lördag 18 juli 2009

Vidare mot västkusten


Slusstrappan vid Loch Ness sydvästra hörn är väldigt trevlig och drar till sig många flanörer av olika slag. Folk är genuint trevliga och slår sig gärna helt spontant i slang med oss under slussningarna.


Här stannade vi över natten och passade på att gå på lokal trots att budgeten redan blivit hårt ansatt av den oväntat höga kanalavgiften, ca 2600 SEK och mycket motorgång.


En gammal tant med ambulerande våffelbageri frestade med efterrätt vilket vi dock stod emot då vi bestämt oss för att låta bli att bli feta.


Påföljande dag gick vi vidare efter en promenad runt byns stora slott där vi blickade tillbaka utöver den vackra insjön. Fem slussar på raken och fortfarande uppför. Väl ute på kanalen igen fick vi möte med en gammal stenkolseldad lastbåt. En inte alltför vanlig syn idag.


Nästa sjö heter Loch Lochy, lite mindre men väl så vacker. Vädret var strålande och även vi ångade på men eldade med diesel istället för kol då det är betydligt bekvämare att hantera.
Efter en tredje sjö höll vi kväll eftersom slussen vid dess slut hade stängt för kvällen. Redaren gick iland och plockade hallon vilka jag genast glupsk åt upp tillsammans med tre deciliter vispgrädde trots att jag inte tänker bli fet.


Naturen runtom oss var fortfarande lika hänförande vacker liksom kvällen i sig. Alltså fortsatte vi njuta av vår svårslaget angenäma tillvaro. Nästa dag beslöt vi oss för att fortsätta ända fram till kanalens slut vid Fort Williams.


Sista slusstrappan ner till havet var ganska lång med sina nio kammare. Även här mycket vackert att fästa blicken på under den långsamma slussningen.


Väl ute på havet med med kurs mot Oban borta bland whiskeyöarna Islay, Jura m.fl. drabbades vi av ett fruktansvärt oväder med en jättetromb som sög upp tusentals kubikmeter havsvatten rakt upp i skyn. Prisade min gamla yrkeserfarenhet som pilot då jag nu hade nytta av de väl inövade blixtsnabba reaktioner som ibland behövdes och liksom då, nu kom väl till pass. Vi undkom med en hårsmån och klarade oss från att få seglen slitna i trasor. Redaren var förskräckt. Själv tuggade jag lugnt vidare på ett gammalt tuggummi vilket jag alltid har till hands i byxfickan.


Då tromben, likt ett jättegyroskop, kollapsade ramlade det ner ett gäng yra kanotister som sugits upp och snurrat med ett bra tag. De försvann förskräckt mot horisonten i kvällsdiset strax innan vi kom till kaj i Oban


där hamnkapten rodde ut och välkomnade oss samtidigt som han tog vår förtamp och bogserade oss till kaj.


Hamnkapten förklarade att endast Najadbåtar får den här personliga servicen då deras rykte är så genuint förankrat att det enligt honom alltid är en ära att få hysa dessa högkvalitetsbåtar som aldrig går sönder i sin lilla hamn.


Väl förtöjda och nöjda med dagen tog vi en promenad ut i det hänförande vackra landskapet varvid Redaren drabbades av landskapseufori och spontant slog ut med armarna som om hon ville omfamna allt det vackra. Själv passade jag på att fotografera, vilket jag alltid försöker göra när något vackert eller intressant dyker upp.


Lite längre bort i landskapet blev jag vän med en snäll liten häst vilken höll på att äta upp mig med hull och hår,


medan Redaren träffade en katt som hon höll på att äta upp då den i hennes tycke verkade jättegod.


Djuren tröttnade på oss och vi fortsatte vår promenad i det vackra kustlandskapet och var tillbaka ombord lagom till skymningen. Kan inte nog framhålla hur fridfullt och härligt livet är som långseglare. Ett balsam för själen. En sinnesro man inte hittar i vardagsstressen hemma finns ständigt närvarande. Att ha sitt hem med sig som en snigel med skalet på ryggen, att krypa in i och skydda sig mot hav, väder och vind. Fint.


Tidigt nästa morgon puttrade vi iväg i gryningsljuset. Det var alldeles vindstilla så motorn fick gå ett bra tag innan vi fick vind. Vi hade beslutat att stå på ner till Isle of Man på Englands västkust nästan mitt i Irländska sjön.


Ännu några upplevelser att lägga till samlingen

1 kommentar:

Christel sa...

Helt underbart att få läsa och följa er resa var rädda om er och ha en fortsatt trevlig resa.