tisdag 21 april 2009

Från Najad till Najad

Najaderna

Så var det äntligen dags att sjösätta och slutrusta vår nya Najad 400. Båten är från 2003 med måtten 12,2 x 3,80 x 1,80 m. Den ägdes från början av en holländare som senare kom att driva Najadvarvet och kanske därför haft lite extra ambitioner att vårda den väl.

Vinterförvaring på Najadvarvet/Orust

Onsdagen den 15;e april kom traktorn med båten på släp ner till Henåns hamn precis enligt överenskommelse.


Förra gången denna begivenhet utspelade sig för min egen del var när jag som förstagångskund övervakade sjösättningen av min gamla kära 33:fotare Hodie en kulen novemberdag 2005 på samma plats.


Anledningen att jag nu står här en andra gång och ser en nyinköpt båt gå i sjön är Najadbåtarnas höga kvalitet och det fina bemötande jag fått rakt igenom från första kontakt, genom raka affärer till leverans och uppföljning.

Alltid lika spännande, drygt 12 ton i två tunna stroppar

Dagarna innan sjösättningen arbetade jag hårt med att tvätta och vaxa masten, byta till strömsnåla lysdioder i lanternorna, byta ett kretskort i radarantennen för att anpassa den till den nya plottern (display för elektroniska sjökort med båtens position och rörelse etc), montera antenner och lite annat smått och gott.

Full rulle ombord

Efter sjösättningen, vilken gick som den skulle hanterad av proffs, mastade man på och flyttade båten till en av utrustningsbryggorna där en febril verksamhet utbröt. Hur man får till det när alla vinterförvarade och nybyggda båtar skall i sjön nästan samtidigt är för mig en gåta. Varje individ har en lång lista som skall åtgärdas. Det kan vara ett kylskåp som inte fungerar, något till riggen som saknas, en generatormodifiering som ställer till problem, batterier som behöver bytas, navigationsutrustning som skall på plats etc. Själv måste jag lyfta på hatten och tacka alla yrkesmän, förmän och ledning som trots kärva tider för varven verkligen bjudit till för att få ordning på allt. En del försening har det blivit, vilket tidvis gjort mig frustrerad, men varför ha bråttom som friherre? Det är bättre att jobben får ta sin tid och bli riktigt gjorda.


På fredagen kom Redaren ombord för att göra revision och övervaka provturen under helgen. Var ganska nervös inför besöket då budgeten övertrasserats kraftig på grund av mitt genuina intresse för teknik och nya nödvändiga utrustningsdetaljer...


På lördagen blev det provtur och vi seglade upp till Smögen och åt räkor samt tyckte livet var både angenämt och okomplicerat. I alla fall för stunden.


Innan vi seglade vidare dagen efter fick vi besök av min gamle pilotkollega Lennart Westerlund som skaffat sig egen "sjöbod" att bo i på en av bryggorna.
Vinden friskade och efter att ha rundat St Kornö fick vi den stick i stäv så vi rullade in seglen och gick för motor ner till Grundsund där vi förtöjde i lä och åt middag ombord. Återigen kändes livet angenämt och okomplicerat.


När vi var mätta och belåtna och ätit färdigt beslöt vi för att ta oss vidare för motor söderöver och tillbaka till varvet. Redaren måste hem och sköta sina affärer på Ostkusten dagen efter och själv hade jag att stå i med de avslutande jobben på varvet.


Det ligger vår i luften, luften vi alla delar broderligt

2 kommentarer:

Lasseros sa...

Ulf,
Vilka skönheter...
Ser fram emot att följa fortsättningen.

Bästa hälsningar från
Lasse i Höllviken

Christel sa...

Oj vad härligt att läsa ni får säkert en underbar resa med er skönhet.

Hälsningar i från Vellinge