torsdag 28 februari 2013

Jamaica, det riktiga Karibien!

Den 6 augusti 1962 blev Jamaica självständigt

Överfarten från Cienfuegos på Kuba till Port Antonio, Portland, Jamaica tog nästan fyra dygn och var ganska händelselös. En del bra segling men också motorgång i rak motvind med kort krabb sjö.
Vi förtöjde i Eroll Flynn Marina som ligger längst ut mot öster på nordkusten. En proper, välskött och säker marina. Extra säker då sjöpolisen har sitt högkvarter precis intill.


 Entrén till Marinan

 Vårt kära flytande hem s/y Liberator

 Den lilla trevliga hamnen i Port Antonio

Den ligger i en totalt skyddad vik med lugnt vatten. Det är bergigt, mycket grönt, frodigt och massor av blommor. Ön påminner lite om Madeira i Atlanten utanför Portugal. Fast det är en liten vik är det djupt och det finns en kaj för kryssningsfartyg men det är trångt för så stora fartyg. För tillfället hade kustbevakningen ockuperat bryggan.

 

Här kommer vi att vänta på besök från Sverige och under tiden utforska ön. En liten ö, Navy Island, skyddar viken mot öppna havet norrut. Skådespelaren Eroll Flynn ägde ön men spelade bort den någon gång för länge sedan. En orkan ödelade yachtklubben totalt och nu finns bara ruinerna kvar och ingen bor på ön längre.



 

 
 Gamla härliga väggmålningar finns kvar

Termiterna tar sakta över och har ingen aning om vad som utspelats här

Många lokala förmågor tjänar sitt levebröd på marinans gäster. Man erbjuder tjänster som att tvätta ner båtarna, vaxa och polera eller sälja languster som den här tjommen. Alla är vänliga och trevliga. Ett nej accepteras och efter ett lagom stort antal sådana får man som regel vara ifred.

 
 Hummertjomme

 
En hink med fem stycken blev det inte nej till!

   
I brist på stor kastrull kokar vi de läckra djuren halshuggna. 
Stjärtarna är knytnävsstora!
 
Bergen mellan Port Antonio och huvudstaden Kingston heter Blue Mountain och härifrån kommer ett av världens dyraste och i mångas tycke även godaste kaffe. Kilopriset i Stockholm ligger runt tvåtusen kronor. Här dyrt nog med tvåhundra kronor pundet (1/2 kg)

En ny affärsbekantskap med många förmånliga erbjudanden

Reggae är en mycket bred och en uttalat rytmisk musikgenre som utvecklades på den här lilla karibiska ön under 1960- och 1970-talen, och som sedan spritts över hela världen så att det finns både lyssnare och musiker som själva spelar reggae i nästan varje land. Någon som hört talas om Bob Marley? Musiken flödar i etern och dygnet runt hörs tonerna inifrån den lilla livliga, charmigt stökiga och färgglada staden intill. Man rycks med! Varken man vill eller ej.






De flesta är kristna och det finns gott om alla sorters kyrkor



 Holey Bulla, munkar på Jamaica





Färsk solstekt fisk

Alla bussbiljetter på ön kostar 130 $ Jamaicadollar, ungefär tio svenska kronor. Taxi kostar lika mycket. Skillnaden är att taxibilarna bara kör lokalt så om man skall till någon annan stad eller by måste man ta bussen. Det går dock att åka taxi till ställen där det inte går bussar. Som till exempel upp i bergen dit vi åkte för att vandra och även passa på att köpa lite Blue Mountainkaffe direkt av producenten.



 Kaffeförsäljning direkt vid vägkanten

Vägarna uppe i bergen är i fruktansvärt dåligt skick och man förundras hur mycket de redan ganska risiga bilarna tål. Man kan hänga med på cykelturer som går från hög höjd ner till kusten. Det går utför hela tiden så det handlar egentligen inte om att cykla utan bara styra och bromsa. Inget för redaren som är spinningfantast med järnkondition. Mig skulle det dock passat alldeles utmärkt.



Högst upp i bergen ligger det en vacker naturpark med en hänförande utsikt söderut över huvudstaden Kingston och Karibiska havet. Tyvärr var det disigt och svårt att få bra foton ner mot havet och staden.



3500 ft ö.h. med utsikt över en disig huvudstad. Smog?

Kunde lika väl vara på en fäbodvall i Dalarna...
Tungt arbete
 Kaffe!


 Reggae, reggae, happy Jamaica!

Inga kommentarer: