Ustupu

Ustupu är en annan by där man lever som man gjort i århundraden men en del förändringar har redan börjat smyga sig in. Byn ligger på en ö med ett sund mellan längs fastlandet. Ustupu är den största byn i San Blas och har en postering med polis från Panama. Det finns både administration och ett litet flygfält. Hövdingen pratar engelska.

Så gott som alla byar har en kaj eller träbrygga och tradingbåtar från Colombia och Panama anlöper dagligen för att göra affärer. Ibland bygger man om en gammal fritidsmotorbåt och gör pentry över akterdäck och lastrum av kabinen. Man sover i hängmattor i pentryt.

Man ser telefonautomater i nästan alla byar vilka drivs av solpaneler och batterier. De är inhägnade och en indian sitter ofta innanför staketet och tar en lokal avgift samt säljer telefonkort.

Många indianer är kristna och det finns både katolska och frireligiösa samfund precis som hemma. Byn har flera ganska bra matställen, ett bageri samt några barer. Vatten fick vi ta fritt från en tapp vid kajen. Det finns vattentorn på de flesta öarna med ledning från fastlandet där vattnet rinner med självtryck från någon källa en bit upp i bergen eller från någon flod en bit uppströms där det är rent.

Själva dricker indianerna vattnet som det är men vi brukar koka det först ifall det skulle finnas parasiter eller annat ohälsosamt i det.

De kommunala resurserna är knappa och man tar tillvara på saker vi själva klassar som sopor. Fantasin har inga gränser och som här får en gammal vattenflaska göra nytta som lampskärm.

Man bildar familj tidigt och mödrarna är ofta väldigt unga. Ungdomarna verkar trivas och stannar kvar i byarna. Folk är hela, rena och fulla av energi. Det är verksamhet överallt och varje morgon går ett pärlband av kanoter till fastlandet där man har sina odlingar. En del stannar på havet och fiskar istället. 

Indianerna verkar vara tillfreds med sina liv och skrattar ofta och gärna. Man blir vänligt bemött nästan överallt vilket naturligtvis gör upplevelserna här extra värdefulla.

Alla byar har en eller flera båtbyggare. Teknik och hantverk är helt inriktat på funktion och enkelhet. Man ödslar ingen tid på vackra linjer eller prydnadsdetaljer. En urholkad trädstam som på större båtar avsedda för utombordare även förses med spant för att ge skrovet extra styrka. En del kanoter får mast och segel. Man ser dem ofta långt ut till havs i grov sjö och det är inte utan att man häpnar över hur skickligt de hanterar de ranka farkosterna.

Som i de flesta andra byar fanns det även här både skola med bibliotek, riktigt fotbollslag men även knattelag och vi tittade på matcherna samtidigt som vi åt en bit på ett litet enkelt matställe vid torget.

Precis som hemma växer samhällena och man bygger nya bostäder i ytterområdena. Bara naturmaterial används. I alla fall till att börja med. Palmbladstaken håller upp till tjugo år och ibland tätar man tyvärr sen med plastpresenningar eller korrugerad plåt för att slippa jobbet att lägga nytt.

Många anlägger små fina trädgårdar fulla med olika blommor och örter. En och annan tam papegoja hör också ofta till hemtrevnaden. Vingklippta för att inte kunna rymma.

Andra har flytande hem och flyttar med vindarna