torsdag 30 december 2010

Bequia

Redan på Tobago Cays bestämde vi oss för att fira jul och nyår på Bequia vilket har blivit lite av en tradition


bland skandinaviska långseglare. Viken vi ankrade i heter Admirality Bay och har liksom andra vikar med självaktning rent turkosblått vatten.

Man får se fantastiskt vackra båtar som kostat ägarna förmögenheter och kontraster som i motsats åsamkat ägarna många års slit att själv bygga men kanske inte blir lika vackra men har sin charm ändå.


Vi räknade som mest till ett femtontal svenska båtar och minst lika många norska. Hela fem av dem var Najadbåtar men även andra svenska kvalitetsbåtar var rikligt representerade.

En del stora kryssningsfartyg ankrar upp här och på bilderna nedan ser vi Royal Clipper som är en femmastad fullriggare byggd 2000. Det är ett av världens största segeldrivna kryssningsfartyg och den första fullriggaren som byggts med Preussen från 1902 som förebild. Skeppet bär Luxemburgs flagga och ägs av rederiet Star Clippers i Monaco som i sin tur ägs av den svenske affärsmannen Mikael Krafft och har plats för 228 passagerare.

Skrovet påbörjades 1990 i Gdansk åt kryssningsfartyget Gwarek. Ombyggnaden till segelfartyg leddes av konstruktören Zygmunt Choreń genom att bygga till den typiska fören och aktern av ett klipperskepp. Fartyget kompletterades på det nederländska varvet Merwede Shipyard BV. Drottning Silvia döpte fartyget i Monaco år 2000. Skeppet har en avsaltningsanläggning som kan producera 80 000 liter dricksvatten per dygn genom omvänd osmos. En liknande anläggning på vår båt gör 600 liter/dygn.

De gäster som vill iland körs i skytteltrafik in till stranden med små grundgående landstigningsbåtar med fällbar ramp i fören så de mindre badsugna slipper bli blöta om fötterna.

Hemma är ungarna påpälsade och kanske bygger snögubbar. Här är de avklädda och bygger sandkrumelurer i värmen. Vår vattentermometer talar sitt tydliga språk och man badar gärna och ofta. 



Det är inte svårt att se varifrån det blåser
Det blev lite extra inköp inför julen och vi ägnade en halv dag till inköp i byns små affärer och från grönsakshandlarna på gatan.




Julafton firade vi ihop med tre andra svenskbåtar ombord på grannbåten som efter drygt tjugo år i Medelhavet hittat över Atlanten och hit på sin världsomsegling. Knytkalas och utan julklappar vilket kändes skönt. 


Att för en gångs skull slippa stressen att handla en massa onödiga saker bara för sakens skull. Juldagen åt vi inte julbord men väl varsin god fisk på Jacks bar som ligger direkt på stranden. Det talas svenska där...


Eftermiddagsfika brukar det bli på Gingerbread Cafe som har byns godaste både kaffe och bakverk. Redaren har lite besvär med att hålla mig därifrån.

Vill man äta billigt men slippa laga mat finns det ganska stort utbud med allt från ambulerande korvkiosker till små enkla matställen i gränderna.



Nyårsafton har vi planer på att fira ihop med de andra båtarna på den här sjörövarkulan som arrangerar festmiddag och fyrverkeri på natten. Tänk att få slippa stå och huttra i minusgrader och bara hoppas att det snart är över.



Vissa dagar går åt till att skriva, andra bara att bada och slappa. Kanske ligga i hängmattan med en bra bok eller ett knepigt sudoku att gympa hjärnan med.

Andra dagar blir det utflykter och som den här mellandagen upp över ön på delad flaktaxi till ett ställe där en infödd tagit sig an havssköldpaddor som han på eget initiativ föder upp och sätter ut för att rädda beståndet som minskat dramatiskt under senare år.




 




Paddorna växer upp i olika bassänger och indelas efter ålder. De blir könsmogna efter fyra, fem år och släpps då ut i havet för att klara sig på egen hand. De är vana vid människor och helt orädda. En del är väldigt nyfikna och gillar att bli kliade på halsen.

En av paddorna fattade tycke till Redaren liksom jag gjort


Efter nyår drar vi upp ankaret och lämnar Grenadinerna för att fortsätta våra äventyr vidare norrut i den underbara karibiska övärlden.

St Lucia nästa

1 kommentar:

HC sa...

Härliga upplevelser i en underbar period av livet! Fortsatt livsnjutning och glädje framöver önskar Katarina