söndag 28 april 2013

Ett händelserikt slut på den här sidan Atlanten

Utmattade efter allt kul på Disneyworld och Epcot Center i Orlando samt ett par rymdfärder från Cape Caneveral vilade vi upp oss ett par dagar innan vi lämnade Titusville för att fortsätta vår resa längs ICWW, Intracoastal Waterways, (ungefär som Göta kanal) norrut till St Augustine. Våra Manatees/Sjökor grät så det stänkte när de vinkade av oss. Om brovakten som släppte ut oss på det smutsiga kanalvattnet igen gjorde det vet jag inte men i så fall måste det ha varit av glädje över att slippa öppna för oss fler gånger.



Pelikanerna kollade oss noga så att vi inte försökte konkurrera om fiskarna och själv höll vi koll på läget med sjökort nedladdade i mobilen.

 

Sjökorten delar amerikanska sjöfartsverket med sig av gratis på nätet medan Navionics säljer dito på små låsta minneskort för flera tusen kronor till den stora plottern. Hur man nu blir rik på det i dagens cyberrymd där det mesta finns att hämta utan kostnad.

 

I nästa trevliga stad, St Augustine (fortfarande Florida) blev vi välkomnade av en vänlig didgeridoomusiker och hans lilla timida byracka. Bebyggelsen är ålderdomlig och genuint hemtrevlig.



Vi passade på att både cykla och vandra runt i den vackra staden. Det finns många utmärkta museer och även anrika Flagler College, grundat av  en man som byggde järnväg ända ner till Key West en gång i tiden.


Färdiga med fina St Augustine fortsatte vi en bit till på Intracoastal Waterway upp till  Georgia där leden blir för grund ett par delsträckor varför vi tog oss ut på Atlanten och streckseglade upp till Charlestone. Ett drygt dygn tog det med fin undanvindssegling.
Efter att båten och vi etablerat oss i Charleston Maritime Centers lilla välskötta marina och tittat runt lite i den vackra staden hyrde vi en bil och körde upp till Fredericksburg i Virginia, genom klippiga bergen vid Nashville, och hälsade på en gammal svensk kompis till mig, Albert, som har en gård som ligger väldigt vackert belägen vid Rappahannockfloden.


En gång för ca trettio år sen lovade jag segla dit på egen köl och hälsa på. Tyvärr har man byggt en bro över floden som är för låg för vår 20 meter höga mast. Därför fick det bli med bil sista biten.


Det är en mycket vacker gård med flygfält och en jaktstuga som är vida känd för sin öppna spis vilken för övrigt är en av Amerikas största.


Äkta skånsk greve med sin väldresserade jaktkatt över nacken


Har man en sådan spis och eget flygfält måste man naturligtvis också ha ett flygplan. Dessutom elegant målad med släktvapnet på fenan istället för ett flygbolagsemblem.


Själva hade vi blivit erbjudna att bo i en av ladorna och fick besked att sängarna var nybäddade med halm från fjolårets skörd. I all enkelhet men väldigt hemtrevligt.


Till frukost dagen efter fick vi färska ostron som Albert personligen plockat från en av gårdens odlingar i floden. Dessutom nyvärpta kalkonägg med varm gåslever från gäss som jaktkatten fångat kvällen innan.


Under dagen passade vi på att ta en trevlig tur upp till Washington för att titta på presidentens residens och en del av det andra som måste ses där.

Vita huset

Raketen man skickade upp till månen till vänster och Pentagon till höger

 Arlington med marmorväggen med namnen på alla soldater som stupade under Vietnamkriget

Åter i tillbaka i vackra Charleston blev vi välkomnade av stadens polis som liksom allt annat i Amerika var den längsta vi någonsin sett.


Då vi nu skall över Atlanten nästa gång vi kastar loss har vi bestämt att utöka besättningen och vi hämtade vår nya skeppskamrat Claes Ekman på flygplatsen, åt en god middag och sov gott alla tre. Ett par intensiva dagar hann vi med innan det var dags.




Nu är det åter dags för det stora äventyret att segla över Atlanten till Europa. En så pass lång översegling, vi talar om ca fyra veckor via Bermuda och Azorerna, är ganska tuff att göra med endast två man ombord. Därför känns det tryggt att att vi nu blir tre och dessutom med tillskott av gedigen seglingserfarenhet som vår vän Claes har med sig i baggaget. Bland annat från Americas Cup för en del år sedan då Pelle Pettersson var med och seglade 1977 för Sverige. Känd för sina Maxibåtar.
Det är andra gången vi provianterar för en Atlantsegling och den erfarenheten gjorde det betydligt lättare den här gången. Fulla kundvagnar och ett två meter långt kvitto plus parkeringsböter på bilen blev kontentan den här gången. Böterna slapp vi när parkeringsvakten förstod att vi var ättlingar till de nordiska vikingarna och skulle segla hem igen över Atlanten på egen köl och lämna Amerika ifred.

 Claes från Domsten, vår gäst över Atlanten, med erfarenhet från Americas Cup!


50 tjog nyvärpta ägg från Charleston farmers saturday market

Liberator har skött sig med den äran och Najadbåtarnas kvalitet har vi haft och har stor glädje av. Skrovet har fått en sista vaxtvätt och bottenborstning och är nu redo för Atlanten precis som vi själva börjar bli. Bara lite Ostron som skall smältas vilka Claes bjöd oss på nu kvällen före avgång. Vi skriver den 27 april 2013.


Sista provseglingen gjorde vi i Cental Park/New York för säkerhets skull efter att salongen fått ny inredning med nya dynor till sofforna och lite annat smått och gott. Allt utföll till belåtenhet så nu har vi beslutat oss att segla en sväng över Atlanten för att fiska, sola och bada oss mot Europa. Plus att Redaren tagit med sig en extra utkiksgast.




Tjoohoo!

Inga kommentarer: