onsdag 1 juni 2011

Morgan

Då det blåser, regnar och är småruggigt ute fortsätter jag att spåna om mina gamla bilar tills det blir fint väder igen. Ärligt sagt är vi så bortskämda med sol och värme efter hela vintern i Karibien att det faktisk är ganska skönt med lite svalt väder.
En av mina gamla "har haft" bilar som legat mig varmast om hjärtat är den här gamla handgjorda Moggen. Mycket vackrare bil finns knappt i mitt tycke och det roliga är att den så gott som alltid gjorde folk glada när de fick se den. Ett mycket säreget och annorlunda fordon som skänkte mig många härliga upplevelser under ett antal år. Ramverket var av trä vilket jag skyddade med trätjära och rå linolja så bilen osade gammal båt lång väg och många flanörer stannade till och ojade sig över hur gott de tyckte den luktade.



Bilen inhandlades, tror det var 1978, av en optiker i Rävlanda som hade tre stycken. Denna 4/4, en +4:a och en +8:a. Karlen hade så svår separationsångest att han höjde priset tre gånger under tiden jag tittade på den.
Insåg att det gällde att slå till innan den blev olöslig och så med ett snabbt handslag var den min för 47 000:-
Då var den i originalskick, inte som på bilderna här nedanför, eftersom jag ägnade den stor omsorg i flera års tid och bland annat bytt plåtfälgarna mot kromade med ekrar vilka jag och en kompis reste till England och inhandlade.



Vi åkte tåg och färja bärande på hjulen hem till Malmö där jag bodde i ett litet gårdshus på gamla väster med ett rum o kök på den tiden. Det fanns rosenrabatter under fönsterna och gården var gemytlig som vore det i Danmark. Det gick precis att rulla in den trevliga lilla sportvagnen genom porten mot Jacob Nilsgatan. Lägenheten var vedeldad och det ingick vedbod i hyran. En av de sista i hela Malmö.
Motorn var väldigt liten och slö, en Ford Anglia på 1198 kubik och 48 hk, så den blev först utbytt till en Ford Cortina 1500GT (insug och avgas på samma sida av toppen) med fallförgasare, och sedan till en trimmad dito crossflow borrad till 1740 cc (insug och avgas på varsin sida) med två dubbla Weberförgasare, storventiltopp och vass kamaxel. Mellanmotorn köpte jag på skroten och helrenoverade med hjälp av den ansedda motorverkstaden Sterner o Blomqvist i Malmö som borrade blocket och bytte ventilsäten i toppen. Jobb man inte klarar utan dyrbara maskiner. Jag hade kolossalt roligt då jag alltsedan barnsben älskat att plocka sönder och försöka sätta ihop mekaniska mojänger. Det var inte förrän i tidiga tonåren jag började lyckas med hopsättningarna. Idag går det för det mesta och intresset håller i sig.


Även växellådan blev utbytt till en som satt i Lotus Elan och tålde lite mer effekt och var bättre växlad. Först då blev den riktigt kul. Nu gör man egentligen inte så med en Morgan i originalskick men på den tiden var inget heligt för mig. Fort skulle det gå, det var viktigare än ortodoxt pedanteri.


Det fanns en Morganhandlare i England, eller rättare sagt "finns" http://www.melvyn-rutter.net/used-morgans, i Little Hallingbury, Bishops Stortford, som sålde en massa trevliga tillbehör. På bilden ovan ser man bland annat en Brooklandratt och två dito små praktiska vindrutor som höll ögonen fria från mygg och flugor.


Resorna till England blev många och ett flertal besök på fabriken blev det också. Den ligger i Malvern Links strax sydväst om Birmingham mellan Worcester och Gluecester. Fabriken grundades 1909 och finns sedan 1918 i samma lokaler fortfarande.


På sjuttiotalet var fabriken fortfarande ganska oförstörd med kokskaminer i lokalerna för att värma upp de frusna arbetarna på vintern.
Bilarna görs fortfarande för hand och i ganska små serier. Karosserna handknackas av plåtslagare, ramarna byggs i trä av snickare, två damer syr klädslar och svarvare tillverkar hjulspindlar etc.
Man har egen brädgård där lämpliga stockar sågas upp. Då rötskyddade man inte ramarna som ganska snabbt ruttnade. Idag gör man det och de varar betydligt längre.


Ekipagen byggs som sagt i små serier och för några år sen gjorde man endast nio bilar i veckan och en bil tar ca tre månader att färdigställa. Undantaget uppväxttiden för de träd som odlas till ramarna i en liten skogsdunge strax öster om fabriken.
Bilarna rullas fram för hand, långt ifrån dagens datoriserade robottillverkning på löpande band och de färdiga vagnarna samlas i en liten hemtrevlig visningshall innan de går vidare till återförsäljning över hela världen. Det är vanligt med flera års väntetid på en fabriksny Morgan.


Ett par andra Morgans blev det senare i livet.Bland annat denna Plus 8:a med handbyggd 4,6 lit V8:a rejält trimmad.



Här i en sjuttiotals Plus 8:a med 3,5 lit Rover aluminium V8:a med dåvarande flickvän.


Morgan forever in my heart!

Inga kommentarer: