söndag 30 juni 2013

Sagan är slut - Epilog


 Avskedssång sommaren 2009

Rederi AB som en Sagas verksamhet har upphört. Beslutet är klubbat av styrelsen. Äventyret är över men minnena av våra upplevelser finns kvar resten av livet. Upplevelser ingen kan ta från oss någonsin. Det har varit ett kostsamt äventyr men värt varenda Krona, Euro, Dollar, Pund, Quezal,  Peso, Florin, etc. Det går naturligtvis inte att mäta i pengar.

Fyren på Kullaberg

Tjugonio länder och drygt fjortontusen sjömil blev det under fyra års tid med avbrott för sommarvistelser i Sverige och Frankrike då båten legat upplagd i tryggt förvar på något varv. Det är orkansäsong i Karibien då och inte lämpligt att segla där då risken alltid finns att hamna i en sådan. Farligt, farligt!

Uppläggning på Grenada

Drömmen om att långsegla har funnits sen ungdomsåren för min del. Redaren blev intresserad först när jag övertalade henne att följa med och dela äventyret med mig. Att segla ensam vilket en del gör är naturligtvis väldigt annorlunda och kanske lite fattigt utan att ha någon att dela upplevelserna med.


 Skottland

Vi båda lider av sjösjuka och trots all sjötid har vi aldrig vant oss riktigt utan blir dåliga varje gång vi kommer ut på öppet vatten efter en tid iland. Det har naturligtvis varit bidragande till att vi inte fortsatte jorden runt vilket fanns i tankarna från början. I alla fall mina. Vi har istället uppskattat att kunna ta det lugnt och verkligen uppleva Karibien som har så mycket att ge av annorlunda kulturer, folk och natur. Fortsätter man runt jorden tvingas man till långa överfarter och man är nästan tvungen att efter Söderhavet och Indiska Oceanen segla ner runt Sydafrika i Sydatlanten istället för att gå genom Röda havet och Suezkanalen till Medelhavet då risken för piratöverfall är för stor där i dagsläget.

Wales, England
Tuffaste etappen har utan konkurrens varit hemresan över Atlanten österut. Att segla västerut till Karibien var för oss en barnlek om man jämför. Passadvindar som ger konstant medvind när man kommer söder om Kanarieöarna plus betydligt varmare väder än på den nordligare rutten hem via Azorerna gjorde det lätt.

Södra Nordatlanten
Båten, en 40 fots Najad från Orust, har klarat äventyret med utmärkt beröm. En trygg, gedigen kvalitetsbåt vi kunnat lita på i alla väder och med en autopilot som i princip avlastat oss felfritt under hela resan. Vi har inte handstyrt överhuvudtaget under någon av Atlantöverfarterna utom vid ankomster och avgångar.

 Smögen

Utrustningen har i stort fungerat bra men saker och ting går trots allt sönder och måste lagas. Vi har haft som princip att alltid ta tag i problemen direkt och åtgärda felen löpande efter bästa förmåga och inte låta listan bli för lång. Man kommer som regel aldrig ikapp om man släpper efter. 

Byte av lager i vind/vatten generatorn
Solen tar hårt och tågvirket nöts och åldras. Plasten har vaxats regelbundet för att inte brytas ner och mattas. Teakdäcket verkar däremot må betydligt bättre av sol och saltvatten än regn och rusk i nordiska vatten.

 Sandy Island

Många undrar vad som varit bäst under resan. Svårt att svara på. Alla platser har något att ge. Ibland mer och ibland mindre exotiskt. Det finns både vänliga och ovänliga människor där som här.

Dominica

Kunaindianerna i San Blas mellan Colombia och Panama har sin speciella plats i våra hjärtan. Underbara ödmjuka, vänliga människor som på många platser där lever ett enkelt liv i ett med med hav och natur. Sällan har vi träffat så glada och spontana barn som där.

 Kuna Yala

Kuba har också satt djupt intryck och vi är tacksamma att vi fick resa runt där och uppleva ett så annorlunda land innan förändringarna tagit fart. Det verkar vara sådana på gång med stormsteg.

 Havanna

Vi har gjort resor på land i många länder som till exempel Colombia, Costa Rica, Guatemala, Mexiko och även USA. Fötterna har fått gå på de flesta av de Karibiska öarna. Upp och ner för berg, längs floder och stränder.

Salt Whistle Bay/Grenadinerna
En del förknippar Västindien med öarna i öster. Trinidad, Tobago, Barbados, Guadelope, St Lucia, Martinique, St Barts, St Martin med flera. För oss har det verkliga Karibien varit Jamaica, Kuba och länderna i de västra delarna. Colombia, San Blas, Honduras, Guatemala, Belize och Mexiko.

 Jamaica

Andra undrar om det inte är farligt där. Klart att det finns ställen man där bör vara på sin vakt eller undvika helt. Venezuela är ett sådant. Dit går nästan inga långseglare längre då det är mer regel än undantag att bli rånad där. Under hela resan har vi faktisk aldrig en enda gång känt oss hotade eller varit rädda. Nästan alla människor vi mött har varit vänliga, intresserade och hjälpsamma.

 Rio Dulce/Guatemala

Vi har träffat ett otal andra långseglare från hela världen och knutit trevliga kontakter. En del kommer vi med all säkerhet att träffa igen och andra har vi redan återsett flera gånger under resans gång.

Guadelope

För att sammanfatta det hela känns det stort att en gång i livet fått chansen att göra en resa som denna. Att sedan få göra den och uppleva allt ihop med sin älskade livskamrat är ännu större. En stilla ödmjuk tacksamhet ruvar längst in i gömmorna.

Hemma

Många har följt vår resa här på bloggen och det har varit inspirerande att få dela med sig och roa de som kanske inte har möjlighet att göra samma sak. Eller kanske har det och kan dra nytta av våra erfarenheter
Mottagandet vi fick vid ankosten till båtens hemmahamn var fantastiskt och något vi tar med oss i livet som en liten gnistrande krona på verket. 

Kinna och Bosse

Tack alla som kom och hälsade oss välkomna hem! Tack också till DBK, Domstens Båt Klubb, för uppvaktningen. En viss tomhet infinner sig naturligtvis när all uppmärksamhet lagt sig och vardagen gör sig påmind. Mycket annat kul finns dock kvar att förverkliga och idéer saknas inte. Största gåvan är att få vara frisk och ha hälsa och inspiration kvar. Livet går fort när man blir äldre...


Nu seglar vi till Hven och hälsar på Nisse.
Tack och hej på ett tag!

4 kommentarer:

Anonym sa...

Stort tack för att ni har delat med er av ert äventyr till oss landkrabbor. Det har varit ett sant nöje att få följa er på era äventyr.
Simma lugnt!
Kramar,
Nina

Anki sa...

Välkomna hem igen, har följt er blogg och era äventyr till och från under åren. Vilken resa ni har gjort!Vilka upplevelser! Förstår att det är blandade känslor att komma tillbaks till verkligheten. Tack för fina bilder och en spännande läsning i er blogg! Ciao från Anki i Italien

bo.sundberg sa...

Tack för att vi via bloggen fått följa med på er fantastiska resa.

Fia o Bosse

Leif Jonsson sa...

Välkomna hem, allting har ju ett slut!
Har följt er fantastiska resa under alla år och njutit av bilder och resebeskrivningar. Ha en fortsatt fin sommar!

Leif Jonsson
Stenungsund