torsdag 10 februari 2011

Dominica del 2

I vår guidebok står det att om Christofer Columbus kom tillbaka till Västindien idag skulle Dominica vara den enda plats han skulle känna igen. Det är lätt att förstå då ön verkligen är genuin trots att det finns bilar och annan modern teknik samt att kineserna är här och har startat projekt med att förbättra vägnätet. Man gör tyvärr stora sår i naturen för att hämta grus och sten.


Ön formligen sprudlar av grönska och det finns mycket regnskog att utforska. Hela 365 floder, en för varje dag på ett år,


rinner ut i havet runt ön som för övrigt är väldigt kuperad med ett flertal höga toppar på upp till ettusenfemhundra meter.



Det finns förstklassig valskådning. Spännande vandringar i regnskog och i vulkaniska områden. Värdens näst största kokande sjö. Endemiska papegojor, Jacko och Sissero,  samt  mängder av kolibrier.


Karibindianer och Rastamän, dykning i världsklass, rent dricksvatten, inga farliga sjukdomar, inga giftiga djur eller insekter, inga vaccinationer behövs och kriminaliteten är låg. Enligt British Institute of Research så har Dominica en av världens 5 lyckligaste befolkningar.


Skogsvårdsmyndigheten har lagt ut och underhåller utmärkta vandringsleder på många ställen och vi tog tillfället i akt att både vandra och åka runt med minibuss och guide.


Som sagt, regnskog var det...
Artrikedomen i djurvärlden är stor och man stöter på både vanliga hundvalpar, svartvita kor, tuppar och landkrabbor som ju även finns hemma men även betydligt ovanligare varelser.


Gulbröstad bananfink





Naturen är full av vackra blommor, konstiga nötter och blommande träd och man förundras hela tiden hur det kan bli så här.




Ute i regnskogen finns lodger där man kan bo direkt i naturen. Riktig ekoturism med andra ord. Tillrättalagt men på ett fint och naturligt sätt utan att förstöra.



En dag stannade vi till med vänner från en amerikansk båt och åt lunch i ett gammalt renoverat och ombyggt romdestilleri som låg vackert beläget vid en flod inte långt från Atlantkusten på öns östra sida.





Mätta och belåtna gjorde vi en vandring upp till ett vattenfall och passade på att svalka av oss i det friska klara sötvattnet.


Dominica har i procent av befolkningen de flesta över 100 år i världen. Den äldsta människan här blev 128 år och det tack vare luften, maten och ett hälsosamt liv. Äldst just nu är en kvinna på 112 år och hon säger att det är tack vare sin stora familj och alla de pussar hon får. Huset hon bor i är ca etthundratjugofem år gammalt.



Ibland räcker inte färgen eller så målar man så långt armarna räcker
Kontrasterna är stora och på vissa ställen verkar man inte bry sig utan låter byggnader förfalla och dumpar gamla bilar direkt i urskogen.


Columbus var inte först på Dominica, ön var befolkad av karibindianer och de kallade Dominica för Watukubuli som på deras språk betyder ”hög är hennes kropp”. Karibindianerna kom ca 100 år tidigare än Columbus, och de kom söderifrån i sina kanoter. Före karibindianerna bodde det olika folkstammar från Sydamerika på Dominica. Indianer finns fortfarande kvar på ön i ett litet reservat på Atlantsidan.




Dominica har ett vulkaniskt ursprung som sträcker sig 25 miljoner tillbaka i tiden. Till skillnad från en del grannöar har Dominicas vulkaner inte haft ett utbrott på 1 000 år. På många ställen kan man se hur ytskikten av strömmande lava byggt upp markytan.


Stränderna har brun vulkansand och på Atlantsidan är det vindpinat

 Ett paradis!

Inga kommentarer: