Titusville Florida

 

Titusville ligger bra till om man som seglare vill pausa några dagar för att besöka Kennedy Space Center och attraktionerna på Disney World i Orlando. Vi hyrde därför plats i stadens utmärkta marina där lokala Manatees hälsade oss välkomna. Manatees är stora och mycket vänliga sjökor som fullvuxna väger uppemot femhundra kilo. Däggdjur och vegetarianer. De dricker gärna färskvatten och kommer direkt när man tvättar båten eller om en spolslang läcker. Vid ett tillfälle hade vi sex stycken samtidigt vid båten.

Tillsammans med Claes och Jaja från s/y Septima hade vi två härliga dagar ihop med besök på både Disney World och NASA. Då det är påsk blev det naturligt att ta en sväng in om IKEA för att handla sill, knäckebröd, kaviar, påskmust först. Gratis frukost fick vi också. Alltid lockar det några extra morgonkunder som kanske även handlar något i förbifarten. Interiören är identisk överallt och det kändes som alltid vid IKEA-besök nästan som hemma.

Disney World är gigantiskt och parkeringarna så stora att det går små tåg med både konduktör och restaurangvagn så man slipper gå långa sträckor in till huvudentrén och kan äta lunch i lugn och ro innan man kommer fram och tar itu med Kalle Anka & Co.

Det är dyrt att gå in men man får helt klart full valuta för pengarna. Precis som på flyget har man infört säkerhetskontroll av handbaggaget. Verkade dock mest vara ett spel för gallerierna då varken detektorer eller kroppsvisitering förekom.

Som sagt, det är stort här och det gäller att orientera sig och välja ut godbitarna. En dag går fort och man har inte tråkigt en sekund. Allt är rent, snyggt och proffsigt arrangerat. Aldrig köer vid toaletter till exempel och för det mesta acceptabla väntetider vid de olika attraktionerna.

 

 Orienterings och strategimöte

 Indiana Jones show

 Huvudgatan

Action!

Fantastiska kulisser

Romantik
 

Nostalgi

och glamour

Säg vad man vill  men fantastiskt är det. Amerikanarna är duktiga och inget lämnas åt slumpen. Det kvittar om man är liten eller stor, ung eller gammal för underhållande är det att fascineras över all teknik och allt kunnande som ligger bakom så här stora projekt.

Ett annat måste i de här trakterna är som sagt en rymdresa på Kennedy Space Center/NASA ute på Cape Caneveral. Med hyrbil tar det bara tjugo minuter att köra från Titusville. Påföljande dag åkte vi dit ihop och lät oss åter imponeras.

 

Monteringshallen för fyrverkeripjäserna

 Avskjutningsrampen

 Kontrollrummet

 Cockpit på månlandaren

 Rymdresa på IMAX bio med 3D-glasögon

Besöket avslutade vi med en verklighetstrogen uppskjutning i simulator där man fick uppleva den våldsamma starten och hur allting lugnar ner sig efter att de olika raketstegen gjort sitt till tyngdlösheten när gravitationen släppt. Ganska häftigt att sväva omkring precis som när vi brukar dyka i Karibiens turkosa djup helt tyngdlösa. Redaren fick hålla mig i livremmen så jag inte skulle flyta iväg medan hon håll sig själv i stolen.
Något annat man inte bör missa är såklart Epcot Center i Orlando så när vi återhämtat oss från tyngdlösheten några dagar senare tog vi vår hyrbil en tidig morgon och åkte dit.

Här kan man förutom en massa spektakulära attraktioner uppleva mycket verklighetstrogna imitationer av olika länder i världen som till exempel;

 Norge

 Kina

 Japan

 Tyskland

  Italien

 Marocko

 Frankrike

 England

 Canada

 och så Amerika naturligtvis

Att köa vid attraktionerna här är inte alltid värt mödan vilket det definitivt var på Disney World. Vi ägnade därför merparten att strosa runt och vara globetrottrar på låtsas till skillnad mot vardags då vi ju är det på riktigt.

Det pågick allt möjligt kul samt ett trädgårdstema med fantastiska kreationer och det prunkade av blommor överallt. Rent, vackert och välorganiserat överallt.

Lite attraktioner måste man ju prova och trots mogen ålder kan man inte låta bli att tycka det är ganska häftigt att få vara lite barnslig.

Dags att åka båt!

ICWW

ICWW är en förkortning många båtägare känner till. Den betyder Intracoastal Waterways och är ett system av kanaler och naturligt skyddade vikar och passager vilka sträcker sig längs USA:s Atlant och Gulf kuster som hålls farbara för att skydda mindre båtar för öppen sjö. 4300 km kan man färdas här. Längs Atlantkusten där vi befinner oss kan man åka från södra Florida ända upp till Norfolk vid Chesapeak.

