Caledonian Canal

Mac Donalds är ofta räddningsplankan både vad gäller mat och internet. Alla McD har gratis WiFi och det går bra att hänga i timmar över en kopp kaffe, om man nu inte är hungrig, för att surfa och blogga.

I övrigt finns inte mycket att göra i Peterhead så jag beslöt mig för att ägna tid åt att serva motorn i båten. Justera ventilspel, rengöra kylvattenintaget, kolla oljor samt demontera bränsleventilerna för provtryckning och eventuella åtgärder. Redaren passade på att gymnastisera hjärnan med en av avskedspresenterna.

Med bränsleventilerna i bakfickan cyklade jag upp till byns enda verkstad med stampat jordgolv och utrustning för att trycka spridarna. Jag fick låna provtryckningspumpen för att göra jobbet själv och som gammal dieselråtta till sjöss i maskin kändes det som förr i världen. Vet inte hur många bränsleventiler jag som elev slipat in och tryckt då jag var till sjöss, men kunskaperna kom väl till pass nu. Två av fyra var i behov av service men rätt delar fanns inte att uppbringa varför jag lämnade verkstaden

och ringde redaren som tog cykeln upp till busstationen varifrån vi åkte till Aberdeen, med en gammal dubbeldäckare, där det fanns rätt reservdelar hos en annan verkstad.

Hela dagen gick åt att resa, hitta verkstaden och fixa ventilerna samt gå en liten tur i staden. Ägaren var väldigt duktig och hade slipat bränsleventiler sen han var tolv år. Dessutom väldigt sympatisk och snäll då han skjutsade oss till stationen då jobbet var klart. Väl hemma satte jag ihop motorn, provkörde en runda och passade samtidigt på att bunkra upp fullt med diesel och vatten. Innan kväll passade vi på att handla lite färsk fisk och annat gott.

Det bedrövliga vädret hade bättrat sig och väderleksrapporterna lovade fin vind bort till Inverness varför vi kastade loss och nattseglade dit. Knappt hundra sjömil.
Under nattvakten tittade jag med ena ögat på ett TV-program där några av mina gamla kolleger just landat på månen. Som alltid i sådana sammanhang kan man inte sluta förundras hur uppfinningsrik människan är.
Vi kom fram på förmiddagen efter en fin segling där det mesta var alldeles svenskt lagom. Med andra ord en behaglig delsträcka utan dramatik och sjösjuka.

Ett gäng delfiner hälsade oss välkomna och lekte en bra stund i bogsvallet. Mycket underhållande och man blir lika glad var gång över att få uppleva de vänliga och intelligenta djuren inpå sig i full frihet.

Som brukligt i Skottland ösregnade det men man tröstade oss med att hissa den Svenska flaggan i första slussen.

Slussvakten som tog hand om oss förklarade direkt att jag var välkommen in på kontoret för att betala kanalavgiften och visa upp mitt kanalintyg. I mitt tycke lite oförskämt eftersom jag korsat hela Europa kanalvägen förra året, vilket jag förklarade eftersom jag inte kunde hitta intyget. Redaren föreslog att jag skulle bjuda honom på lite av vårt goda hemlagade lakrits vilket fick honom så vänligt sinnad att han godtog mitt slarv och lät oss fortsätta.
När formaliteterna var avklarade beslöt vi oss för att hålla kväll och förtöja i Seaport Marina redan klockan halv ett på dagen eftersom vi seglat hela natten. Nästa dag var vi uppe tidigt och slussade uppåt i det fagra höglandet och gled ut på Loch Ness som låg där alldeles spegelblank omgärdad av en hänförande vacker bergig natur.

För att piggna till hoppade jag i dess svarta djupa vatten, faktiskt nästan precis på samma ställe där vi badade för nära sex år sedan under en bilutflykt då vi hade ett helgstopp på en charter till Glasgow på jobbet. Redaren var med även den gången, dock utan vetskap om att hon skulle vara etablerad i rederibranschen sex år senare.

Lika snabbt som jag kom i, kom jag upp igen. Inte så mycket av rädsla för att få något avknipsat av något sjöodjur men vattnet är dåligt tempererat här uppe. Strax efter det uppfriskande doppet fick jag hallucinationer och visste inte om min syn var verklig eller inte.

Senare framåt kväll kom vi fram till sjöns sydvästra hörn där kanalen fortsätter till nästa sjö. Även här så vackert att det nästan gjorde ont. Dessutom doftar det otroligt friskt och gott här.

Inte igår, inte i morgon, utan just nu!