Höst

Det har blivit höst härnere nu. Dagarna är markant mycket kortare och temperaturen sjunker under tjugo grader på nätterna. Man blir fort bortskämd och upplever det nästan som kallt. Men det är fortfarande minst 22°C i vattnet och dagarna är som under bästa svenska högsommar.

Det är högsäsong för turismen och priserna har gått upp märkbart. Det är inte som förr att det var dyrt hemma och billigt på Kanarieöarna utan tvärtom med nästan allt. Undantag är bensin och diesel som bara kostar runt sex, sju kronor litern. Att hyra bil är också billigt. En liten bil kostar trehundra kronor plus bensin per dygn så vi hyr därför bil och tittar oss omkring ganska ofta.
Det finns en enda biluthyrningsfirma i Mogan. Man får inte hyra bil där under helgerna eftersom man har stängt och inte lämnar ut nycklarna om man vill hyra t.ex. endast lördag och söndag.
Däremot går det bra att hyra fredag för ett dygn och lämna nycklarna på måndag förmiddag och därför ha bil gratis hela helgen istället. Angenämt ställe att vara kund på och i fortsättningen kommer vi alltid att hyra bil på fredag eftermiddag för ett dygn. Likaså fick jag besked att man inte hyrde ut scootrar då man inte hade någonstans att parkera dem. Lokalen är stor som en ordinär mc-butik med endast ett skrivbord i mitten och stora dubbeldörrar på vid gavel direkt mot gatan. Väggarna fulldekorerade med bilder på Ferraribilar. Vad jag sett har man bara ett par småbilar att hyra ut. Vi får samma Renault Clio som gått sjuttontusen mil varje gång. Hur verksamheten går ihop är en gåta...
Lördagens utflykt gick runt precis hela ön med nordvästsidan som huvudmål. Kusten där är karg och vägarna slingrar sig hela vägen upp mot norr längs branta bergssidor med vidunderlig utsikt.

På östsidan går en stor motorväg hela vägen från Las Palmas ner till Puerto Rico. IKEA ligger strax söder om Las Palmas och dragningskraften därifrån går inte att undvika varför vi kom hem med både ny salongsmatta och svensk mat. Fullt i kassaköerna precis som på alla andra IKEA-ställen. Upplägget är identiskt och man skulle kunna gå med förbundna ögon utan att missa något.

På en del ställen är det mesta förbjudet... men bilkörning verkade vara tillåtet.

Under söndagen åkte vi, med gratis hyrbil, till Firgaz uppe i norr. En mycket gammal by med friskt källvatten från bergen. Precis som Ramlösa är det naturligt lätt kolsyrat och mycket gott.

Källan rinner rakt genom centrum och man har dekorerat väldigt vackert med mosaik och trappavsatser.

De gamla ursprungliga vattenkanalerna från femtonhundratalet finns också bevarade. Då användes rännan i staden för handtvätt.

 

På tal om vatten rekommenderar livsmedelsverket att salthalten i dricksvatten inte bör överstiga 140 ppm NaCl (salt). Vattnet vi bunkrar från kajen håller ca 600 ppm och är alltså inte lämpligt att dricka. Vanligt köpevatten i stordunkar håller ca 160 ppm och källvattnet 45 ppm. Vatten är en bristvara och man måste avsalta havsvatten för dyra pengar varför vi får betala ca trettio kronor per kubikmeter för kajvattnet. Som välutrustade långseglare har vi givetvis en salinometer ombord med vilken man mäter just salthalten. Främst för att vi också gör vårt eget dricksvatten av havsvatten med en "watermaker", när vi är till sjöss längre sträckor, vilken pressar saltvattnet genom ett mycket fint membran under högt tryck och bara släpper genom rent vatten och silar bort saltjonerna.

Vi fortsatte upp i bergen på norra sidan av ön och blev positivt överraskade över hur grönt och frodigt det är jämfört med resten av ön. Nästan lika fint som på Madeira.

Häromdagen fick vi en inbjudan till en träff där alla svenskbåtarnas besättningar samlades på en liten restaurang uppe i byn. Tio svenska båtar ligger här för närvarande och alla höll var sitt lilla anförande om hur man tagit sig hit och vilka planer som gäller. En båt ligger här som sommarstuga inredd med nytt IKEA-kök och ägarna har aldrig lämnat hamnen utan köpte båten på plats för snart tio år sen. En annan har varit i Grekland, över till Västindien, hem till Sverige och hit igen och ligger här bara för klimatets skull på obestämd tid. Två båtar är på väg till Brasilien och en kommer just från Shetlandsöarna och skall vidare utan att veta vart än. Resten skall vidare till Västindien och öarna där. Utmärkande är att ingen är på väg norrut eller har planer på att gå hem. Själv njuter jag av livet som friherre ihop med Redaren och mäter tiden i hängmattan i skäggmillimeter. När skägget delat sig över hängmattan och börjar sopa däck är det dags att fatta nytt beslut om vidare äventyr.

Om två veckor åker vi i alla fall till fastlandet för att fira jul och svalka oss lite. Resebreven här blir av naturliga själ inte så många nu när vi ligger still, men misströsta inte, det kommer mycket mer när resan fortsätter mot nya äventyr så småningom. Under tiden kan den som har tråkigt, och inget annat för sig, med fördel repetera gamla inlägg. I min förra blog (klicka här intill: "I huvudet på en sjöman") finns förslagsvis drygt hundra inlägg att njuta av så länge.

Skäggstatus: 12 millimeter...