I området en bit norr om Miami är det tätt mellan broarna och det går ganska långsamt då man ofta får vänta en stund på öppning. I rusningstrafik är de dessutom helt stängda. Därför valde vi att segla på öppna Atlanten upp till Ft Pierce innan vi anslöt på ICWW.

Det är enkelt att navigera då det finns pålar med gröna och röda numrerade skyltar. Vid gång norrut har man de röda på babords sida. Pålarna med sina nummer finns utsatta på sjökorten och står så pass tätt att man vid passage av en kan se nästa tydligt. Även om man är pensionär och har glasögon.

Alla amerikanska sjökort finns att ladda ner gratis på Internet. Med en "smartphone" utrustad med GPS och en navigationsapp blir det busenkelt och dessutom bekvämt att hålla reda på var man är.

Det finns Manatees (Sjökor på svenska) på en del ställen och då råder fartrestriktioner. Det berör inte oss då vi tuffar fram i måttliga 6 knop. Manatees är stora fredliga växtätande däggdjur och påminner om både en säl och sjölejon. De är mycket vänliga och orädda.

En del broar är öppningsbara  men inte alla och då är höjden begränsad till 65 feet (ca 20 meter). Vår båt mäter ganska exakt 62 ft från Antennerna i masttoppen ner till vattenytan. Det är tidvattenskillnader här och vid varje bro finns en skala på vilken man kan avläsa aktuell frihöjd.

För att vara på den säkra sidan hissade jag upp en flagglina från vattenytan till masttoppen och mätte den sedan med ett måttband istället för att själv klättra upp i masten då detta är ganska besvärligt.

Även om vi vet att det finns en dryg halvmeters marginal var det i början väldigt obehagligt att passera under. Nerifrån båtens sittbrunn är det omöjligt att avgöra om det skall gå fritt eller inte. Att gå på med masten betyder katastrof. Men man vänjer sig snabbt och efter ett tag tittar man inte upp längre.

Att bo längs ICWW är en livsstil i sig. Nästan alla har egen brygga med hiss så att båten inte behöver ligga i vattnet när man inte använder den. Fördelen är att man slipper besväret att måla på giftig bottenfärg för att förhindra beväxning.

Alla möjliga båtar färdas här. Majoriteten är privata motorbåtar men även små flytetyg för dagturism ser man lite här och där.

Här finns allt från husvagnsparker, små sommarstugor till stora herrgårdsliknande palats. Vissa sträckor är helt öde och består mest av sumpmark.

Vårt första etappmål heter Titusville men dit är det för långt att ta sig på en dag. Man kör inte gärna i mörker utan lokalkännedom då det är ganska smalt och grunt vid sidorna. Därför ankrade vi i en liten trevlig hamnbassäng som ligger precis vid en park som jag inte minns namnet på. 

Efter ännu en dag inomskärs kom vi fram till Titusville. Det har varit ovanligt kallt för årstiden och vi fick pälsa på oss med sjöställen för att inte frysa.

Dags för rymdfärd och träff med Kalle Anka o Co

För styv kuling norrut med revade segel

Tidigt en morgon lämnade vi vår trevliga förtöjningsplats vid Cooleys landing på New River i Ft Lauderdale. Solen hade inte hunnit upp och vi smög genom broarna vilka öppnades för oss i halvmörkret.

Redaren bjöd på en härlig frukost när vi lämnat hamninloppet och kommit ut på Atlanten. Fint väder med akterlig vind och extra skjuts av golfströmmen gjorde att det blev en njutbar dag. Framåt sen eftermiddag gick vi in till Lake Worth vid Palm Beach och ankrade för natten.

Styv, ja rentutav hård, kuling tidvis fick vi tampas med senare under dagen efter det att vi lämnat Lake Worth tidigt nästa morgon för att segla norrut.

Lake Worth

 

Den här magnifika villan ligger vid sjöns in/utlopp

Som tur var hade vi både vind och Golfström med oss. Vid flera tillfällen var vinden över 20 m/s så det var nog med att segla med försegel och låta storen vila inrullad i masten.

18,4 m/s och över 20 i byarna är mycket vind

S/Y Septima från Stockholm är också på väg norrut längs den amerikanska ostkusten och vi fick tillfälle att senare byta foton av varandras båtar till sjöss. Sådana foton blir det ju normalt inte så många av.

Den svenska Hallberg Rassyn s/y Septima

Vår Najad s/y Liberator

Ännu en kväll ankrade vi för natten. Denna gång vid Fort Pierce i lä bak en liten öde ö där ett häftigt åskväder fick båten att dragga i vindbyarna och det var ganska dramatiskt ett tag då vi höll på att kollidera med grannbåten.

 

Sikten var obefintlig och vi fick hålla koll med radarn. Nu drog det över ganska fort och ankaret fick nytt fäste. Natten var lugn sen.

 Nu väntar motorgång på ICWW