Innan vi lämnade den lilla hamnen i Sines, där vi låg på svaj för ett av våra 25 kilos ankare, passade Redaren på att besöka byns bibliotek där man fick låna datorer med Internet uppkoppling helt fritt.
Själv hittade jag ett fotbollsspel utanför ett litet ölschapp en bit därifrån men ingen ville spela med en utböling
så jag passade på att titta på byns stora träd som såg ut som förväxt ananas. Redaren mötte upp och väl ombord bjöd hon mig på en av hennes utmärkt goda middagar som hon brukar laga åt oss ombord.
Nöjda, mätta och belåtna gav vi oss iväg söderöver mot Portugals sydvästra hörn för att fortsätta till Lagos. Nu undrar säkert många, plus att namnet väcker egna äventyrliga minnen, vart hän det egentligen bar.
Nej vi tänkte inte gå till Nigerias huvudstad utan till ett mindre ställe på Portugals sydkust med samma namn.
Själv har jag vid ett flertal tillfällen tidigare i livet besökt Lagos i Nigeria. Det var på sjuttiotalet då jag seglade i handelsflottan och det nästintill rådde anarki i landet. Hamnen var så dåligt organiserad att det uppstod enorma väntetider och fartyg destinerade dit med last fick ligga långa tider för ankar på redden och vänta på att lossa sin last. Det fanns fartyg som legat över ett år och väntat.
Det var mest cementbåtar och vissa mindre nogräknade redare, till skillnad från min, skickade dit gamla uttjänta skorvar och passade på att ta ut stora skadestånd av Nigerianska staten för de långa väntetiderna.
Själv slapp vi vänta någon längre tid då vi hade krigsmateriel i lasten. Dock tillräckligt länge för att ha en tredygnsfest ombord med både fotbollsmatch och rundbanelopp med cykel i kaptens tillräckligt rymliga salong.
Ett tjugotal mörkhyade skönheter i tjugoårsåldern vilka överstyrman och gnisten (telegrafisten) varit inne o i en by på stranden och bjudit ombord, gnisten döpte den till ”Wellpapp City”, var med och livade upp stämningen dygnet runt mest hela tiden vi låg ankrade där. Vi hade spänt upp solsegel på övre däck, tillverkat grillar av kapade tomfat och dukat långbord. Musiker hade vi flera i besättningen. Stunder i livet man aldrig glömmer.
Det fanns även pirater längs kusten och en del mindre båtar råkade illa ut. Minns att vi hade vaktgång dygnet runt med tio kilos tryck på de grova brandslangarna. Tillräckligt för att spola rent från de mest morska pirater.
Tonåringar sprang runt på gator och hamnpirar med automatvapen och ofta sköt man i vattnet runt vår livbåt när vi åkte iland för att ha kul. Hotet innebar att vi varje gång då vi passerade hamninloppet måste lägga till och muta oss genom spärrelden med sprit och cigaretter. I tjugofemårsåldern, och med svenska blå ögon, brydde man sig inte så mycket utan såg det mest som ett spännande äventyr vilket det ju också var.
Vår nuvarande seglats var tänkt att bli en kort dagsegling med nattankring innan vi Rundade Cabo de Sao Vicente men vinden tilltog och sjön blev grov. Kusten erbjöd inga skyddade ankarvikar så vi beslöt att fortsätta och runda hörnet i mörker och ankra i lä av kapet.
Det var mycket grov sjö runt fyren, precis som hemma vid Kullaberg, och vinden fortsatte att friska i tvärt emot de prognoser vi tittat på.
Vi fick smyga oss in i en vik med radar, plotter och ekolod. Något skydd för vinden fick vi inte men ankaret höll.
Just som jag släckte av i maskin och tände ankarlanternan upptäckte Redaren en stor svart gummibåt, med tre gigantiska utombordare, som smög sig på oss med släckta lanternor. När jag tände vår strålkastare svarade de med blått roterande polisljus, släckte igen, och försvann i mörkret med vrålande motorer.
Ett dygn hade vi hårda vindar men utan sjö och det var dessutom behaglig temperatur så det gick ingen nöd på oss.
Andra morgonen var det kav lugnt så vi hissade upp ankaret och puttrade så sakta iväg de resterande femton sjömilen till Lagos.
Strax innan vi kom fram hittade vi en liten vacker badvik med de mest
Grottorna vindlade långt in i berget men då dyningarna från havet rullade in var det ganska svårt att hålla jollen på behörigt avstånd från de vassa klipporna. Vackert och spännande var det dock.
En danskflaggad vackert klarlackad mahogny-Riva med stor brölande V8:a störde friden i den vackra miljön. Det stod ”Rock´n Rolla” i aktern på den.
När vi grottat och badat klart gick vi i kvällssolen för motor in till den stora moderna påkostade marinan med marmorfasad på kontoret. Det både såg ut att vara och var dyrt varför vi endast fyllde upp vatten och bränsletankarna varpå vi gick ut och ankrade på redden.
Vi skulle egentligen handlat mat också men då det kostade åttio kronor i timman att ligga vid ankomstpontonen tog vi istället jollen in senare under kvällen. Det var stora eldar på stranden och ett magnifikt fyrverkeri väckte oss just som vi somnat.
Väckte oss gjorde även en mycket otäck dyning som fick båten att rulla som ett nötskal. Vi höll på att bli galna då det knappt gick att hålla sig kvar i kojen och sjösjukan började smyga sig på. I gryningen gav vi upp och fortsatte österut längs kusten tills vi hittade en liten underbar stilla lagun i deltat av Rio Alvor.
Stället erbjöd underbara bad och då det var söndag fylldes stället snart med gästande båtar av alla slag. Tyvärr också med vrålande vattenskotrar och vattenskidbåtar.
Passade på att tvätta ner båten på utsidan och i vattenlinjen samtidigt som Redaren fixade till matsäck och packade ryggsäckarna med handdukar och vattenflaskor varpå vi tog jollen på en utflykt upp i floden till en liten trevlig by i vilken vi strövade runt och njöt av de olika omgivningarna.
Precis som hemma smyckar man rondellerna här, inte med hundar, utan med små vackra fiskesnipor.
Det luktar natur, rent och gott, från bergen i bakgrunden. Det är behagligt varmt i både luft och vatten och de ställen vi fått förmånen att besöka och uppleva i Portugal har överträffat våra förväntningar med råge. Ställen jag är övertygad om att man aldrig skulle hitta som vanlig turist.
Just som vi fått iväg det här inlägget på ett Internetfik kopplade Redaren mig i selen med en lina och tog mig på släp mot nya mål.
Vart hon tänker ta vägen har jag ingen aaaning om…
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar