Våra reseäventyr fortsätter. Denna gång handlar det om Costa Rica dit vi, som tidigare nämnts, styrt kosan under ett litet semesteruppehåll i vår långsegling. Båten ligger och pustar ut på Kanarieöarna i väntan på Atlantöverfarten i mars då målet är någon trevlig ö med vita stränder, palmer och kokosnötter i de södra delarna av den Karibiska övärlden..
Ja men så kan man väl inte fara runt, kanske vän av ordning tänker... Varför inte? Vi har bestämt oss för att leva och uppleva så länge hälsa, ekonomi och äventyrslust tillåter. Tider kommer säkert då man inte orkar eller av andra själ inte kan fara runt på det här viset.
Vi landade hur som helst vid god vigör på San Jose international sent en vacker kväll och fick fast i vår förbokade Jeep. Att hyra bil är relativt billigt i Costa Rica. Fyrhjulsdrift är att rekommendera då en hel del vägar är riktigt dåliga. Generellt är de större vägarna bra och de flesta ganska asfalterade. Potthål förekommer dock och det gäller att se upp. Trafiken är tung och man kör lite hur som helst. Omkörningar görs på den sida det finns bäst plats på. I kuperad terräng går det dessutom ofta sakta då stora tungt lastade långtradare i krypfart hindrar trafiken.
Man rådde oss att köra med låsta dörrar och undvika San Jose, Costa Ricas huvudstad, varför vi tog in på ett litet trevligt hotell alldeles intill flygplatsen för att vila ut och invänta soluppgången.
Man rådde oss att köra med låsta dörrar och undvika San Jose, Costa Ricas huvudstad, varför vi tog in på ett litet trevligt hotell alldeles intill flygplatsen för att vila ut och invänta soluppgången.
Snabb frukost dagen efter och sen ut på Pan American Highway mot kusten vid Stilla Havet. Motorvägen börjar uppe i Alaska och sträcker sig genom Nord, Mellan och Sydamerika nästan ända ner till Kap Horn. Den är knappt 4800 mil lång av vilka vi kom att avverka endast en bråkdel.
Costa Rica har tropisk regnskog, världens enda dagligen aktiva vulkan, paradisstränder både på Karibien och Söderhavssidan (Pacific Ocean) samt en massa annat exotiskt att uppleva som till exempel stora halvtons havssköldpaddor vilka kommer upp på stränderna och lägger ägg mitt i natten när man skall sova.
Då vi kylt av oss ordentligt i New York beslöt vi oss för att tina upp på någon fin strand den första tiden och landade därför i Puntarenas på Stillahavssidan (Pacific). Någon fin strand hittade vi dock inte utan blev istället åskådare till en intressant båtbärgning.
Vi beslöt att vila upp oss på ett litet hotell och dra vidare norrut längs kusten nästa dag. Hotell med standard som duger åt kräsna turister är förvånansvärt dyra men vill man släppa lite på kraven kan man sova enkelt, och hyfsat rent, för ungefär femhundra kronor natten.
Orten hade inte mycket att bjuda på och vi blev rejält begapade under en avslappnande kvällspromenad under vilken vi passade på att äta upp några stora nykokta räkor. Vi somnade tidigt, sov gott och var uppe tidigt nästa morgon.
Efter att ha läst på i resehandboken tog vi oss till Playa Grande där sköldpaddorna lägger sina ägg. En vacker strand där vi hittade en nybyggd villa i vilken man hyrde ut ett rum på ovanvåningen.
Paddorna föds här, simmar ut i världen för att efter många år para sig och återvända till samma plats och själva lägga nya färska ägg. Själva åt vi upp varsitt hönsägg till frukost efter att ha vakat nästan hela natten utan att se någon enda värpande sköldpadda. Det fanns dock fina bilder på orten och vi fick se en film så vi var nöjda och belåtna.
Därför fortsatte vi nästa dag till en lite livligare badort strax intill. Vågorna som bryter in mot stränderna då
tidvattnet är stigande drar till sig massor av surfare och det fanns skolor för folk som vill lära sig konsten.
Att surfa med datorn räcker för egen del så det fick räcka med att titta på konsterna bekvämt tillbakalutad i en skön solstol under palmerna.
Liksom vår lika intresserade granne vilken istället föredrog utsikten från hotelltaket.
Kvällar med vackra solnedgångar är extra vackra i tropikerna och det var för stunden svårt att längta till snö och vinter.
Det luktar annorlunda och man hör en massa konstiga djurläten när mörkret lägger sig.
Costa Rica var det första landet i världen att författningsenligt avskaffa sin armé, något som består än idag, och man har haft nästan 60 år av obruten demokrati. År 2007 tillkännagav Costa Ricas regering att de till 2021 vill bli det första koldioxidneutrala U-landet i världen.
Något många turistbusschaufförer verkar ha missat då man ofta ser bussar stå stilla och osa med motorerna i gång för att hålla svalt ombord med luftkonditioneringen.
Trots att landet till ytan är ett av de mindre länderna i världen, endast en tiondel så stort som Sverige, är det ett av de de biologiskt rikaste, med cirka 5% av alla världens arter.
Vi beslöt därför att fortsätta ut i regnskogen och leta upp lite fjärilar, ormar, papegojor och andra ovanliga kryp, vilket det enligt uppgift finns gott om överallt.
Uttröttade, efter nästan en hel dag i bilen, tog vi in på en trevlig lodge långt ut i det grönskande landskapet. Ja så långt ut att nästan ingen hittat dit varför ägaren blev så glad över vårt besök att vi fick ett bättre rum än det vi betalt för.
Rummet hade en trevlig aura av kolonial atmosfär och man höll oss med varsin "rocking chair" på verandan från vilken vi hade full koll på ösregnet vilket vräkte ner nästan utan avbrott.
Två tama papegojor flög omkring i full frihet och gjorde oss helt oblygt sällskap vid frukostbordet vilket hovmästaren dock ansåg opassande och schasade till vår besvikelse bort dem omedelbart.
Eftersom vi är vana vid komforten i vår båt och med att låta vinden göra jobbet satte vi oss därför bekvämt tillrätta i en grön ekologisk gondol och svävade ut över den tropiska regnskogen i trädtoppshöjd senare under dagen.
Det är alldeles kolossalt grönt och regnet öser ner precis alltid utom precis när vi var där varför guiden prisade oss för vårt väl valda tillfälle.
Det gjorde vi själva också då vi tursamt nog glömt våra regnkläder på lodgen.
En dag gjorde vi en intressant flodexpedition och njöt i fulla drag av den marina miljön. Båten vi färdades med hade en jättestor miljöovänlig tvåtaktare. En motortyp som numera är förbjuden i mindre ekologiskt utvecklade länder än det här.
Även här fanns rikligt med olika djurarter. Apor som högljutt och vigt svingade sig mellan träden högt uppe i grenverken och stora, enligt Redaren äckliga, ödlor vilka struttade runt med spänstiga steg längs flodbrinken.
Då jag själv ända sedan tidiga tonår varit intresserad av pyroteknik och besitter stor färdighet att tillverka smällare med klorex och socker var besöket i Arenal, under vår spännande resa, med sin aktiva vulkan en riktig höjdpunkt.
En liten nyfiken filur klättrade upp på vår altan och skrämde helt oförstående vettet ur Redaren precis när vi etablerat oss på pensionatet vilket låg behändigt nära den mullrande vulkanen.
Vulkanen låg vackert placerad alldeles framför vår lilla altan där vi förväntansfullt satt oss för att invänta ett utbrott.
Som på beställning började det ryka pysa hotfullt från toppen framåt kvällningen när solen gott ner och dagsljuset just börjat avta
Vi väntade tålmodigt under tiden det mörknade och snart var det nattsvart. Ingenting hände och vi började misströsta och var just på väg att lägga oss när utbrottet kom. Ett fantastiskt skådespel började och överträffade med råge nyårsafton år tvåtusen då alla datorer höll på att krascha. Natten blev röd, magman sprutade upp i skyn och blev till glödande lava vilken sakta letade sig ner längs vulkanens sidor. Det dånade och small vilket fick mig att prisa min lycka att en gång i livet ha fått se jordens glödande innehåll i verkligheten. Sannerligen inte många, i livet varande, förunnat.
Vi överlevde tursamt det våldsamma scenariot trots närheten till infernot. Det är inte speciellt många år sedan över åttio människor fick sätta livet till här vid ett liknande utbrott. Dagen efteråt hade situationen lugnat ner sig men det rök fortfarande från den varma lavan längs sidan av berget.
Nöjda och belåtna att vi fått valuta för vedermödorna att ta oss ända hit styrde vi kosan mot huvudstaden för att flyga vidare och svalka oss ett par veckor i Skandinavien innan vi lämnar Mogan och seglar vidare över Atlanten mot Västindien.
Det är kontrasterna som gör det...
