Nattligt Kaos

Det där med att ankra har sina sidor. Båtfolk vet redan, men för läsare som inte vet är det inte bara att kasta i ankaret och hoppa i kojen. De primära kriterierna för att ligga kvar på den plats man valt ut är naturligtvis ett bra ankare, bra ankarbotten, att ankaret sitter fast och att man har tillräckligt med kätting ute. Man backar fast ankaret, har minst tre gånger djupet i kättinglängd samt sätter en avlastningslina mellan en förtöjningsknap och kätting för att båten inte skall hänga enbart i ankarspelet vilket kan skada dess infästning. Det finns ett antal olika ankartyper och lika många åsikter om vilket som är bäst. Beror på omständigheterna men själv har jag kommit fram till att ett rejält Delta ankare, en plog med stor blytyngd ingjuten i dess spets, är ett bra allroundankare. Ett andra, kanske lite lättare, reservankare bör man också alltid ha i beredskap. Vårt huvudankare väger 25 kilo och reserven 20. Vi har även ett akterankare med spel men har faktiskt aldrig använt det. Kommer mest till nytta i Norden där man ofta förtöjer fören i någon klippa i land. Söderöver ligger man nästan utan undantag med aktern mot bryggor och kajer med fören i boj eller för ankar. En annan viktig detalj är att alltid ha en triplina antingen i boj eller parallellt med ankarkättingen (så ingen får den i propellern) fäst i andra ändan av ankaret motsatt kättingen så man kan dra loss det bakvägen om det fastnar i något. 

En natt då jag sov som bäst började Redaren gasta något alldeles oerhört och det första jag såg genom sovhyttsventilen var relingen på en annan båt. Trodde först det var en mardröm vilket det i och för sig var. Vi båda rusade yrvakna upp på däck. Själv totalt omedveten om att jag var  helnäck. Det var full storm, regnet kom i form av regelrätt skyfall med bara ett tiotal meters sikt och vi  hade draggat rakt i en annan ankarliggare. En ensam engelsk dam skrek hysteriskt hela tiden på den andra båten. Ytterligare en yrvaken skeppare kom upp och undrade vad som stod på.

Tursamt nog hade den andra båten sin gummijolle längs sidan och det var nog den som räddade oss. Fick igång maskin men såg en kätting rakt in under båten och vågade inte köra. Att dra sönder propellern vore det värsta som kunde hända i det här läget. Vi kämpade med att bära av, som sagt jag själv helnäck vilket jag plötsligt blev medveten om. Efter ett tag kom vi undan så pass att jag vågade köra maskin. Ett tag trodde jag att kättingen hamnat mellan köl och roder vilket varit katastrof. Fick på mig badbyxor illa kvickt men det var nog ingen som brydde sig nämnvärt i kaoset.

Nästa bekymmer var att ankaret fastnat i en bojkätting och att jag inte satt någon triplina. Tio meter djupt och alltså inte möjligt att fridyka och arbeta med att få loss ankaret vilket kan gå om det bara är ett par meter.

Efter en knapp halvtimmes manövrerande släppte bojkättingen från botten och följde med ankaret upp till ytan så jag med jollens hjälp kunde komma åt att haka av den. Tunga grejer.

Fem minuter senare var det kav lugnt och uppehåll. Solen gick upp och endast en krökt relingstötta som skaderesultat av ovädret att kröka tillbaka. Det kunde gått riktigt illa men vi blev en erfarenhet rikare. Förhoppningsvis, men säkert inte, sista gången det händer...

Sällan har en frukost smakat så bra!