Atlanten första etappen

Söndagen den 28:e april kastade vi loss från Charleston klockan tolv på dagen och satte kurs mot Bermuda som ligger ca 800 sjömil rakt österut i Atlanten. Sju dygn bort och en ö som senare överraskade oss väldigt positivt.

Det bar iväg bra redan från början med hjälp av medström i form av tidvatten då vi lämnade på högvatten men sjön var kort och stökig. I vanlig ordning satte jag igång att kräkas. En härlig vana jag inte skulle vilja vara utan då befrielsen efter varje uppkastning är ytterst angenäm. Värre är det för Redaren som också blir sjösjuk men utan att kunna njuta av att kasta upp. Claes däremot anpassade sig direkt utan att känna större obehag från balansnerverna.

Att komma ut på ett stökigt hav där hela tillvaron hoppar, kränger, hissar och slänger oavbrutet och med vetskapen att man inte kommer undan på minst en vecka dygnet om är tufft för den mest härdade också. Tre till fyra dagar brukar det ta att anpassa sig innan det flyter på och man börjar trivas ombord igen. 

Så blev det även den här gången men det var extra tufft då vi fick rejält med vind. Upp till 18 m/s och ösregn samt pinkryss för att komma mot målet kortaste vägen. Vi och allt annat blev genomblött och nedsaltat.

Men som alltid, efter regn kommer sol. Även aptiten återvände och Redaren fick fullt upp med att fixa käk åt oss alla trots att hon nog led i tysthet med sin sjösjuka. Vi har lagt upp jobbet ombord så att hon är vaktfri, Claes går sex-tolv och jag själv tolv-sex vakterna. Kanske vi lägger tretimmarsvakter på nätterna nästa etapp mellan Bermuda och Azorerna istället.

Frukt och grönsaker klarar sig bäst i friska luften
 

Säkerheten är viktig. Själv har jag en ovana att slarva med selen men till havs och speciellt i hårt väder är det tabu att lämna sittbrunn utan selen krokad i någon av löplinorna mellan för och akter. Går någon överbord innebär det väldigt ofta total katastrof då chanserna att hitta sin skeppskamrat i hög krabb sjö är liten.

Storfiske

Syslöjden från 3:e klass kommer väl till pass ibland

Redaren jagar sina kölsvin med borsten

Enklaste sättet att hålla sig ren är att hoppa i Atlanten, 21 grader.

Portugisisk örlogsman, livsfarlig manet med eget segel

Sjätte dygnet dog vinden och vi beslöt att slösa diesel så vi gick för motor ett dygn och var i hamn på Bermuda, St George, precis en vecka efter avfärden från Charleston, South Carolina/USA. Sammanfattningsvis en normal översegling om än med ett par tuffa dygn utan "sjöben" för två av oss.

 Sjösjukan över för den här gången