fredag 21 augusti 2009

Uma Ilha paradisíaca

En paradisö, vilken egentligen heter Isla del Faro som betyder Ön med Fyren, dök upp över horisonten framåt sen eftermiddag efter det att vi lämnat den trevliga hamnen i Portosin under förmiddagen samma dag.


Föga anade vi vilken överraskning som väntade och att vi skulle stanna där flera dagar. Ja vi hade faktiskt inte alls tänkt stanna vid ön utan målet var Bayona där vi några dagar senare istället endast provianterade under ett kort uppehåll.


Vi ankrade i en liten vacker badvik, med vit sandstrand, på öns östra sida i gott skydd för Atlantens dyningar. Trots att det var kväll pumpade jag upp och sjösatte vår lilla gummibåt


varpå vi tog oss iland och barfota vandrade över till Atlantsidan för att njuta av solnedgången. Många andra långseglare gjorde liksom vi och det blev en mindre folksamling på stranden. En stilla trevnad infann sig och vi njöt ihop av det vackra skådespelet. Ofta tänker jag vid sådana tillfällen på hur konstigt det är att vi dras mot ytan på ett klot som snurrar runt i universum med en ständig växling mellan ljus och mörker.
Redaren bjöd på lite god kvällsmat och vi satt sen ute under stjärnorna i sittbrunnen med fotogenlampan tänd. I flera timmar.


Det var alldeles stilla och nästan som i Söderhavet dit jag ständigt längtat sedan jag i barndomen läst boken om Robinson Crouse vilken jag fått av tant Greta och farbror Göte. Farbror Göte berättade alltid någon spännande historia när de gästade vår familj. Dessutom spelade han trumpet och jag minns en stjärnklar julkväll på femtiotalet då han överraskade oss med att stå i snön på vår innergård och spela ”Stilla natt, heliga natt” på sin trumpet. Sådant etsar sig fast liksom den här kvällen i sittbrunnen.

En morgon då vi just tagit vårt morgondopp och avnjöt frukosten i sittbrunnen kom det in en svensk


Sweden Yacht 42:a och ankrade upp jämsides. Samma båt hade vi träffat på vid ett flertal tidigare tillfällen.


Man blir påmind om att det är dåliga tider i omvärlden då varvet som byggt deras båt gick i konkurs tidigare i år. Najadvarvet har klarat sig och jag hoppas naturligtvis att det klarar sig framgent. Måste helt spontant framhålla hur nöjda vi är med vår Najad. Båtarna håller väldigt hög kvalitet och blir det byte ännu en gång i framtiden blir valet förmodligen lätt. Måste också framhålla och prisa det fina bemötande jag fått vid köpen av både min förra 332:a och nu 400:an. Raka affärer där båda parter varit överens och nöjda. Garantiåtaganden och teknisk support har fungerat till belåtenhet. Var vi än kommit hittills har varvet och deras båtar grundmurat gott rykte.

Ön har fina vandringsleder varav en leder upp till den stora fyren högst upp på berget och vi tog oss en uppfriskande promenad ditupp.


Högt, högt över havet och med en hänförande utsikt över Atlanten.



Man nästan förväntade sig att skymta öarna i Karibien men vi såg bara grannön tydligt.


Vi njöt av sol, bad och utflykter under vår vistelse på ön. Redaren älskar att vandra och titta på olika slags utsikter och fick därför nu sitt lystmäte.


Själv hade jag som vanligt fullt sjå med att hålla jämna steg och inte bli efter. Här finns gott om fiskmås och jag imponerades som alltid av hur skickliga flygare de är. Tror säkert de känner samma njutning som jag själv av att flyga.



En annan dag begav vi oss ut i den halvtropiska skogen där duvor kuttrade, ugglor hoade, papegojor visslade och stora giftormar förskräckt ringlade undan då de fick syn på oss.


En och en annan exotisk strand skymtade fram lite här och var. Det var varmt och havet lockade med lagom svala och sköna bad.


Ännu en fångad dag

3 kommentarer:

bo.sundberg sa...
Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.
bo.sundberg sa...

Jag njuter med Er. I kväll har vi kräftskiva med seglargänget. Alla hälsar.

Bosse

GÖCH sa...

Helt underbart att läsa om er resa. kommer att följa denna med nöje.