Rederi AB Somensaga: En liten Sagoö

Horta på ön Faial i gruppen Azorerna mitt i Nordatlanten lämnade vi efter fyra trevliga dygn då vi hunnit med trevliga utflykter samt umgåtts med andra seglare vi träffat tidigare under vår långsegling.

Claes och Jaja på s/y Septima som vi mer eller mindre samseglat med ända från Ft Lauderdale kom in någon dag efter oss.

Det blev ett kärt återseende vilket vi firade med en god middag på alla långseglares favoritställe Peters Cafe Sport.

Nästa mål var Terceira och dit seglade vi på natten men fick avsluta med motorgång då vinden dog ut fram på småtimmarna.

Halv åtta på morgonen förtöjde vi vid den lilla välskötta marinan i staden Angra do Heroismo på öns sydsida.

På sommaren ligger Azorerna på UTC-tid (Universal Time Cordination) eller GMT Greenwich MeanTime) som det hette förr.

Vänligt och proffsigt mottagande av personalen och rimliga priser med el och vatten inkluderat gör en glad. Vi har alltför ofta fått uppleva motsatsen tidigare under resan. Speciellt på öarna i östra Karibien.

Terceira visade sig vara rena Sagoön. Rent och välskött med pittoreska småbyar och fiskelägen. Staden Angra var verkligen en överraskning med sitt folkliv, vackra parker, kul gränder, trevliga restauranger och allt annat hen kanske inte väntar sig av en liten ö mitt i Atlanten.

Det finns mycket Val i vattnen här och det går dagliga expeditioner med småbåtar för de som inte har egen båt och vill se och uppleva de gigantiska djuren på nära håll. Själva hade vi närkontakt med en nästan femtio meter lång bjässe som försökte välta båten strax innan vi kom fram till ön. Som tur var gick Claes ut på fördäck och viftade bort den.

Likaså Delfiner finns det gått om. Som bekant kloka, lekfulla och intelligenta däggdjur. En av killarna som arbetade på en safaribåt berättade att en vild Delfin kom fram till honom när han låg i vattnet med cyklop och sträckte fram ena framfenan där den fått en fiskekrok med en massa nylonlina i som den snott in sig i.

Delfinen låg sedan kvar medan han plockade bort krok och lina. Djuret förstod att människan med sina fem fingrar kunde hjälpa till. Fantastisk berättelse liksom andra saker vi hört om Delfiner. Som till exempel att de i samarbete tagit drunknande människor mellan sig och simmat in dem på grunt vatten.

Vi stannade endast ett drygt dygn men hann med en hel del. Första förmiddagen vandrade vi runt och tittade på staden med kameran i hand och åt lunch innan vi hyrde ett par moppar och körde upp i bergen.

Där klättrade vi genom gamla lavagångar djupt ner i en av öns vulkaner till en stor underjordisk katedral. Fantastiskt vackert med meditativ diskret musik som ekade stilla i salarna. Längst ner fanns en liten sjö och i taken hängde droppstensformationer vilka haft några antal tusen eller kanske miljoner år på sig att bildas.

På kvällen tittade vi på tjurrusning i en liten bondby på landet. Två av öns sheriffer hade spärrat av gatorna för trafik och ett gäng portugiser i vita skjortor med svarta sombrerors på huvudena släppte ut en ungtjur vilken man för säkerhets skull kopplat i ett jättelångt rep.

De som vågade retade sen upp tjuren och lät sig jagas längs gatan. Ju mer folk sprang ju roligare hade tjuren. Man skadar eller dödar inte tjuren som vid riktig tjurfäktning utan nöjer sig med att reta upp den. Inte helt ofarligt att komma för nära enligt ortsbefolkningen som varnade oss.

Efter den genuint lantliga föreställningen fortsatte vi ner till en liten fiskeby och tittade på de vackert målade små fiskebåtarna. Här står tiden still och man bryr sig inte så mycket om moderna plastbåtar.

När vi spanat in hamnkvarteren bjöd Claes på middag på en trevlig liten fiskrestaurang där damerna i köket föll pladask för hans charm. Utbudet av havets läckerheter gjorde oss inte besvikna och vi lät oss väl smaka.

Nästa dag efter frukost gav vi oss iväg på en ny moppetur. Den här gången runt hela ön på en vackert slingrande kustväg.

Vi fikade i öns andra hamnstad, Praia do Vittoria, på östsidan. Även där fanns en liten marina. Min gamle vän och kollega Chris Hamilton låg för övrigt här ett helt år med sin båt Sea Otter för några år sedan då vi själva var på väg över till Karibien.

På nordsidan hittade vi naturliga badbassänger med salt Atlantvatten men vädret inbjöd inte till bad och dessutom hade vi inga handdukar med oss plus att vattnet fortfarande ganska kallt. Inte mer än sexton grader.