Efter att ha återupplevt slussarna i Panamakanalen, visserligen
endast från ”Visitors Center”, och en skön vecka i fina Shelter Bay Marina plus
städerna Colon och Panama City, stod vi nu inför det lite obehagliga faktum att
det var dags att bege sig ut på den värsta delen av det Karibiska havet och
fortsätta norrut.
Längst ut i öster ligger ”the Windward Islands” vilka vi besökte
förra vintern. Längst bort i väster ligger Panama och kusten norrut med Costa
Rica, Nicaragua och Honduras. Det blåser kraftiga passadvindar från Atlanten in
över hela det Karibiska havet vid den här årstiden och sjöarna hinner bygga upp
ganska höga vågor som tvärstoppar och studsar tillbaka från kusten vi nu skall
segla längs. Dessutom förekommer det oberäkneliga våldsamma ovädersvindar från
norr vilka bygger upp sjöar som är direkt farliga. Kusten är karg och öde. Inga
hamnar eller skyddande vikar att söka lä i.
Tre dygns segling norrut ligger ett par Colombianska öar, San Andres och Providencia, vilka erbjuder bra skydd så kommer man bara dit, vilket vi gjorde, har man ett andrum och möjlighet att säkra ett nytt väderfönster för den fortsatta seglingen norrut runt hörnet på Honduras. Mer om det senare.
Tre dygns segling norrut ligger ett par Colombianska öar, San Andres och Providencia, vilka erbjuder bra skydd så kommer man bara dit, vilket vi gjorde, har man ett andrum och möjlighet att säkra ett nytt väderfönster för den fortsatta seglingen norrut runt hörnet på Honduras. Mer om det senare.
Vi fick hård kryss mot de nordostliga passaderna med krabb
tremeterssjö första dygnet men sen vred vinden mot ost och det blev en ganska
dräglig halvvindssegling men fortfarande med ganska krabb sjö att brottas med.
Vid flerdygnsseglingar bäddar vi en sjökoj i salongen då det är
nästan omöjligt att sova i den stora dubbelkojen bak i akterkabinen. Man har
inget att ta spjärn mot utan känner sig som kulan på ett labyrintspel. Vi umgås
och vaktar ihop dagtid och på nätterna turas vi om att segla och hålla utkik i
tvåtimmarspass vilket funkar fint.
Vid midnatt var vi framme. Inget månsken utan totalt beckmörker så
vi angjorde kusten med radar och ankrade i en skyddad öde vik på öns läsida då
inseglingen till hamnen på andra sidan går mellan en massa korallrev.
Visserligen bra utmärkt led med gröna och röda bojar men inte att tänka på då
vi aldrig varit där tidigare.
Det är alltid lika skönt att sova ut på en lugn och skyddad
ankarplats efter en tuff sjöresa. Efter
frukost nästa morgon gick vi för motor tillbaka runt öns sydspets till hamnen på
nordosthörnet genom den smala inseglingen. Ett skyddande korallrev sträcker sig
utanför hela hamnen men det är fritt fram för vindarna österifrån vilket är
skönt varma dagar.
I Colombia och så även på dess öar härute betraktar man alla båtar
som stora handelsfartyg och det krävs en dyr agent som klarerar in och ut båt
och besättning. En massa byråkrati med stämplar och papper plus besök av
hälsovårdsinspektör för att kontrollera så vi inte är sjuka och att inget
smittosamt finns ombord.
Man måste betala för seglingstillstånd, turistskatt och
agentavgift vilket blir ganska dyrt. Går man sen vidare till nästa ö, även den
Colombiansk, måste man först checka ut med nya avgifter och upprepa hela proceduren med samma avgifter en gång till vilket fick
oss segla förbi ön Providencia. Precis tvärtom blev det i nästa land som för
vår del var Honduras. Ingen avgift alls, ingen agent och hälsovårdsinspektör
behövs heller.
Hamnen på San Andres är ganska skräpig. En del vrak av olika
storlek ligger kvar sen sista orkanen drog över ön. Det finns en liten Marina
där man servar lokalbefolkningen med öl och är helt ointresserade av gästande
segelbåtar. Det gick i alla fall att landa och lämna jollen där då vi skulle
iland från vår ankarplats ute i hamnen.
Ön är för Colombianerna vad Kanarieöarna är för oss nordeuropéer.
Fullt av turister på fina badstränder och massor med taxfreebutiker och annan
shopping.
Turistdelen av ön är prydlig och det finns en massa hotell samt
diverse kul restauranger med inte alltför dyra menyer.
Precis som på fastlandet i Colombia finns det här riktig slum med
risiga bostäder och fattigt folk. Kontrasterna är som sagt långt mycket större
än vi är vana vid att se i hemma Europa.
Vi passade på att hyra moppe och ta en tur runt ön och äta en god
lunch längs vägen. Ön bjuder inte på någon speciellt vacker natur förutom fina
stränder och ett hav som skiftar i de mest fantastiska blågröna färger.
Vi höll nu noga koll på hur vädersituationen utvecklade sig
norröver. Det finns något som heter Gribfiler man kan ladda ner från Internet.
Här får man väderdata för sju dygn framåt i tretimmars intervall. Dessa data
kan man lägga in i sjökortsprogrammet och på så vis enkelt följa vädret längs
planerad rutt löpande. Det såg bra ut de närmsta dagarna men efter det var
vindpilarna röda över nästan hela Karibien så vi beslöt att inte vänta utan
gjorde klart och checkade ut följande dag.
Vi lämnade ön på kvällen för att om allt gick enligt planerna
komma fram i dagsljus tre dygn senare till den lilla ön Guanaja på Honduras
nordkust.
2 kommentarer:
Hej, kul att åter läsa om era äventyr, god tur!
/Kjell Blomberg
Mikaels bror? /Ulf
Skicka en kommentar