Mot övärlden i Västindien

Efter ett par härliga vinterveckor med alldeles lagom av snö och minusgrader känns det skönt att återvända till båt, sol och värme. Det har varit både kul och trevligt att få träffa släkt och vänner samt få lite ombyte från livet ombord.

Så äntligen har det också blivit dags att tvätta bort hamnrötan, som så många långseglare råkar ut för, och sätta segel igen. Det är bekvämt, socialt och behagligt att ligga i en marina där klimatet är trevligt men till slut blir längtan att få komma ut och kräkas igen för stor. Så nu är det dags och det normala är att passa på när det är nordliga vindar ett par dagar så man smidigt kan ta sig ner under femton grader nord där passadvindarna börjar. Ganska nära Kap Verde-öarna dit vi först tänkt gå men nu beslutat oss för att istället passera relativt nära eftersom vi kommer att ha en extra besättningsmedlem med ombord som har en tidsbestämd hemresa att passa. Sedan skall det enligt de befarna bara vara att länsa och slöra över till Västindien för normalt relativt stabila vindar. Länsa och slöra betyder att ha medvind rakt eller snett akterifrån. Överfarten brukar normalt ta cirka tre veckor och enligt många vara ganska behaglig med varma luftiga dagar och trolska stjärnklara nätter med eller utan månsken.

Jönsson från Arlöv

Dessutom har vi som sagt fått förmånen av att få ha en extra tredje besättningsmedlem ombord under överfarten och slipper därför det ganska tunga vaktgåendet det innebär att bara vara två. Nu kommer vi att gå vakt tre timmar och vara lediga sex istället för att gå tre om tre då man aldrig får sova ut ordentligt. För att inte tala om ensamsegling som åren innan då jag gjorde min Medelhavssegling själv. Äggklockan på tjugo minuter för att vakna och kolla av hela tiden och den ständiga oron att något ändå skulle vara i vägen när man slumrade till.

Det har varit mycket med inköp och stuvning av proviant och diverse andra förnödenheter. Man är, som alla förstår, mer eller mindre helt utlämnad åt sig själv en lång tid så det gäller att tänka till ordentligt så man inte hamnar i ett taskigt läge. Jönsson, som enligt egen utsago nu skall passa på att  banta, får för säkerhets skull själv med fria händer handla proviant ihop med redaren som håller tillgodo med skeppskassan. Själv ägnar jag mig åt att ta ansvar för att båten blir sjöklar och säker.
 

Ett litet smakprov på en del av vår proviant

Någon storfiskare har jag personligen aldrig varit men fått tips av en sådan från hemtrakterna och i enlighet med råden inhandlat de rätta grejerna. Flygfisk lär hoppa ombord av sig själv och skall vara fin frukostmat nystekt i lite olja. De betydligt större och matigare fiskarna lär man få tvinga ombord.

Hur stora fiskar det blev får vi veta så småningom...