Resumé av Redaren

Holyhead, Wales 2009-07-22

Hej!

Efter drygt tre veckors seglande och slussande börjar jag känna mig varm i kläderna och båten får mer och mer en betydelse och känsla av att vara mitt nya hem. Det var inte helt lätt att ta sig över Nordsjön, nog för att jag hade förberett mig på att havet inte skulle ligga spegelblankt precis, men att det kunde skumpa och kränga så och dessutom hålla på i tre dygn hade jag inte kunnat drömma om.
Efter vår mycket lyckade avseglingsfest, där så många nära och kära slöt upp och gjorde kvällen minnesvärd för oss, avseglade vi tidigare än vad som var tänkt. Första stoppet blev Hallands väderö, vidare dagen efter till Anholt, det var sommarvärme och vi kunde bada, faktiskt var det 20 grader i vattnet den dagen. Därefter tog vi oss till Jylland och gick igenom Limfjorden i värdens underbaraste väder. Vi gick för motor och jag kunde sitta på däck och bara lata mig, läsa och njuta, utan att veta vad som väntade mig.
Eter att vi tankat i Lemvig tog vi sikte mot Scotland,. Varken jag eller Uffe hade några tankar på att ta sjösjukepiller. Jag satt så kavat fösta dagen och retade Uffe när han började må illa, men det skulle jag så klart inte gjort. Jag åkte förstås dit senare på natten, och det med bravur, men som tur var piggnade Uffe till medan jag låg hela resan fram till Peterhead i Scotland. Det tog mig tre dagar att återhämta mig och jag tappade säkert 3-4 kg efter att inte kunnat äta på tre dygn.
Peterhead hade inte någon charm som stad. Gråa trista hus men naturen var fin med ett böljande landskap av odlade kullar och höga berg, men det kändes ändå skönt att få pusta ut där några dagar efter Nordsjön. Desto trevligare och mysigare var det när vi kom till Inverness och började slussa oss genom Caledonian Canal.
Uffe och jag var där 2003, fast då med bil och vi badade i Loch Ness vilket så också skulle ske nu, men jag avstod. Det blev Uffe som hoppade i det 13 gradiga vattnet, men han kom snabbt upp igen. Det blev mycket slussande genom kanalen tillslut blev jag riktigt haj på att slänga tamparna till slussvakten. En av dem (en man) blev mäkta imponerad när jag med säker hand slängde tampen flera meter upp rakt i famnen på honom. ”Det där har du gjort många gånger” var vaktens kommentar varpå jag anspråkslöst svarade att, ” ja, några gånger har det blivit”. Caledonian Canal var bland det underbaraste och mest fantastiska jag upplevt. Det var så vackert att det nästan gjorde ont när man blickade ut över dessa fantastiska berg som skiftar i alla spektrats gröna nyanser. En del täckta av mossa och fuktkrävande växter som vass. Emellanåt på vissa ställen lyser det lila av ljungen som växer där, somliga har skogar av gran eller lövträd, och på de högsta och kargaste spetsiga bergen skymtar snön mellan molnen. Storslaget så man ryser av välbehag.
När kanalen var avklarad var det dags att sätta kurs västerut. Det hägrade att få komma till värme och sol igen, men sol och värme blev det ej, och det är det inte heller i skrivande stund. Vi gick från Oban tidigt på morgonen efter att stannat över natten där och upplevt en otroligt fin kväll med njutningsfull promenad i den fina naturen.
Nu tog jag sjösjuketuggummi för skärhets skull eftersom det skulle ta oss ett dygn till Isle of man och staden Douglas. Det skulle visa sig vara rätt beslut. På morgonen när vi skulle runda udden vid inloppet blåste det rejält. Jag gick och la mig, det krängde och slängde hit och dit, det formligen kokade i vattnet och när det värsta var över talade Uffe om att det blåst 19 sekundmeter dessutom. Väl framme i hamnen fick vi vänta till kvällen, innan vi blev insläppta i den inre hamnen där det var skyddat och lugnt. Dagen efter tog vi buss till Peel på västra sidan av ön där det fanns en gammal borg som var belägen på en ö. Vi stannade där några timmar och flanerade runt på kullarna, åt en god lunch på ett mycket pittoreskt café som hade kaffekoppar och fat runt väggarna och alla möjliga lustiga ting att titta på.
När man som vi tar sig fram sjövägen, handlar samtalsämnet ofta om vädret då det är det viktigaste för planeringen av rutterna. Vindriktning och styrka, men även strömmar och tidvatten får man ta hänsyn till.
Det visade sig, när vi på kvällen kom hem till båten i Douglas igen, att vi skulle kunna ta oss en bit söder ut igen nästa dag. Så blev det, vi satte kurs mot Holyhead i Wales. Holyhead lät ju roligt och jag förställde mig att det skulle vara som i vilda western. Det var det också, ett mycket märkligt ställe. Affärerna öppnade och stängde lite som de tycke, gammalmodigt och ovant för oss. Kyrkor i vart gathörn, var av namnet kan tänkas.
Här har vi nu varit sedan måndag 20 juli och ska stanna till torsdag, för det är stormvarning och då skall man absolut inte ge sig ut. Det blir till att fixa med underhåll av båten, städa och tvätta och alla de där vardagliga sysslorna som ska göras även om man befinner sig som det kan kännas ibland på enda lång semester. Det kan vara rätt tufft också måste jag erkänna, det krävs kraft, mod och mycket vilja att göra en sådan här resa. Det gäller att lyda order från min kapten Ulf och ta tag i allt som ska göras på däck vid tilläggningar och avgång. Då det blåser är det inte alltid lätt. Nattsegling och att sitta på pass kräver också sitt men sakta och säkert börjar jag vänja mig vid alla ”PIPIGA” larm som varnar från plotter, AIS, radar och att kunna åtgärda dem, för det är mycket tryckande på alla möjliga knappar innan man kommer på kurs igen. Men man vänjer sig och får erfarenhet, och så finns ju Uffe där som ett stort stöd och bra läromästare. För övrigt är segling ett härligt sätt att få upptäcka nya spännande platser och människor, och det är inte alls utan att fysiken får sitt. Jag var lite orolig för att jag inte skulle få spinna under det här året och med det tappa min goda kondition, men jag kan bara konstatera att jag får tillräckligt med motion. Dessutom allsidig, för jag är alltid rörelse. Men om suget efter ett spinningpass blir för påträngande kan jag alltid ta min minicykel och köra ett pass i några backar.

Må så gott mina kära vänner, gamla som nya, nu slutar jag för denna gång och återkommer när jag har nya funderingar och upplevelser att berätta om för er.

Kinna

Publicerat av min lille hoppilandkalle