Barbuda

Barbuda, som tillhör Antiqua, ligger ungefär en dagsegling norr om Antiqua. Som vanligt här mellan öarna är sjön stökig och just den här dagen låg vinden nordligare än vanligt så vi stöttade med en del motorgång för att hinna fram före solnedgången. Barbuda är omgivet av lömska korallrev och över tvåhundra vrak ligger utspridda runt dess vackra kust. Det är strikt ögonnavigering med utkik i fören och helst med solen i ryggen som gäller. Vattnet är alldeles makalöst turkosblått. Det är nog bara blåare i Söderhavet.

Utanför ett av reven på västsidan låg det svenska skolfartyget Älva från Stockholm för ankar. Marina Läroverket har sina elever ombord här och på sina andra fartyg. (www.marinalaroverket.se)

Huvudstaden Codrington ligger innanför en stor grund lagun och är egentligen bara en liten hemtrevlig by med små enkla hus mitt på ön. Det finns bara en kaj på utsidan av ön i söder och den ligger en bra bit från Codrington dit man måste för att klarera in och ut. Det är därför bättre att ankra upp på västsidan och ta en båttaxi över lagunen.

Killen som körde oss promenerade sedan med och visade var hamnkontor, tull och immigration låg. Alla i olika delar av byn.

Tullen var inhyst i en liten villa där tonårsdottern fixade våra papper samtidigt som hon satt med facebook på datorn till musik på högsta volym. "Customs" stod det handmålat på en bräda vid grinden.

Immigration hade ett riktigt kontor med uniformerad vänlig kvinnlig officer. Ett av de få ställen vi blivit vänligt bemötta på av nästan alla inklareringskontor hittills här i Karibien.

Byn är en idyll med många välvårdade små enkla hus och trädgårdar. Människorna är vänliga och arbetsamma. Man ser ingen som står och hänger eller är berusade som var fallet på en del öar längre söderöver. Kanske för att man håller sig med en patrullerande polis i oklanderlig uniform. Gatorna är rena men en del bilvrak finns även här. Svårt att hålla igång fordonen utan riktiga verkstäder och reservdelar som är en självklarhet på fastlandet.

Barbuda har enligt många de vackraste och mest orörda stränderna i hela Karibien. Sanden är till och med rosa på sina ställen.

Det första som hände oss när vi skulle landa gummibåten på stranden var att en brottsjö kastade mig överbord med ryggsäcken på. Naturligtvis låg kameran inte packad i en vattentät påse som brukligt och ena åran bröts av så vi fick paddla tillbaka senare istället för att ro. Sköter jag mig har Redaren lovat att låna ut sina foton så jag kan hålla inläggen levande till jag kommer över en egen kamera igen.

Ett projekt med strandbungalows gick i konkurs och tomma förfallna hus står lite spöklikt kvar på en öde strand. Vad man skulle med en swimmingpool här kan man ju undra...?

Längre bort på stranden finns en avlyst privat lyxresort dit ingen utomstående är välkommen. Eget litet flygfält hör till.

Hästar, åsnor och rådjur vandrar fritt på hela ön och i norr finns ett reservat där massor av fregattfåglar häckar.

Ett litet ensamt strandhotell hade restaurang alldeles vid vattenbrynet men med tråkig meny och så höga priser att vi avstod. Det blev solnedgång och kvällsmiddag ombord istället. Inte helt fel det heller.

Avfärden sommaren 2009

Hand i hand på en kärlekens strand

Antiqua

Historien upprepar sig. Efter att ha väntat flera dagar med för starka vindar på att komma iväg såg det bra ut en morgon och vi lättade ankar från Guadeloupe för att segla norrut till Antiqua som ligger ca 55 sjömil bort. En full dagsetapp med gynnsam vind. Sjön från tidigare dagars kraftiga vindar hade emellertid inte hunnit lägga sig så det blev ett förfärligt hissande och rullande med svår kräkning nästan hela vägen. Redaren var som vanligt helt oberörd och lagade mat under däck men endast åt sig själv då hon är väldigt ekonomisk och ansåg det slösaktigt att mata mig som genast skulle kräka upp allt med en gång. Å andra sidan var jag för ovanlighetens skull tacksam att slippa hennes kokkonster.

