torsdag 15 december 2011

Cartagena



Tidigare var staden Cartagena nummer ett bland långseglare men marinan där har fått dåligt rykte då underhållet blivit eftersatt och ankarviken mitt inne i stan fått allt smutsigare vatten. Därför beslöt vi oss för att åka buss dit istället för att segla. Det går fina luftkonditionerade bussar med toalett ombord


varje halvtimma från morgon till sen kväll. Resan tar mellan fyra och fem timmar och kostar åttio kronor. Halvvägs kommer det ombord en "korvgubbe" med dricka och varm mat. Bussterminalerna ligger i ytterområdena så antingen åker man taxi eller lokalbuss in till centrum. Bussen stannar på många ställen och gör även en längre paus i Barranquilla vid floden Magdalena. Vägen sträcker sig längs Colombias nordvästkust vid Karibiska havet. 


Vissa bitar är jättefin motorväg andra sträckor består av grusvägar i bedrövligt skick. Det regnar väldigt mycket


och då blir allt en enda lervälling att kryssa fram i. Det pågår vägbyggen nästan överallt och det märks att landet är på frammarsch. Ungefär trettio, fyrtio år efter det välordnade Europa.



Man kan enkelt säga att Cartagena består av tre områden. Staden där invånarna lever sina dagliga och nattliga liv.




Undrar vad ett svenskt skyddsombud i byggbranschen skulle ha för synpunkter på en fasadrenovering som utförs på det här viset mellan femtonde och tjugonde våningarna...



Boca Grande är för turisterna med höghushotell, badstränder, samt både McDonalds och Burger King.





Och så det bästa av allt, Old Town med ringmur och gamla byggnader sedan kolonialtiden. Gamla stan är fantastiskt pittoresk och det är rent och snyggt. Husen renoveras löpande och man är mån om att vårda den gamla arkitekturen.



Döm om vår förvåning när vi mitt i en av gamla stans vackra parker fick se en ståtlig staty av Nils Dacke, från Visselfjärda socken i Småland, till häst. Vi fick veta att man låtit gjuta upp och ställa ut den som ett tack och en hedersbetygelse åt vårt hemland då Sverige är ett av de länder i världen där man dricker mest Colombianskt kaffe.







Man hittar mycket konst och museer och man kan lätt flanera runt ett par dagar och bara insupa atmosfären. Maten är god och även fina restauranger är billiga att äta på. Det finns mycket kommers, en del rent turistkrams men även kvalitet och fint hantverk.





Man slutar aldrig att glatt förvånas. Ett par fransmän hade kört den här lilla Citroen CV 2:an från Brasiliens Atlantkust tvärs över hela Sydamerika längs Amazonfloden och var nu på väg till Los Angeles i USA.



Kontraster och klyftor mellan rika och fattiga är enorma men det finns en framtidstro här. Det sjuder av liv och företagsamhet. Folk på gatan verkar glada och positiva. Det är dock inte helt ofarligt i vissa områden. Man gillar inte Gringos men när någon får reda på att vi är svenskar lyser man upp och börjar prata om både Brolin och Slatan.


 Åter till båt och vardag hemma i Santa Marta


1 kommentar:

karin sa...

" gilla" lördagsgodis;) Absolut:-*