Senaste nytt från värmen

Under förra seklet fanns ett gammalt välkänt svenskt Göteborgsrederi, Svenska Amerika Linjen, vilket ingick i dåvarande Broströmskoncernen. För övrigt den koncern i vilken jag själv en gång som ung tjänstgjorde som befälselev. Ett av deras passagerarfartyg hette m/s Kungsholm och ombord på detta vackra fartyg hade Jönsson från Arlöv fått hyra som såskock.

På fritiden tjuvbadade Jönsson i fartygets swimmingpool men då denna var inhägnad och det dessutom gällde att vara snabb för att undgå upptäckt uppfann han därför det numera världsberömda Kungsholmsdyket vilket innebär att man svingar sig över räcket ner i vattnet med en omvänd armhävning. Jönsson har precis avlagt visit ombord hos oss och demonstrerat tekniken.

Jönsson gör Kungsholmsdyket

Även Dirty Harry, välkänd gast från förra årets äventyrliga kanalfärd genom bland annat Frankrike (se tidigare inlägg: klicka här), hälsade på oss ombord i härnere på Gran Canaria tillsammans med sin unga vackra fästmö Kerstin

och skulle naturligtvis försöka imponera och göra ett liknande hopp vilket som vanligt slutade med fiaskoartat magplask.

M/S Kungsholm skall enligt rykte vara på väg hem till Göteborg igen efter många år under Grekisk flagg i Medelhavet och läggas som hotell och restaurangfartyg vid Lilla Bommen. Precis som gamla Queen Mary i Long Beach, Los Angeles.
Dessförinnan har vi själva övat oss i att dyka i vattnet samt även att stanna kvar under ytan och titta på allt möjligt kul som gamla vrak och stora fiskstim. Jerry, som är Irländare, skjutsade ut oss i sin stora RIB med skeppshunden Max en vacker dag av många.

Vi har även kryssat runt bland grannöarna och hunnit med den fjärde och femte i ordningen nu. Först Teneriffa och sedan Gomera. Enligt expertisen här skall man segla på nätterna då det blåser något alldeles förfärligt mellan öarna under dagtid. Naturligtvis blev det precis tvärtom och under en nattsegling kom vi ut i svår kuling med vindar över tjugo sekundmeter. Kusterna är klippiga och går man på blir det oftast inte mycket kvar av båten.

Teneriffa liksom de övriga öarna har i princip inga skyddade ankarplatser utan det är oftast kraftig dyning och kan rulla ganska rejält vilket gör det svårt att få någon riktig sömn när man ligger för ankar.
Några nätter hade vi dock tur men låg annars mest i hamn. På Gomera stod hamnkapten på pirnocken och gastade att hamnen var full och att vi måste vända om omedelbart. Själv kunde vi konstatera att det fanns gott om plats och stod på oss vilket till vår förvåning fick honom att ändra åsikt. I hamnen låg flera svenska båtar vi träffat på tidigare under vår resa.

Vill man inte segla själv kan man åka färja, både sakta och fort. Norska Fred Olsen har jättetrimaraner med vattenjetdrift som far kors och tvärs mellan öarna.

Bästa sättet att utforska öarna är med buss. Bra linjenät och relativt billigt men lätt att bli åksjuk då man med få undantag kör fruktansvärt aggressivt på de slingriga bergsvägarna.

Teneriffas vulkantopp Tejde reser sig nästan fyratusen meter ur havet och syns därför i hela arkipelagen när luften är klar. Ofta är det sand från Sahara med i bilden.

I övrigt flyter dagarna på i ett behagligt tempo. Man skaffar sig rutiner och novembervädret hemma i Skåne känns overkligt och avlägset. Det lackar mot jul och snart åker vi till Sverige en liten stund och får en dos av stämningen.
Häromdagen startade ARC:en från Las Palmas till St Lucia i Västindien. Ett rally för nöjesseglare. Över tvåhundra båtar och trettio nationaliteter deltar.

I veckan kommer ett helt gäng av Redarens väninnor från Kalmar på besök och då jag inte kan gå under jorden får jag väl göra som Jönsson.

Lugnet före stormen...