Rederi AB Somensaga: Familjen Mon Key

Vi hade endast en halvtimmes gång för motor till nästa ställe. Nu inte vilket ställe som helst utan en privatägd ö och där ägarna dessutom är släktingar till oss. Vi har länge sett fram mot att överraska dem med ett långväga oanmält besök från kalla norden.

Viken utanför öns sydsida är mycket vacker och erbjuder perfekt skydd under nästan alla förhållanden. Vi ankrade upp och tog jollen in till familjens privata brygga.

Ön heter Isla Linton och har varit i familjens ägo en längre tid. Deras hus ligger fint alldeles vid den vackra södra stranden men verkade vara i ganska dåligt skick vilket kanske har sin förklaring i att familjen är mer intellektuell än praktisk och hellre njuter av god mat och natur än håller på att snickra och måla.

Det var med stor spänning vi angjorde och beredde oss på att träffa våra släktingar. Man hade uppmärksammat oss och en av sönerna skyndade ner till bryggan och tog emot. En ung gentleman som genast erbjud Redaren sin hand för att hjälpa henne iland.

Herr och fru Mon Key skyndade också ner till oss för att se vilka vi var. Vi förstod att det var lite ovanligt med så långväga besök.

Bryggan var i dåligt skick så det gällde att balansera försiktigt

Hustrun vinkade glatt

medan maken fundersamt kliade sig på bröstet och undrade vilka vi egentligen var.

Redaren överlämnade en påse danskt rågbröd som blev en mycket uppskattad present.

Presenten hamnade olyckligtvis i vattnet så det gällde att först se till att hålla sig ordentligt i

bryggan innan brödet plockades upp. Släktskapet är i ärlighetens namn ganska avlägset så själv saknar vi den svans som är så praktisk på de här latituderna med höga kokospalmer att hoppa mellan och plocka nötter eller gamla bryggor att hålla sig i.