak norröver och betar nu av de flesta av paradisöarna i Grenadinerna som lyder under St Vincent.

Efter att ha fixat till det som skulle fixas till tankade vi upp med bränsle, vatten, gas och proviant. Vi tillbringade ett dygn inne på den lyxiga marinan i St George för att sätta segel på rullbeslagen. Dessa har varit hos segelmakaren för översyn och lagning av normalt slitage. Skönt att ha en kaj att ta till vid sådana tillfällen. Stora segel packar man inte upp på däck ute på en blåsig ankarplats. Dessutom skall fickorna till lattorna i storen stängas med en handsöm.

Innan vi gav oss iväg kom de två svenska Najadbåtarna Flying Penguin och Sea Quest in från Trinidad. Sea Quest hade tappat sin propeller och var manöveroduglig utan vind. Det har nu inte med Najadbåtarna ypperliga kvalitet att göra utan någon hade enligt besättningen förmodligen försökt stjäla propellern men inte hunnit fullgöra kuppen.

Vi lämnade St Georges, Port Louis Marina, i gryningen fulla av lust inför nya mål. Dock skulle vi stanna till på ön Carriacou som tillhör Grenada för att tulla ut.

 St Georges harbour, Grenada

 Port Louis Marina

Lyxkryssaren Windsurfer

Vackra gröna Grenada i morgonsolen

På vägen beslöt vi oss att stanna ett par dagar på den lilla paradisön Sandy Island och fann till vår glädje att man sen sist vi var där för ett halvår sen lagt ut förtöjningsbojar så man slapp risken att dragga på revet alldeles söder om ankarplatsen. De blåser ofta mycket där så man sover oroligt för ankar med ett korallrev alldeles akter om båten...

Många små fraktskutor har sett sina bästa dagar

 Lilla paradisön Sandy Island

29 grader, tjaaa, varför inte?

Ön besökte jag för övrigt för tjugo år sedan innan den drabbades av en orkan som sopade bort alla palmer och spolade bort ungefär halva ytan. Växtligheten har börjat ta sig men det tar sin tid för en palm att bli fullvuxen.

I Hillsborough på Carriacou, där vi varit tidigare i år, passade vi på att toppa upp matförrådet samt göra en utflykt till byn Windward på andra sidan ön. 

Man åker buss utan tidtabell. Enkel biljett kostar ungefär en svensk tia oavsett avstånd men det kan bli ganska trångt ibland och det händer att man får ha en get i famnen.

Kanske gav maskin upp...

Dags att ta ner Grenadas gästflagga

Mot Union Island och Grenadinerna