St Lucia, Rodney Bay

Efter ett par härliga dagar för ankar i Marigot Bay seglade vi upp till Rodney Bay på öns nordvästra sida. En modern, bara ett par år gammal, marina vilken ligger i en väl skyddad naturhamn innanför viken.



Förvånansvärt måttliga avgifter och med hög både standard och trivselfaktor. Nu ligger vi inte gärna i marinor utan njuter hellre i lugna palmklädda ankarvikar med vita stränder och turkosblått rent vatten att svalka sig i. 

Varför vi går till marinor ibland är mest för att toppladda batterierna med landström, tanka vatten och diesel, proviantera, byta gasflaskor till spis och bakugn, stortvätta lakan och handdukar, hämta reservdelar, få lagat något kapell etc. Ett par dagar räcker och blir över innan det drar igen efter att komma ut till paradisen.

Någon gång tidigt på nittiotalet var vi ett gäng som hyrde en Swan 65:a två veckor och seglade ut just härifrån.

Marinan och hela hamnområdet är förändrat till oigenkännlighet idag. Nya palats med egna bryggor kantar hela området.

Ute i Rodney Bay på nordsidan ligger den lilla ön Pigeon Island i direkt anslutning till St Lucia. Ibland ser man

syner som får en att undra huruvida man hallucinerar... Den här gången var det verklighet eftersom vi båda var överens att det var riktiga hästar som badade från stranden.



Alla stränder och ankringsvikar med självaktning har någon form av pajas som säljer frukt eller tingel tangel. På ett ställe paddlade en filur iförd kaptensuniform runt balanserandes på en surfbräda och delade ut bananer gratis för att senare komma igen och ta betalt för fler. Här var det flaggor från hela världen som pockade på uppmärksamhet.

England och Frankrike slogs om St Lucia under hela 1600-talet och i början av 1700-talet. Ön bytte ägare fjorton gånger under denna tid, men övergick slutligen till Storbritannien 1814. 1967 fick St Lucia självstyre och blev helt självständigt 1979. Ruinerna efter befästningen finns bevarade och man har byggt ett litet intressant museum på området där man kan studera hur man hade ihjäl varandra med hjälp av svartkrut och blykulor.

Alltihop ligger i en fint anlagd nationalpark vilken vi, iklädda shorts och kortärmade tröjor, besökte en  dag med ljumma passadvindar och sedvanligt solsken.

I parken hamnade vi mitt i en privat bröllopsceremoni

Utposten mot franska Martinique

Utsikt från fortet

Vår gäst ombord när vi korsade Atlanten förra året, Jönsson från Nyhamnsläge, berättade att han i sin ungdom mönstrat på en gammal skuta i Ystad på sjuttiotalet som hette Unicorn. Döm om vår förvåning när vi en dag seglade förbi den här på St Lucia. Fartyget var från början en finsk sandskuta men riggades om till brigg med början i Vikens hamn, Skåne och har en färgstark historia, bl. a. som rekvisita i filmen "Pirates of Carribean". En artikel i Helsingborgs dagblad från 2003 har mer att berätta. Länken finns här under bilden.

http://hd.se/helsingborg/2003/09/07/sandskutan_som_blev_filmstjaerna

Sista kvällen för den här gången på Ön St Lucia blev en fredag så vi tog farväl av den på en liten udda restaurang, Jambe de Bois, på stranden vid Pigeon Island.



En pärla med underbar mat och en miljö präglad av kreativ enkelhet. Möbler tillverkade av drivved, ett rum fyllt med lokal konst och en huskatt som slog sig till ro och somnade intill matbordet.

Ställen som detta hittar man sällan som charterresenär och när man åker ut till båten i den tropiska natten med månsken och ljumma vindar som smeker kroppen viskar livets själ stilla tacksamhet inombords.

Norrut mot Frankrike...