Myndigheterna, tullen, invandrarverket och hamnen, har egen brygga och det var bara att backa in i en ficka och hoppa iland på kontoren. En extra omständlig procedur på den här ön då man hos tullen  först fick fylla en A4 sida med fem kopior, sedan ta dessa med sig till invandringen och där fylla i samma uppgifter vilka en civil dam överlämnade till en annan civil dam som gick bort till en dam i uniform med en guldstjärna på axelklaffarna som tog emot och skrev över i en dator. Allt övervakat av en fjärde uniformerad dam med två guldstjärnor på axlarna som samtidigt tittade på en TV-film. Med passen kollade och stämplade och även stämplade tullhandlingar tillbaka till tullkontoret som stämplade ännu en gång och skickade mig till hamnmyndigheten med en kopia. Ny passkontroll och ännu en blankett att fylla i. Där blev ett energiskt räknande på hur många vi var i besättningen multiplicerad med båtens längd och det antal dagar vi skulle gästa ön och dess farvatten. Summan blev åtta dollar och ett  seglingstillstånd som även gäller Barbuda samt kvitto på pengarna. Båda stämplade med olika stämplar. Sen var det klart och en Pelikan stod på en pinne och verkade nästan småle åt oss när vi fortsatte in i Marinan.

Vi brukar passa på att då och då lägga oss vid kaj för att tvätta både båt och kläder etc samt fylla förråden och ladda batterierna som mår bra av att då och då bli helt fulladdade. Plus att det är skönt att ligga helt stilla några dagar vilket inte alltid är fallet på ankarplatser med dyning från gamla vädersystem.

En positiv överraskning var välsorterad mataffär med riktigt rimliga priser precis utanför marinan. Ett flak marinerade kycklingklubbor för ungefär åtta svenska kronor blir man lätt sugen på.

Ön är ganska platt och trafiken gles så för första gången i år kom cyklarna fram. Till Redarens förtjusning och min fasa. Att hänga på en spinningatlet kostar på.

Ön är full av vackra stränder och har vit sand precis som öarna längre söderut. De senaste vi besökt har bara haft mörkt vulkangrus på stränderna vilket kanske inte är lika trevligt att idka badliv på. Naturen med regnskogar och berg har istället ersatt stränderna.

Precis som i Florida och en del ställen längs Rivieran i Medelhavet har man anlagt radhusområden med kanaler och båtparkering vid egen brygga. Dyyyrt även här.

Man sköter om sina hus och en del gamla byggnader renoveras varsamt tillbaka till sin ursprungliga skepnad.

Antiqua är stället där man hittar många av världens största och lyxigaste både motor och segelyachter vid den här årstiden.

En årlig jätteregatta med massor av fina segelbåtar går av stapeln i början av april vilket vi tyvärr missar. Kanske skönt att slippa då det blir ett hejdlöst festande nätterna igenom på marinorna och då självklart svårt att sova om man nu inte har sådana intressen.

En smått makalös segelyacht är The Maltese Falcon som mäter hela 289 ft och har en helt ny typ av rigg med fasta rår på roterande master. Allt hydrauliskt och elektriskt fjärrmanövrerat.

En dag hyrde vi en sandloppa och åkte runt hela ön som är väl stor för att avverka på cykel under endast en dag. Landskapet är relativt flackt och många håller boskap och odlar frukt och grönt. Det är inte lika grönt och frodigt som på Guadelope, Dominica och St Lucia men har sin egen charmiga och avspända atmosfär. Folk är väldigt vänliga och någon kriminalitet har vi inte märkt av även om den så klart finns och då främst i huvudstaden St Johns.

En del av ön är nationalpark och avgiftsbelagd

 

Barbuda nästa