Efter ett kort besök i Viana do Castelo fortsatte vi med ett dygns seglats ner till ön Berlengas. Ett gäng delfiner följde oss och lekte i bogsvallet. Hade ögonkontakt med en av dem precis i gryningen då den rullade runt flera gånger och tittade på mig från båda sidor där jag stod på däck framme i fören. En magisk upplevelse som är svår att klä i ord.
På förmiddagen la sig en kompakt dimma runt oss och begränsade sikten till ett tiotal meter. Som tur är har vi radar med bildöverlägg i sjökortsplottern. Plus AIS (Automatic Identification System) som via VHF mottagning visar andra båtar med data om exakt position, närmsta passagepunkt och när den inträffar. Likaså sänder vår transponder samma data om oss till fartyg i närheten. Även detta, liksom radarekona, presenterat i de elektroniska sjökorten. Känns tryggt i tjock dimma.
Vi var på väg till ön Berlengas och navigerade så nära vi vågade i tjockan. Som ett trollslag öppnade sig blå himmel och där, rakt framför oss, hade vi fyren alldeles ovanför ankarplatsen.
Vädret var strålande och jollen kom snabbt i sjön så vi kunde ge oss ut på upptäcktsfärd längs kusten som var full av grottor och tunnlar i berget.
En av dem gick att köra genom och mynnade ut i en liten vacker lagun där halvstora fiskar helt oblygt simmade runt jollen och tittade intresserat på oss.
Ett gammalt fort är ombyggt och inrett till vandrarhem. Det såg ut precis som i den populära TV följetongen "Fångarna på fortet".
Vid båten hade hade ett helt gäng dykare förtöjt sin RIB i aktern på vår båt. De berättade att vi ankrat rakt över ett gammalt fartyg som förlist 1914 och blivit vrak. Vi fick veta att Vasco da Gama hade fört befäl ombord varför vraket är mycket populärt bland dykande nutida landsmän.
Då vi själva har både dykutrustningar, kompressor att ladda luft med samt giltiga certifikat kunde jag inte bärga mig utan dök genast ner och bökade runt på det gamla vraket som låg på komfortabla 22 meters djup. Vattnet är kallt i Atlanten så Redaren behärskade sig och läskade sig med en kall läsk i solskenet istället.
En turbåt från den lilla byn Peniche strax öster om ön på fastlandet körde ut gäster dagligen och öns enda sandstrand var full av skränande badgäster.
Då matförrådet ombord var på upphällningen efter den senaste etappen passade jag på att håva upp lite fisk till kvällsmat vilka Redaren rensade och pocherade i byssan strax innan solen gick ner efter ännu en händelserik dag att lägga på minnet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar