Den 28 februari 1986 landade jag och en kompis med ett litet fyrsitsigt sportflygplan här på Porto Santos flygplats. Vi hade flugit från Ljungbyhed i Skåne.
Som jag i ett tidigare inlägg berättat var vi ute och samlade flygtimmar för att bli kvalificerade att ta våra trafikflygarcertifikat. Vi hade flugit ut från Lissabon och varit över fem timmar i luften. Bränslet var nästan slut och till vår fasa fick vi reda på att den sortens flygbensin vi behövde endast fanns på Madeira. Visserligen bara tjugo minuters flygning dit över men högst osäkert om bränslet skulle räcka. Vi hade att välja mellan att ta färjan och hämta på dunk eller chansa och flyga över.
Vi beslöt att starta och stiga över flygplatsen och sedan fortsätta stiga kontinuerligt ända tills vi hade höjd nog att nå fram eller återvända genom att glidflyga om motorn skulle stanna. Vi kom fram och fantastiskt spännande var det. Inte helt rumsrent, men vad gör man inte i den åldern...
På den tiden såg det ut så här;
Idag har man byggt till ny stor terminal med nytt kontrolltorn och det är svårt att känna igen sig efter så många år.
Under inflygningen blev vi välkomnade på svenska av trafikledaren som arbetat en tid i Sverige och därför pratade vårt språk flytande. När vi landat blev vi uppbjudna i tornet för en liten pratstund. Det var den 28:e februari 1986 och vi fick beskedet att vår statsminister Olof Palme var mördad. Precis som när Ingmar Johansson blev världsmästare i tungviktsboxning eller John F Kennedy blev mördad minns jag exakt var jag var och hur jag upplevde händelserna.
Idag har vi hyrt moppe och kört runt hela ön och beundrat utsikterna i alla väderstreck. Ett flertal toppar reser sig upp ur landskapet och den högsta är lite över femhundra meter.
Det här lilla romantiska hotellet, byggt helt i natursten, låg ensamt ute på landsbygden vackert beläget på en sluttning med hänförande utsikt över Atlanten.
Det finns dammar högt upp på ett otal ställen där man samlar regnvatten och driver turbiner med generatorer och får på så vis väldigt billig el på ön.
Det finns hyfsade vägar runt hela ön och varje hörn har sina utsiktsplatser med hänförande vyer.
Hamnen med färjan till Funchal och den lilla marinan
Under vår intressanta rundtur hittade vi, till vår häpna förvåning, öns bilprovningsanstalt högt uppe i den öde obygden.
De fordon som blev underkända och belades med körförbud kördes in genom ett hål i berget på stationens baksida för skrotning och slutförvaring. Vanliga trafikanter som vi fick inte köra in där utan bara titta in från utsidan. Det låg säkert över hundra gamla bilar därinne.
När vi kom ner till hamnen igen var det fullt pådrag. En av marinens kustkorvetter hade larmats och ryckt ut då ett konstigt oidentifierat äldre fartyg närmade sig ön.
Det blev dock snart lugnt igen då det visade sig vara en tokig spanjor som blivit så hängiven Christoffer Columbus att han byggt och bemannat en mycket välbyggd kopia av dennes fartyg Santa Maria. Han uttalade sig samma kväll i en direktsänd TV-intervju där han delgav öborna sin övertygelse att jorden är platt och därför startat sin expedition för att bevisa att Columbus var en fabulör av stora mått.
Den riktige Columbus har bott på ön för över femhundra år sedan då han gifte sig med dottern till en inföding här. Mer om detta finns naturligtvis att läsa på t.ex Internet för den som vill fördjupa sig i saken.
En liten råtthund fanns med ombord och vi blev ordentligt utskällda när vi fotograferade från kajen där man förtöjt fartyget.
Vi beslöt att starta och stiga över flygplatsen och sedan fortsätta stiga kontinuerligt ända tills vi hade höjd nog att nå fram eller återvända genom att glidflyga om motorn skulle stanna. Vi kom fram och fantastiskt spännande var det. Inte helt rumsrent, men vad gör man inte i den åldern...
På den tiden såg det ut så här;
Idag har man byggt till ny stor terminal med nytt kontrolltorn och det är svårt att känna igen sig efter så många år.
Under inflygningen blev vi välkomnade på svenska av trafikledaren som arbetat en tid i Sverige och därför pratade vårt språk flytande. När vi landat blev vi uppbjudna i tornet för en liten pratstund. Det var den 28:e februari 1986 och vi fick beskedet att vår statsminister Olof Palme var mördad. Precis som när Ingmar Johansson blev världsmästare i tungviktsboxning eller John F Kennedy blev mördad minns jag exakt var jag var och hur jag upplevde händelserna.
Idag har vi hyrt moppe och kört runt hela ön och beundrat utsikterna i alla väderstreck. Ett flertal toppar reser sig upp ur landskapet och den högsta är lite över femhundra meter.
Det här lilla romantiska hotellet, byggt helt i natursten, låg ensamt ute på landsbygden vackert beläget på en sluttning med hänförande utsikt över Atlanten.
Det finns dammar högt upp på ett otal ställen där man samlar regnvatten och driver turbiner med generatorer och får på så vis väldigt billig el på ön.
Det finns hyfsade vägar runt hela ön och varje hörn har sina utsiktsplatser med hänförande vyer.
Den nästan en mil långa sandstranden på sydsidan
Redaren har hittat en ö till
Utsikt österut
Under vår intressanta rundtur hittade vi, till vår häpna förvåning, öns bilprovningsanstalt högt uppe i den öde obygden.
De fordon som blev underkända och belades med körförbud kördes in genom ett hål i berget på stationens baksida för skrotning och slutförvaring. Vanliga trafikanter som vi fick inte köra in där utan bara titta in från utsidan. Det låg säkert över hundra gamla bilar därinne.
När vi kom ner till hamnen igen var det fullt pådrag. En av marinens kustkorvetter hade larmats och ryckt ut då ett konstigt oidentifierat äldre fartyg närmade sig ön.
Det blev dock snart lugnt igen då det visade sig vara en tokig spanjor som blivit så hängiven Christoffer Columbus att han byggt och bemannat en mycket välbyggd kopia av dennes fartyg Santa Maria. Han uttalade sig samma kväll i en direktsänd TV-intervju där han delgav öborna sin övertygelse att jorden är platt och därför startat sin expedition för att bevisa att Columbus var en fabulör av stora mått.
Den riktige Columbus har bott på ön för över femhundra år sedan då han gifte sig med dottern till en inföding här. Mer om detta finns naturligtvis att läsa på t.ex Internet för den som vill fördjupa sig i saken.
En liten råtthund fanns med ombord och vi blev ordentligt utskällda när vi fotograferade från kajen där man förtöjt fartyget.
Det osade gott av tjära och linolja lång väg.
För inte så länge sen var jorden möjligen platt...
(Position 14/9-Klicka här)
1 kommentar:
Hej Uffe,
jag vill bara berätta att jag läser er blog med intresse och förtjusning. Jag tycker ni är modiga och lite våghalsiga, men det är sådant som gör att man skapar minnen och välbehag. Hoppas att den fortsatta resa går bra och att ni står ut med varandra.
Hälsnignar //Bosse (Bo Lorentzon)
Skicka en kommentar